Annonsera på Avpixlat

En brunråttas funderingar

kronikor_mats_dagerlind_byline_banner2c

KRÖNIKA Inför, under och efter tidningen Nya Tiders medverkan på Bokmässan och i en SVT-debatt, har det talats mycket om principen om ”alla människors lika värde”, en fras som 1) är en grov felöversättning av engelskans ”equal in dignity”, 2)  när den åberopas aldrig förklaras, 3) används för att bygga halmgubbar att argumentera mot och 4) tillämpas påtagligt selektivt.

Ett litet rekord i missbruk av detta begrepp sattes nyligen av Aftonbladets tidigare chefredaktör, numera programchef på SVT, Jan Helin, i en debatt i SVT Aktuellt. Helin upprepade, om jag minns rätt, frasen inte mindre än åtta gånger på lika många minuter, utan att en enda gång vare sig självmant förklara dess innebörd eller avkrävas en sådan förklaring från SVT:s nyhetsankare Nike Nylander.

Ett klargörande hade varit rimligt, då frasen var Helins huvudargument till varför han ansåg att Nya Tiders chefredaktör och andra alternativmediepublicister inte ska tillåtas medverka i debatter i SVT. Följdfrågan – om på vilket sätt Suk och andra medieaktörer som Helin ogillar bryter mot nämnda maxim – ställdes eller besvarades inte heller.

Åtminstone ett konkret exempel på ett sådant brott hade varit klädsamt av Helin att redovisa för att underbygga sina grova anklagelser mot Suk. Inte heller brydde sig programledaren om att infoga det annars obligatoriska ”nu är inte NN här och kan försvara sig” när Helin vårdslöst riktade nazistbeskyllningar mot alternativmedieaktörer i allmänhet och Suk i synnerhet och därtill arrogant påstod att detta inte var åsikter utan objektiva sanningar.

Den uppenbara paradoxen i Helins resonemang förmådde SVT heller inte identifiera eller problematisera, den om hur Helin vill exkludera vissa människor – i det här fallet en grupp publicister och samhällsdebattörer – från principen om alla människors lika värde genom att åberopa principen om alla människors lika värde, eller värdighet som det alltså egentligen ska vara.

Idag den 10 oktober anordnar Publicistklubben en till ovanstående relaterad debatt med den något omständliga rubriken ”en debatt om debatten om debatten om debatten om nazisterna på Bokmässan”. Till den har man trummat ihop ett nött kändisgäng i dessa sammanhang. En av deltagarna är Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg, som varit med i så många av dessa debatter att man undrar om hon betalar förhöjd medlemsavgift för att vara garanterad en ständig plats på podiet.

I övrigt ger laguppställningen associationer till ovan refererade debatt i SVT Aktuellt, där Janne Josefsson från SVT debatterade mot Jan Helin från SVT, modererade av Nike Nylander från SVT. För att göra det hela än mer dråpligt har den debatten dessutom anmälts till Granskningsnämnden för att ha varit partisk för/emot SVT.

På PK-klubbens scen idag får vi återse Janne Josefsson från SVT som ska debattera mot Ulf Johansson från SVT och Mikael Olsson Al Safandi från SVT. Också Björn Häger, som modererar debatten, har ett långt förflutet inom Public Service-koncernen, även om det i hans fall handlar om SR. Och sen är det Linderborg då som sagt, som alltid är med.

Vávra Suk är inte inbjuden. Det är inte heller någon annan representant för alternativmedia. Som vanligt ska man bara prata om dessa medier, inte med. På så sätt slipper man bli motsagd när man kallar mediekonkurrenter man inte rår på med hederliga metoder för hatsajter eller – som här – nazister. Det är lättare att måla upp en bild av någon som en djävul med horn i pannan, eller hakkors kanske, om vederbörande inte är närvarande så att folk kan se att den man pratar om inte riktigt lever upp till den demoniserande beskrivningen.

Värt att nämna i sammanhanget är att det inte är i Vávra Suks Nya Tider som människor beskrivits som bruna råttor som bör utrotas med gift. Det är i Expressen man kunnat läsa sådant, inspirerat av Advokatsamfundet. Man kunde kanske tycka att det snarare vore dessa opinionsbildare som åsidosatt principen om alla människors lika värde (värdighet) och straffat ut sig själva från att delta i den offentliga debatten i exempelvis SVT. Men så är det alltså inte.

Åsa Linderborg bekänner sig till kommunismen, en ideologi som mördat fler människor än nazismen och som i många decennier har förslavat hela folk, länder och kontinenter under totalitärt förtryck. Hon har hyllat Lenin. Hon har beskrivit våld mot polisen i invandrardominerade bostadsområden som en legitim revolutionär handling mot en fascistisk statsmakt.

Linderborg har upplåtit plats på kultursidan hon chefar över för artiklar om hur israeliska judar rövar bort palestinier, mördar dem och stjäl deras organ – en uppdaterad variant på uråldriga antisemitiska vandringssägner om hur judar mördar spädbarn och dricker deras blod eller blandar det i brödet. Även kulturredaktionen på Sveriges Radio – svårt vänstervriden också den – har spridit dessa myter. Denna konspiratoriska antisemitism överträffar vida något jag läst i Nya Tider.

En relevant fråga som med största sannolikhet inte kommer att tas upp av moderator Björn Häger på PK-klubben ikväll är på vilket sätt Åsa Linderborg och hennes kultursida, mot bakgrund av ovanstående, är mer legitima medieaktörer och deltagare i den offentliga debatten än Vávra Suk och Nya Tider.

Två skribenter som inte är med på PK-scenen ikväll men som förtjänar särskilda omnämnanden i sammanhanget är Kristina Lindquist på Dagens Nyheter och Elaine Eksvärd på Göteborgs-Posten. De har i respektive tidning författat varsin text som man efter att ha läst måste nypa sig i armen för att försäkra sig om att man inte drömmer.

Lindquist utmärkte sig redan på Bokmässan genom att slå fast att Nya Tider är en tidning vars redaktion vill göra lampskärmar av människohud. Det uttalandet följer hon upp på DN:s kultursida med ett upprop för att avskaffa grundläggande demokratiska fri- och rättigheter för vissa grupper. Och det argument hon anför för detta är att medborgarna är för dumma i huvudet för att kunna hantera verklig demokrati.

I sitt upprop skriver Lindquist att en politisk debatt utanför åsiktskorridoren inte ska tillåtas eftersom det finns risk för att någon kan ändra åsikt, låta sig övertygas av den andres argument. Att låta personer med andra åsikter delta i debatter är fel eftersom man då erkänner att det existerar fler än ett politiskt alternativ, fler än ett svar på politiska frågor än det enda rätta.

För Lindquist är offentlig debatt något som bör hållas som ett välregisserat spel för gallerierna där utgången är på förhand given. För en demokrat är möjligheten att med goda argument kunna övertyga andra och av andras goda argument själv ompröva sina åsikter demokratisk fundamenta.

Eksvärd är inne på samma linje i sitt upprop i Göteborgs-Posten. Personer som man godtyckligt kan stämpla som rasister ska inte få yttra sig överhuvudtaget, förtydligade hon sig, när hon pressades på sociala medier om det hon skrivit. I artikeln beskriver hon det fria ordet som ”ett virus som sprider tankar och idéer”. Om svenskarna får tala fritt kommer de snart att börja massmörda sina grannar, slår Eksvärd fast, med en obskyr hänvisning till folkmordet i Rwanda 1994.

Lindquists och Eksvärds resonemang känns igen från totalitära diktaturer. Att tillåta fri debatt och fria medier kan förleda folket bort från den rätta kommunistiska läran. Eksvärds upprop har rubriken ”Hör du inte Hitlerklockorna ringa?” Nej, det gör jag faktiskt inte. Däremot hör jag tydligt Stalinorglarna spela när Eksvärd och Lindquist talar. Det kommer jag säkert att göra också när jag lyssnar på kvällens PK-debatt.

För att sammanfatta: Det Lindquist och Eksvärd beskriver som ett hot och ett virus är alltså den fria åsiktsbildning som kännetecknar en demokrati, och det de vill ersätta denna med är att en självutnämnd elit dikterar vilka åsikter som får komma till tals i den offentliga debatten, det som kännetecknar en diktatur.

För en tid sedan sa Pressombudsmannen Ola Sigvardsson att yttrandefriheten är något som politikerna har gett medborgarna på nåder och som politikerna kan ta tillbaka om medborgarna ”missbrukar” den. Sigvardsson betraktar politikerna som herrar och folket som undersåtar, i bjärt kontrast till den demokratiska diskursen, där politikerna är folkets tjänare och representanter.

Den gången fick jag också nypa mig i armen. Det tillhör det mest bisarra jag har läst i en politisk debatt, långt värre än något jag sett någon på Nya Tider skriva. Det är en gåta att Sigvardsson tillåts sitta kvar efter det utspelet, men svaret står kanske att finna i att den demokratiska fernissan inte bara är tunn hos Sigvardsson utan hos skrämmande många skriftställare, det skrå som man trodde skulle vara yttrande-, åsikts- och tryckfrihetens kompromisslösa försvarare.

Det är något slags desperat dödskamp vi nu bevittnar inom åsiktsetablissemanget. Precis som diktaturen föll i Sovjet och i Östeuropa kommer demokraturen i Sverige inte att bestå. Frågan är bara hur mycket värre det kommer att bli innan det blir bättre.

Ord har makt att leda till handlingar, skriver Eksvärd, som ett argument för att avskaffa de demokratiska fri- och rättigheterna. Följaktligen bör jag vara orolig över att bli avrättad med råttgift om Expressen skriver det. Som sann demokrat i Voltaires anda måste man emellertid vara beredd att dö för andras rätt att uttrycka åsikter man inte delar eller rentav avskyr.

Mats Dagerlind

Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson