Annonsera på Avpixlat

Negerängen

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Neckarwiese (Neckarängen) är en vidsträckt park belägen vid floden Neckar. Det var tidigare en idyll där man på sommaren kunde grilla, kasta frisbee, spela fotboll eller en het sommardag bara sitta och smutta på en pilsner och inspektera svanskotan på en och annan förbijoggande blondin. Men så stördes idyllen. Plötsligt dök det upp oinbjudna gäster från Afrika. Först kom det några stycken, och många ansåg att de utgjorde ett pittoreskt och berikande inslag i helhetsbilden. Efter ett tag ökade emellertid antalet med alarmerande hastighet. De nyanlända visade inte upp någon större tacksamhet över sin nya fristad utan skränade och skräpade ner. Till slut blev de till ett sådant problem att stadsrådet inte fann på någon annan råd än att decimera dem medelst avskjutning.

Nilgåsen är en vattenfågel som breder ut sig alltmer i Europa, och ingen kunde väl ana att den skulle vare ett bevingat förebud om en ännu större invasion från samma kontinent. Nilgåsarna har nämligen kompletterats med migranter från Nordafrika och speciellt från Subsahariska Afrika eller Svartafrika, som man säger här. Det har lett till att Neckarängen nu fullständigt är i afrikansk hand. I luften, i vattnet och inte minst på torra land: afrikaner, afrikaner, afrikaner. Dominansen är så total att ursprungsbefolkningen har döpt om grönområdet till ”Negerwiese” (Negerängen).

Den egentliga anledningen till namnbytet har med Tysklands egen lilla bullmamma och hennes personliga ”Weltschmerz” att göra. För att äntligen rentvå sig från den moraliska skulden från andra världskriget beslutade hon i september 2015 grundlagsvidrigt och på helt eget bevåg att öppna stora famnen för över en miljon migranter. När Tyskland sedan översköljdes av en syndaflod med unga, arga män insåg snudd på alla med en IQ över rumstemperatur att det var ett gigantiskt misstag – alla utom förbundskanslern.

Merkel – som snart är mer populär hos oppositionen än i sitt eget parti – tyckte då på typiskt vänstermanér att någon annan skulle ta hand om hennes problem. Men förutom Stefan Löven, vars slutledningsförmåga verkar ligga på samma nivå som akvariegrus, var det av någon gåtfull anledning knappt någon som ville döva hennes samvete genom att ställa upp på fördelningskvoter. Nu sitter hon där med en miljon Svarte Petter som det inte går att få in i den mångkulturellt spretiga kortleken. Visserligen påstår hon att migranterna ska hem när kriget är slut, men hur blir det med afrikanerna? Där var ju inget krig från första början.

Det kan låta paradoxalt, men det största problemet med svartafrikanerna är att de inte är muslimer. Ja, ni läste rätt. Zambier och kongoleser är nämligen inte hämmade av några halalföreskrifter. Det innebär bland annat att de är barnsligt förtjusta i destillerade och jästa drycker. Och det var naturligtvis bara en tidsfråga innan de skulle börja dyka upp på stadens vattenhål. När de inte sitter där organiserar de sig i stora gäng, antastar tjejer eller stjäl mobiltelefoner från fulla tonåringar. Nere vid resecentrumet, där det finns gratis Wifi, står det stora klungor med afrikaner som skränar och skräpar ner värre än en flock nilgåsar.

På Neckarwiese ockuperar de exakt varenda parkbänk, och ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle komma på idén att beträda Negerängen efter mörkrets inbrott. Förutom några medelålders stråltanter i batiktröja förstås som fortfarande går dit och bjuder dem på saft och bullar i hopp om någon gentjänst.

Men hur började allt det här? En kort resumé över händelsernas förlopp:

När det blev känt att den tyska befolkningen skulle utökas med ett okänt antal nya invånare bröt delar av stadsbefolkningen här ut i ett kollektivt jubelskri. Allra mest entusiastiska var … tatata! … folk som röstar på Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna. Snart hängde det flaggor med texten ”Refugees Welcome” på husväggarna (i Tyskland finns det på de flesta hus ett flaggfäste på fasaden – en kvarleva från Hitlertiden).

När de första nyanlända rullade in på järnvägsstationen samlades de suktande och trånande godhetsmänniskorna på perrongen med heliumfyllda huv…eh…ballonger, tomtebloss och jättelika plakat med ”merhaba”(ar: hej), ”tarhib” (ar: välkommen) eller något annat barnsligt strunt på. Som inte det var nog höll de på att dränka de nyanlända i serpentiner och konfetti. Scenerna påminde om avslutslåten på en KISS-konsert. Eftersom jag inte var personligen närvarande vet jag inte om de så kallade ”UMA” (”Unbegleitete minderjährige Ausländer”, det vill säga ”ensamkommande”) också fick ett presentkort nedstoppat i bröstfickan så att de direkt kunde gå och förlusta sig på ”der wilde Mann” (den vilde mannen) som är en välrenommerad bordell i närheten. Men det kan inte helt uteslutas.

Euforin var så gränslös så att man fick för sig att det var 8 maj 1945 igen, men med den avgörande skillnaden att det var Tyskland som hade vunnit andra världskriget – med Merkel som moralisk Führer.

Den vänsterinriktade välkomstkommittén gick efter fullbordat verk sedan hem till sina exklusiva bostadsrätter och miljonvillor vid Neckarängen och korkade upp den välkylda champagnen och slurpade i sig de feta ostronen som de hade köpt på saluhallen dagen innan. Och varför inte fira? De hade ju gjort sin plikt, de hade fått sin godhetsfix. Nu kunde livet gå vidare i samma hjulspår som innan. De översvallande känslorna vid flyktingmottagandet var något som man skulle kunna brösta sig med i en hjärtnupen anekdot på nästa cocktailparty i trygg förvissning om att man själv inte skulle beröras av den demografiska förvandlingen.

Men vad hände? En ko sket och vände. Snart stod de moderiktigt klädda, kepsprydda nytyskarna inne på de lokala pubarna med den splitternya iPhonen vid örat och skramlande guldarmband vid handlederna. Medan de bälgade i sig litervis med öl babblade de i flera timmar högljutt i telefon med släktingar och vänner i Senegal eller Sierra Leone. Nu blev det fart på de moraliskt överlägsna vänsterpartisterna och globalisterna, som precis hade tyckt att ”det ska komma många fler, många fler”. ”Vad i helvete gör de här?” hette det nu. Om man försiktigt påpekade ”men, vänta nu, det var ju ni som ville ha hit dem” blev svaret ”jo jo, det är väl klart att de ska vara här – men inte HÄR!” Que? Vänsterlogik i kvadrat.

Det dröjde inte länge förrän det började dyka upp artiklar i lokaltidningen som den nedan:

”På onsdagskvällen förra veckan någon gång mellan klockan 21 och 23 stals i tre fall ryggsäckar och handväskor, i vilka det inte bara fanns plånböcker och personliga papper utan också kontanter, mobiltelefoner, laptops eller e-books. […] Precis som i många andra fall ska det enligt beskrivningar – och det har polisen efter flera andra gripanden också bekräftat – röra sig om gärningsmän från Nord- eller Svartafrika.”

Parallellt med sin numera uttröskade DDR-paroll ”Wir schaffen das!” införde Merkel också en så kallad ”Willkommenskultur“ (välkomstkultur). Den har lett till att festande tonåringar på Neckarwiese har blivit till lätta offer för stölder och sexuella övergrepp. Enligt lokaltidningen sker nämligen de flesta brott vid så kallade förbrödringsscener: ”Många unga människor söker kontakt med flyktingar på Neckarwiese för att få veta mer om dem och deras livsöden. Vid omfamningar och förbrödringsscener är offren ofta så distraherade att det är enkelt för medbrottslingar att stjäla ryggsäckar som står i närheten.”

Att ungdomarna i ett land där nästan varenda tonåring har far- och morföräldrar som varit utsatta för andra världskrigets fasor eller efterkrigstidens vedermödor kan vara så naiva är gåtfullare än sfinxens ursprung.

Problemet med afrikanerna har nu blivit så gigantiskt att de har portats från flera av stadens krogar. I Tyskland har pubägaren så kallad ”Hausrecht” vilket innebär att det är ägaren som helt själv avgör vilka gäster som får komma in. Nej, det finns ingen diskrimineringsombudsman här. Behöver jag tillägga att de krögare som har gått i bräschen för det afrikanska utanförskapet är vänsterliberala före detta RAF-sympatisörer?

I kölvattnet av de valframgångar som nationalkonservativa AfD har rönt, bland annat i delstatsvalen i Mecklenburg-Vorpommern och Berlin har Merkel nu lagt om kurs. I ett tal nyligen visade sig eftertankens kranka blekhet. Inte för att hon bad om ursäkt precis – sällan hoppar halte Harald tresteg. Men hon påstod sig i alla fall vilja ”vrida klockan tillbaka”. Förvisso är det väl positivt att hon inser sig ha gjort ett gigantiskt misstag genom att bjuda in hela tredjevärlden till Tyskland, men det låter föga statskvinnomässigt. Ja, det låter faktiskt fullständigt naivt, men vad gör man inte för att försöka positionera sig som valbar förbundskansler inför nästa år.

Hennes käcka stridsrop ”Wir schaffen das!“ ekar numera som ett dåligt skämt, och man behöver knappast ha några kunskapar i kristallskådning för att se att vi (vilka det nu är) inte klarar det. Den initiala flyktingeuforin är som bortblåst, flaggorna är nerplockade, ballongerna har stigit till väders och serpentinerna har rullats in. Under tiden fortsätter den afrikanska migrationen.

För att slippa undan den måste man tydligen resa till … Afrika! En kompis till mig är och draksurfarDjerba i Tunisien och postade häromdagen ett foto på Facebook. På bilden ser man en fullständigt öde uteservering. En annan vän kommenterade den folktomma scenen med ”Var är afrikanerna? Ah, just det, de är ju här – på Negerängen.”

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson