Annonsera på Avpixlat

Irakkriget: Den politiska korrekthetens största tragedi

John Gustavsson

KRÖNIKA I svensk media har Irakkriget framställts som ett exempel på misslyckad amerikansk imperialism; ett krig som inleddes baserad på en grundlös lögn om massförstörelsevapen för att lägga beslag på Iraks oljereserver samt öka Bushs popularitet.

Men är det verkligen så det ligger till, eller är detta ännu ett exempel på hur svenska journalister förvrider verkligheten för att passa sin egen västfientliga världsbild? I den här krönikan tänker jag ta itu med påståendena ett för ett:

1) Bush ljög om att Irak hade massförstörelsevapen. Att ljuga är att medvetet säga något som inte är sant – så frågan är, visste Bush att Irak inte hade massförstörelsevapen, eller trodde han genuint att så var fallet? En rapport som publicerades tidigare i år visade att så inte var fallet – CIA utsattes inte för politiska påtryckningar, och jag råder alla att vara misstänksamma mot uttalanden (i synnerhet anonyma sådana) från agenter som hävdar annorlunda, då dessa har ett egenintresse av att rentvå sina egna namn och beskylla Bush för sitt eget värdelösa underrättelsearbete. Det är också värt att nämna att Saddam Hussein flera gånger försökt skaffa massförstörelsevapen, något som är allmänt känt, och att det därför inte på något sätt var långsynt att tro att han försökt igen och lyckats.

Bush var heller inte direkt någon krigshök – under valkampanjen år 2000 hade han kampanjat för att USA borde föra en mindre aggressiv utrikespolitik och minska sin kärnvapenarsenal. Efter 11 September gjorde han en tvärvändning, och resten är historia.

Än viktigare att komma ihåg är dock att Saddam Hussein ville att resten av världen skulle tro att han hade massförstörelsevapen. Detta eftersom Hussein inte trodde att USA skulle attackera; ett krig med USA fanns helt enkelt inte på hans radar. Hans fokus var istället på att avskräcka Iran, det vill säga Iraks gamla arvsfiende, från att attackera. Och som vi alla vet så är kärnvapen generellt sett en ganska bra metod för att få fiender att hålla sig i skinnet. In i det sista trodde Saddam Hussein att USA:s prat om krig var tomma hot, och när han insåg hur allvarliga de var så var det för sent att göra något. Borde CIA ha sett igenom denna charad? Ja, det kan man verkligen tycka. Men faktum kvarstår: Bush ljög inte.

2) USA ville åt Iraks oljereserver. Om så är fallet, varför tog man dom inte? Irak har sina oljereserver kvar, och faktum är att USA importerar mindre olja idag från Irak än man gjorde före kriget (och importerna var lägre även före ISIS tog kontroll över delar av Irak). Donald Trump har sagt att USA borde ha tagit Iraks olja för att betala för kriget – något som inte vore möjligt att diskutera om inte för det faktum att USA aldrig tog oljan från början.

Slutligen så införde USA sanktioner mot import av olja från Irak flera år före kriget. Om USA nu är så intresserade av Iraks olja, varför göra det svårare köpa olja från Irak? Det går helt enkelt inte ihop.

3) Bush försökte bara öka sin egen popularitet. Faktum är att krigen i Irak och Afghanistan var otroligt politiskt kostsamma för George W Bush. Efter 11 September-attentaten var Bushs ”approval rating” (andelen amerikaner som tyckte att han gjorde ett bra jobb) hela 90 %! Hade Bush suttit still i båten, och bara exempelvis genomfört några begränsade räder för att hitta Bin Ladin och annars fortsatt som vanligt, så hade hans omval 2004 varit garanterat och han hade kunnat fokusera på de frågor han egentligen brann för, såsom en pensionsreform som han nu på grund av krigen aldrig fick igenom. Trodde Bush att Irakkriget skulle göra honom populär? Visserligen brukar länder enas kring sin ledare under krig, men bara om kriget hotar landets existens. Krig är annars alltid kontroversiella, något Bush självklart visste om. Och om Bush nu bara var ute efter att bli populär, varför drog han inte tillbaka trupperna när kriget började skada honom politiskt? Återigen går argumentet inte ihop, utan vi måste istället dra slutsatsen att Bushs ideologiska övertygelse låg bakom hans agerande.

Men vad hände då egentligen? Vad var det som gick fel i Irak?

1) Alldeles för få soldater. USA invaderade med cirka 150 000 soldater, vilket kan låta mycket. Men storleken på invasionsstyrkan var endast baserad på hur många soldater man skulle behöva för att besegra Iraks armé; man förväntade sig aldrig att stödet för terroristgrupper skulle vara så stort. Det stämmer inte att krig skapar terrorister, men halvhjärtade krig skapar terrorister. Det första man måste göra när man tagit ett land är att övertyga befolkningen om att motstånd är meningslöst och att den som ger sig på ockupationsmakten signerar sin egen dödsdom. Människor har en naturlig instinkt att stödja vinnarna – om du kan framstå som framgångsrik, så har du lättare att få folk på din sida. Budskapet USA behövde sända till Iraks befolkning var att de var vinnarna, och allt motstånd kommer krossas skoningslöst. Istället fanns det knappt några soldater alls i stora delar av den irakiska landsbygden, där al-Qaida istället kunde rekrytera fritt och övertyga inte minst unga människor om att det gick att besegra USA – faktum är att ett återkommande tema i terroristers propaganda handlar om hur västvärlden är svag och islamisternas seger är nära, just för att ingen vill slåss för en förlorare. Med en soldat i varje gathörn hade terrorismen inte kunnat få en grogrund, men Irakkriget bedrevs dessvärre med politiskt korrekta metoder: Man ville inte ha för många soldater för att det skulle verka ”imperialistiskt” och elakt. PK-ismen ställer till det även utanför Sverige.

Det är även värt att nämna att när USA år 2007 ökade antalet trupper i Irak (”The surge”) så minskade terrorismen avsevärt, och kriget såg ut att vinnas. Dessvärre drog man sig ur 2011, framgångarna raserades, och bara några år senare var ISIS ett faktum.

Det finns många exempel på ockupationer som inte kantats av terrorism, men då har ockupationsstyrkan varit stor och metoderna hårdhänta: De allierade fullkomligt krossade allt motstånd i Tyskland under ockupationen (”Savage continent” av Keith Lowe är en bra bok på det ämnet). Om krig nu leder till terrorism och ökar stödet för den ideologi man krigar mot så borde väl Tyskland idag vara fullt av nazist-terrorister? Så är inte fallet, just för att den ockupationen utfördes korrekt och inte med PK-metoder. Samma sak kan sägas om Japan. USA:s armé i Irak var dock under ständig mediabevakning och alla försök till ”hårdhänta metoder” – nödvändiga eller ej – vinklades av media, togs ur sitt sammanhang och blev till skandalrubriker. Detta minskade givetvis den amerikanska militärens effektivitet och förmåga att kontrollera Irak.

2) Nedläggningen av Iraks armé. Några månader efter invasionen bestämde sig USA för att avveckla Iraks armé. Detta kan tyckas logiskt, men var återigen ett beslut som gjordes på politiskt korrekta grunder istället för sunt förnuft: Om man inte la ner armén, så var man tvungen att betala löner åt de irakiska soldaterna. I och för sig ingen stor kostnad i sammanhanget, men uppenbarligen ville politikerna inte skapa rubriker om hur de betalade människor som dödat amerikanska soldater. Istället las armén ner, och Irak fick 300 000 unga arbetslösa män med vapenutbildning. Vem hade någonsin kunnat tro att det skulle kunna sluta illa?

Bara något dygn efter nedläggningen så skedde det första terroristattentatet i Irak. Idag är soldaterna som ingick i Husseins armé ISIS utan tvekan största tillgång. Nu kanske någon ifrågasätter huruvida dessa soldater ens hade accepterat att jobba för USA, men vi får inte glömma bort att en förkrossande majoritet av soldaterna i fattiga länder mest bara är ute efter att få lön i slutet av månaden och saknar ideologisk övertygelse. Detta gäller i synnerhet i länder som Irak där armén faktiskt var förhållandevis sekulär.

3) Val hölls för tidigt. Att demokratisera Irak var en bra ambition; vi bör självklart sträva efter att alla länder ska ha demokrati. Men, demokrati måste växa fram – man kan inte gå från diktatur till demokrati över en natt. Först måste befolkningen och kulturen genomsyras av demokratiska ideal, och landet behöver en känsla av nationell samhörighet som gör att man respekterar valresultatet. Irak hade ingetdera – det var ett land där befolkningen aldrig upplevt demokrati, och där splittringen mellan sunni- och shiamuslimer (och kurder) var djup. Egentligen skulle nog Irak ha delats upp i minst två, helst tre länder efter invasionen. Men i minsta fall skulle man väntat längre än två år med att hålla val och gjort en långsiktig aktiv insats i att utbilda befolkningen i demokrati och västerländska ideal. Man borde även ha krävt att alla väljare klarat någon form av kunskapstest (ett SO-prov skulle man kunna säga) innan man fick rösta, för att undvika att människor som inte kan grundläggande samhällskunskap (vilka partier som ställer upp och vad de står för) kan påverka valresultatet.

USA kunde ha styrt Irak direkt från Washington DC i 15-20 år, säkrat yttrande-, mötes-, press- och religionsfriheten, och sedan, när folket vant sig vid idén att man ska tolerera andras åsikter och tro, hållit fria val. Istället, på ett typiskt politiskt korrekt sätt, så ville amerikanska politiker plocka godhetspoäng genom att hålla val så snabbt som möjligt, något som – likt svenskt flyktingmottagande – var en ”god” idé på pappret men orsakade kaos i verkligheten och ledde till att splittringarna ökade. Och snart därefter krävde den valda irakiska regeringen att USA skulle lämna landet, och när USA gjorde det så uppstod ett maktvakuum eftersom den irakiska regeringen inte på långa vägar var redo att styra över Irak ensamma, och i detta uppstod så småningom ISIS. Resten är, som man säger, historia.

Som Irakkriget genomfördes hade det definitivt varit bättre om USA aldrig invaderat Irak. Men det behövde inte sluta så här, Irakkriget var inte något ”mission impossible”, utan ett fullt genomförbart uppdrag, motiverat av goda avsikter, som hade kunnat lyckas om politikerna låtit militären få arbeta i fred och inte insisterat på ”politiskt korrekt” krigföring och administration av det ockuperade området. Och därför anser jag att man med rätta kan hävda att Irakkriget är den största tragedi politisk korrekthet någonsin orsakat.

John Gustavsson

Fler krönikor av John Gustavsson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson