Annonsera på Avpixlat

Journalist vill bekämpa gängkriminalitet med skogspromenader

Eskilstuna-Kurirens byggnad, fotograferad en dag då det var grått och trist. En sådan dag kan man få lust att kasta sten på folk, men då ska man veta att en skogsutflykt med tillhörande pratstund hjälper. Foto: Raphael Saulus.

Eskilstuna-Kurirens byggnad, fotograferad en dag då det var grått och trist. En sådan dag kan man få lust att kasta sten på folk, men då ska man veta att en skogsutflykt med tillhörande pratstund hjälper. Foto: Raphael Saulus.

DET POLITISKT KORREKTA SVERIGE I förra veckan fick en händelse stor uppmärksamhet i lokalpressen i Eskilstuna. Ett par av lokaltidningens reportrar attackerades när de befann sig i ett invandrardominerat problemområde där det skett ett skottdåd. Incidenten, och det sätt på vilket den behandlas i lokalmedia, är ett typexempel på det förljugna pk-Sverige.

I torsdags skedde ett skottdåd i det invandrartäta problemområdet Årby i Eskilstuna. En man i 30-årsåldern sköts i huvudet och avled senare av sina skador. Det är ännu oklart vad som låg bakom dådet, men allt talar för att det, som i det stora flertalet liknande fall, var något slags uppgörelse inom/mellan kriminella invandrargäng.

På fredagsförmiddagen befann sig ett reportageteam från lokala Eskilstuna-Kuriren vid brottsplatsen för att, som man skriver, “bevaka händelseutvecklingen“. En grupp unga män kastade då sten mot reportrarna. Reportrarna ska också ha blivit hotade av gänget, som uppenbarligen ansåg att reportrar inte hade i området att göra. Eskilstuna-Kuriren valde att slå upp händelsen stort.

I en artikel intervjuade tidningen sin egen chefredaktör Eva Burman. Burman tog till brösttoner och beskrev attacken mot tidningens reportrar som “ett demokratiproblem” och ett hot mot yttrandefriheten. Samtidigt riktade sig Mikael Andersson, en av de reportrar som utsattes för hot och stenkastning, i en krönika direkt till de unga män som attackerat honom, och inbjöd dem till samtal.

Båda Eskilstuna-Kurirens artiklar om attacken mot reportrarna är till brädden fyllda av politiskt korrekt förljugenhet och hyckleri. Eskilstuna-Kurirens chefredaktör Eva Burman har naturligtvis rätt i att det kan ses som ett hot mot demokratin och yttrandefriheten när kriminella element försöker hindra journalister från att göra sitt jobb. Men samtidigt undviker hon – föga förvånande – att ta upp flera frågor som är högst relevanta i sammanhanget.

Den grova gängkriminalitet som under de senaste decennierna fått allt starkare fotfäste i det svenska samhället, och som nu tar sig uttryck i skottdåd i invandrartäta problemområden så gott som dagligen, är en direkt konsekvens av massinvandringen i kombination med ständiga nedskärningar i resurser till polis och rättsväsende. Mainstream-media har varit en av de drivande krafterna bakom både massinvandringen och utarmningen av polis- och rättsväsende.

Under decennier har flertalet större aktörer inom svensk mainstream-media – oavsett vilken politisk färg de sagt sig ha – haft en stark slagsida åt vänster. Alla debattörer som försökt resonera kritiskt kring invandrings- och asylpolitik har nekats debattutrymme och/eller brännmärkts som “rasister” och “främlingsfientliga”. Den skyhöga asylinvandringen och det mångkulturella samhällsidealet har så gott om alltid skildrats i idealiserande ordalag, utan tillstymmelse till kritisk granskning.

Flertalet aktörer inom mainstream-media försöker fortfarande dölja massinvandringens konsekvenser för sina läsare. Läsare av svensk dagspress kan dagligen se exempel på hur man undviker att uppge signalement på misstänkta brottslingar, hur man utelämnar uppgifter om nationalitet/etnicitet när utländska medborgare döms för brott, samt hur man på andra sätt förvanskar information som skulle kunna avslöja att brott begåtts av invandrare. (Ett boende för “ensamkommande flyktingbarn” blir i mainstream-media bara “ett ungdomsboende”, i rapporteringen om en rättegång uppges inte att åklagaren yrkat på utvisning, osv.)

När Eskilstuna-Kurirens chefredaktör säger sig vara upprörd över att hennes reportrar attackerats av kriminella unga män i invandrartäta Årsta väljer hon alltså helt att bortse från att händelsen är ett symptom på en generell problematik som hon och hennes kollegor både varit delaktiga i att skapa och fortfarande är delaktiga i att upprätthålla.

Än värre än redaktör Eva Burmans uttalanden om “hot mot demokratin och yttrandefriheten” är dock den krönika som Eskilstuna-Kurirens reporter Mikael Andersson skrivit om incidenten. Under rubriken “Varför kastar du sten på mig?” försöker Andersson ge sken av att han talar direkt till de unga män som attackerade honom och hans kollegor. Texten har det slags falskklingande, inställsamma tonfall en del vuxna lägger sig till med när de ska försöka tala med ungdomar på ungdomars vis. De flesta ungdomar brukar, som bekant, omedelbart genomskåda den sortens hyckleri. Troligen genomskådar också en majoritet av Eskilstuna-Postens läsare Mikael Anderssons hyckleri.

Så här låter det bland annat när Mikael Andersson försöker ge sken av att han vänder sig till de gängkriminella unga männen i Årby, och att han kan förstå deras förment “utsatta” situation:

Ett väl fungerande samhälle bygger på demokrati och rättvisa, där är journalistiken garant för det.

Vi har alla ett eget val. Jag förstår att det kan vara svårt att se någon framtid när allt är grått och trist.

Om du kastar sten på mig för att du vill förstöra rättvisan och demokratin, då är du verkligen fel ute – jag beklagar. Om du kastar sten på mig för att du vill att jag ska lyssna, då finns jag här, men lägg ner stenen först. /…/

Jag vet att du som kastar sten inte representerar de som bor i området och det är viktigt att komma ihåg.

Vid flera tillfällen har jag nämligen haft glädjen att ta med underbara ungdomar från Årby, Skiftinge och Fröslunda ut i skogen. Där har vi bland annat lagat mat tillsammans och jag har lärt mig massor om dessa ungdomar. Skogen är en neutral plats för möten, skogen är ingens kvarter eller område och naturen behandlar alla lika.

Jag sträcker ut min hand till dig.

Lägg i från dig stenen så är jag beredd att lyssna.

Det första man som läsare av Mikael Anderssons krönika måste förstå är att Andersson egentligen inte alls vänder sig till de gängkriminella unga männen i Årby. Mikael Andersson vet nämligen mycket väl – såvida han inte är alldeles bakom flötet – att dessa unga män med största säkerhet inte läser lokaltidningen. Han inser säkert att flertalet av gängbrottslingarna troligen knappt är läskunniga (en förskräckande hög andel elever, varav en majoritet har asylinvandrarbakgrund, går idag ut grundskolan utan att kunna läsa), alternativt att deras svenska är så dålig att de antagligen inte kan tillgodogöra sig innehållet i en tidningsartikel.

Mikael Andersson riktar sig inte heller till den majoritet vanliga, hyggliga, någorlunda skötsamma människor som bor i Årby och i Eskilstunas övriga invandrartäta problemområden. Nej, Mikael Andersson riktar sig i huvudsak till de läsare som delar hans politiskt korrekta inställning till brottslighet och sociala problem i invandrartäta problemområden,  och i första hand riktar han sig troligen till sina kollegor på Eskilstuna-Kurirens redaktion; en redaktion som med största sannolikhet – i likhet med de allra flesta svenska tidningsredaktioner – så gott som uteslutande utgörs av ljushyade etniska svenskar som röstar på mp, v eller s. Det är inför dessa människor Mikael Andersson vill visa vilken genomschysst helyllekille han är, som försöker tala med förortskidsen på förortskidsens vis, trots att de kastat sten mot honom.

En majoritet av invånarna i de invandrardominerade problemområdena Årby, Skiftinge och Fröslunda är naturligtvis inga gängbrottslingar, utan vanliga, skötsamma människor som vill slippa skottdåd och annan grov kriminalitet i sina bostadsområden. Om Mikael Andersson verkligen värnat om dessa människor och kunnat identifiera sig med deras situation hade han lagt ner “tycka synd om-mentaliteten”. Han hade då slutat tala till gängbrottslingar som om de vore barn som busar för att “allt är grått och trist” och som säkert blir snälla bara de bjuds in till en skogspromenad med tillhörande pratstund. Om Mikael Andersson haft ett genuint engagemang för de boende i Årby, Skiftinge och Fröslunda hade hans text till exempel innehållit följande konkreta krav på myndigheter och politiker:

Se till att straffen för våldsbrott och olaga vapeninnehav skärps kraftigt, och gör det obligatoriskt för domstolarna att utvisa utländska brottslingar. Ge polisen kraftigt utökade befogenheter att ingripa mot gängkriminalitet och oroligheter i s.k. utsatta områden. Se till att vi åter får fungerande tullkontroller, så att vi kan förhindra inflödet av illegala vapen i landet. Stoppa asylinvandringen och den därmed förknippade anhöriginvandringen fullständigt tills vi fått möjlighet att lösa de väldiga integrationsproblem som präglar många av landets invandrartäta förortsområden.

Man kan dock vara ganska säker på att denna typ av förslag inte skulle ha gjort Mikael Andersson särskilt populär bland de politiskt korrekta kollegorna på Eskilstuna-Posten. Följaktligen valde Andersson att skriva en krönika innehållande infantilt, till intet förpliktigande, politiskt korrekt snömos om hur dumma stenkastare blir snälla om de får följa med en lokalreporter på skogsutflykt.

Print Friendly, PDF & Email
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson