Annonsera på Avpixlat

Några konkreta förslag 2: En rationell biståndspolitik

John Gustavsson

KRÖNIKA För några veckor sedan presenterade jag några förslag på hur Sverige skulle kunna förbättra sin integrations- och säkerhetspolitik. Idag tänker jag fortsätta och denna gång presentera några idéer för att förbättra den svenska biståndspolitiken som jag tycker att Sverigedemokraterna borde driva. Notera att dessa förslag i första hand bör ses som kompletteringar och inte som en ersättning av partiets rådande politik.

1) Satsa på biståndsprojekt med hög avkastning. Hur många gånger har ni inte sett reklam på TV för biståndsorganisationer som visar upp barn med ballongmagar som ni uppmuntras skänka pengar för att ge mat till? Eller bilder som visar långa rader av sjuka barn, med uppmaningen att ge pengar för att kunna bygga ett sjukhus och/eller köpa in mer medicin? Det är givetvis hjärtskärande att se sådana bilder, men dessvärre är hjärtat ingen bra revisor. För vet ni vad nationalekonomisk forskning visat är den (i de flesta fall) bästa formen av bistånd i tredje världen-länder? Avloppssystem. Inte mat, sjukhus, skolor eller något annat som man associerar med bistånd, utan just avloppssystem. Hur kan det komma sig? Att ha avloppssystem gör att avfall tas omhand, vilket nästan ensamt kan utrota kolera och flera andra sjukdomar som sprids när mänskligt avfall får ligga ute och skräpa. Det är betydligt billigare än att till exempel bygga ett nytt sjukhus. Rent vatten och tvål bidrar också till att minska spridningen av väldigt många sjukdomar, i synnerhet bland barn.

Så varför går våra biståndspengar till ineffektiva projekt istället? Mycket handlar definitivt om image – som politiker (eller SIDA-direktör) är det lättare att stoltsera med att man minsann byggt en skola än att man dragit avloppsrör och byggt reningsverk. Man plockar fler ”godhetspoäng” på det viset, även om man i praktiken räddat färre människor. Lite grann samma logik som ligger bakom Sveriges flyktingpolitik – visserligen skulle man rädda fler människor om man hjälpte dom på plats, men genom att ta emot dom här så samlar man fler godhetspoäng. Man tänker med hjärtat, inte med hjärnan. Personligen så är mitt motto att i situationer där hjärnan och hjärtat inte håller med varandra så är det värt att komma ihåg att det ena är ett organ specifikt designat för att tänka, och det andra är en pump.

2) Fokusera biståndet på västvänliga länder. I mitt tycke bör Sveriges bistånd delas upp i två kategorier: Först, katastrofhjälp, bistånd som går till att hjälpa flyktingar i närområdet. Den andra kategorin är bistånd till länder som aktivt försöker närma sig västvärlden – det vill säga, inte till tyranniska regimer vars ledare (och en stor del av befolkningen) skulle döda oss om de hade chansen. Men tro det eller ej; alla länder i Afrika (och övriga tredje världen) är inte likadana: Det finns afrikanska länder som uttryckligen strävar efter att bli en del av västvärlden och som gör vad de kan för att förbättra sin egen situation, och så finns det de som snarare går baklänges i tiden och blir mer primitiva och hatiska mot västvärlden år för år. Själv tycker jag att det är en bättre idé att hjälpa de som försöker hjälpa sig själva.

Ett bra exempel på ett sådant land är Rwanda, som de flesta tyvärr än idag associerar med folkmordet 1994. Sedan dess har dock Rwanda återhämtat sig under en västvänlig regim som byggt ut utbildningssystemet, kraftigt stärkt kvinnors rättigheter (en majoritet av parlamentsledamöterna är kvinnor, preventivmedel är lätt att komma åt och sexuella övergrepp bestraffas hårt), samt gått med i det brittiska samväldet (trots att Rwanda aldrig varit brittiskt) för att signalera till resten av världen att man har som ambition att tillhöra västvärlden. Landets ekonomiska politik är överlag väldigt bra, där fokus ligger på att bygga ut infrastruktur och öka tillgången till internet. Rwanda har nästan ingen korruption, och ett företagsklimat som är bättre än flera europeiska länder (bland andra Belgien, Frankrike, Italien och Spanien)! Inte så dåligt för ett land som tappade en sjundedel av sin befolkning i ett folkmord för mindre än 25 år sen.

Är Rwanda perfekt? Nej, såklart inte. Och visst är President Paul Kagame (som också var generalen vars trupper stoppade folkmordet 1994) utan tvekan en auktoritär ledare, även om han inte är i närheten lika dålig som vänsterpöbeln vill framställa honom – personligen misstänker jag att vänstern inte gillar när fattiga länder reser sig ur fattigdomen, för varje gång det händer så motbevisas deras tes om att fattiga länder är hjälplösa offer som inte kan förändra sin situation genom sund politik. Enligt vänstern bör afrikanska länder inte närma sig västvärlden, och absolut inte förlåta de övergrepp som skedde under kolonialtiden, för det rör till deras världsbild.

Vilka länder ska vi hjälpa? De som gör allt de kan för att hjälpa sig själva, eller de som i princip gjort tiggandet till nationalsport och inte har några avsikter att någonsin bli självförsörjande (ungefär som de romska tiggarna utanför butikerna)? För mig är valet enkelt: Den delen av biståndsbudgeten som inte går till att hjälpa flyktingar i närområdet bör baseras på två kriterier: Hur fattigt är landet, och vad har landet gjort för att förbättra sin egen situation?

3) Inga biståndspengar till Sverige. Förra året gick ungefär en femtedel av Sveriges biståndsbudget till Sverige – vilket absurt nog innebar att Sverige gav mer bistånd till Sverige än till något annat enskilt land! Detta görs främst av en anledning – att dölja hur mycket flyktingmottagningen kostar och var pengarna kommer ifrån. Sverige rycker brödbiten från munnarna på svältande barn i Afrika, för att istället försörja flyktingar som uppenbarligen haft pengar både till att ta sig hit, och till att skaffa smartphones (har ni någonsin sett en flykting som ser undernärd ut likt de svältande i Afrika? Inte jag heller).

Detta är fullkomligt oacceptabelt. Bistånd är bistånd, och flyktingmottagning är flyktingmottagning. Dessa budgetar måste hållas åtskilda först och främst av rent humanitära skäl, men också för att politiker inte ska kunna blanda bort korten och förvirra allmänheten om hur mycket invandringen faktiskt kostar.

Vi Sverigedemokrater har alltid hävdat – helt korrekt – att vårt partis politik faktiskt skulle rädda fler människor än den rådande politiken, som ju mest går ut på att plocka godhetspoäng utan att faktiskt göra något. De förslag jag lagt fram i denna krönika skulle hjälpa oss att ytterligare driva hem detta budskap och visa att vår politik inte bygger på egoism, utan helt enkelt på en smartare altruism.

John Gustavsson

Fler krönikor av John Gustavsson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson