Annonsera på Avpixlat

Kulturmarxismen: Svenska journalisters föråldrade världsbild

John Gustavsson

KRÖNIKA Det är inget nytt för oss Sverigevänner att svenska journalister, och i princip alla politiker på vänsterhalvan, ser världen från ett marxistiskt perspektiv: Detta betyder inte att de är hemliga marxister (det är de inte), men de har fått sin utbildning på institutioner (till exempel Södertörn) där den marxistiska världsbilden lärs ut och influerats av detta.

Ett stort problem med denna världsbild är att den är statisk: Den marxistiska världsbilden var betydligt närmare sanningen när den först utvecklades av Karl Marx, men sedan dess har ingen på allvar brytt sig om att uppdatera den, utan samma gamla världsbild och teorier lärs ut än idag, med resultatet att vi får en journalistkår som genomsyras av det vi brukar kalla kulturmarxism; en sorts marxism där man inte nödvändigtvis eftersträvar proletariatets diktatur, men ändå (säkerligen ofta omedvetet) accepterar en föråldrad världsbild som härstammar från marxismen. I den här krönikan tänker jag nu ge några konkreta exempel på detta.

Enligt den marxistiska världsbilden så är de vita, europeiska länderna onda. De har fått sin rikedom genom att stjäla den från de fattiga länderna, och alla som bor i Europa (och Nordamerika) bär en kollektiv skuld över detta. Detta är egentligen bara en global extrapolering av den marxistisk-ekonomiska teorin, där rika blir rika genom att suga ut de fattiga.

Om fattiga människor bara kan bli rika genom att ta över kontroll över produktionsmedlen (fabriker, gruvor etc), hur kan då fattiga länder bli rika? Just det. Genom att invadera rika länder – militärt, eller via invandring. Att detta inte håller rent empiriskt spelar ingen roll; empirisk nationalekonomi (som jag sysslar med) är bara en borgerlig konspiration enligt marxisterna.

Precis som de fattiga är offer, så är de fattiga länderna (och invandrarna därifrån) offer – det enda problemet är ju att de rika (individerna eller länderna) stulit de resurser som borde varit jämnt fördelade. Varken individer eller länder kan ha ansvar för sin egen situation enligt marxistisk teori.

Den här världsbilden har alltid varit högst bristande, men i mitten av 1800-talet var den betydligt närmare sanningen: Det är ett faktum att den belgiska ockupationen av Kongo gjorde Belgien rikare, och Kongo fattigare (sedan var det inte kolonialismen som gjorde västvärlden rikt och Afrika fattigt, men det återkommer jag till i en framtida krönika). Likaså var de flesta rika på 1800-talet människor som fötts in i aristokratin, inte ”Mark Zuckerberg”-typen som startat ett företag och blivit rika från grunden (även om det börjat bli vanligare i takt med industrialismens utbredning). Förhållandena på de flesta arbetsplatser var mer eller mindre usla, och möjligheterna att förbättra ens egen situation om man var fattig var mycket begränsade.

Att marxismen utvecklades under denna tidsera förklarar också varför man aldrig tänkte på att människor kanske skulle vägra arbeta och föredra att leva på allmännyttan om man kunde få sin försörjning garanterad på det viset. Att frivilligt välja att parasitera på samhället var helt otänkbart på 1800-talet, och därför hade marxismen inte heller någon lösning på vad man ska göra när folk plötsligt börjar bidragsfuska.

Att denna föråldrade världsbild fortfarande används av journalister och vänsterpolitiker förklarar också varför de inte kan se till exempel våldtäktsmännen från Mellanöstern som de onda monster de faktiskt är: Enligt deras världsbild är ju fattiga per definition goda, och per definition är deras situation inte deras eget fel. Detta var som sagt betydligt närmare sanningen när världsbilden först formulerades, men däri ligger också ett stort problem med marxismen: Den har (åtminstone i Sverige) inte anpassats. Man tillämpar fortfarande en världsbild från 1800-talet på 2000-talet, fastän det inte längre är vi som koloniserar de andra kontinenterna utan snarare om något de som håller på att kolonisera oss via massinvandringen. Men den nya informationen har inte nått vänstern än.

Det är också den marxistiska världsbilden som gör att vänstern inte kan erkänna att det finns rasism mot etniska svenskar eller andra vita, eller ens rasism mellan icke-vita grupper (kineser brukar inte ha mycket till övers för afrikaner till exempel). Den privilegierade gruppen saknar rättigheter så länge den inte ger upp sina privilegier (i detta fallet den rikedom som vi ”stulit” från de mindre bemedlade länderna) och kan därför inte utsättas för brott i ordets rätta bemärkelse. Snarare bör de betraktas som brottslingar som genom den ”omvända rasismen” straffas för sina onda handlingar med sin egen medicin. Nu kanske du tänker att ”men långt ifrån alla vita är ju rasister”, men i marxismen står alltid grupp mot grupp. Och precis som enskilda individer saknar ansvar, så saknar de också rättigheter.

Och som vi nyligen sett på Aftonbladet Kultur är det helt okej att driva med Sveriges kristna, men gud nåde den som driver med Sveriges muslimer. Varför? Enligt den marxistiska världsbilden, som återigen var mycket mer korrekt för 150 år sedan än idag, så är de kristna och deras prästerskap en del av den mäktiga överklassen som förtrycker resten.

Jag växte upp i Pingströrelsen och kan mer om det frikyrkliga Sverige än de allra flesta, så låt mig reda ut ett par saker: Pingstkyrkan har cirka 0,85 % av Sveriges befolkning som medlemmar. Totalt har frikyrkorna cirka 2-3 % av befolkningen som medlemmar – vi är med andra ord betydligt färre än muslimerna (och betydligt mindre benägna att kasta sten), och vi har tappat medlemmar varje år sedan 1970-talet. Antalet riksdagsledamöter som är med i någon frikyrka eller ens bekännande som pånyttfödd kristen kan du räkna på fingrarna. I den marxistiska världsbilden är vi ”mäktiga” och därför ett legitimt mål, men vem som helst som ser på Sverige idag utan skygglappar borde förstå att så inte är fallet. Jag hävdar så klart inte att man inte får kritisera kristendomen eller frikyrkor, men att hålla oss till en annan standard än de på pappret ”förtryckta” muslimerna är inget annat än unken 1800-tals marxism. Kulturmarxister vägrar dessvärre att uppdatera sin lista över vilka som är mäktiga respektive förtryckta.

På samma sätt ser man män som det största hotet mot kvinnors frihet, och på 1800-talet var de flesta nationer så pass homogena (och statistik över övergrepp mot kvinnor var så sällsynt) att det inte gick att säga att svenskar var mindre benägna att våldta än invandrade muslimer från Mellanöstern, för sådana var rätt ovanliga. Och än idag insisterar journalister på att det är männen som grupp som är problemet, inte öppet kvinnofientliga kulturer från Mellanöstern. Som vanligt har man glömt att uppdatera världsbilden.

Nu kanske någon invänder att vänstern visst väl ändrat världssyn på ett område: Arbetarklassen. Den höjdes till skyarna av Marx, men vänstern idag har inget till övers för vanliga gubbar som sliter på fabriken, så där är världsbilden till synes inte så ”statisk”. Det som förändrats är dock bara vänsterfolkets ställning i samhället, något vi sett förut genom historien: När den ryska revolutionen vunnits så tappade ledarna snabbt intresset för arbetarklassen, och detsamma kan sägas om alla andra kommunistiska revolutioner.

Mönstret håller även här – visst brydde sig vänstern om arbetarklassen en gång i tiden, men bara så länge man behövde dem för att kunna ta och behålla makten. Med start på 1970-talet började Sverige bli en post-industriell ekonomi med en mindre väldefinierad arbetarklass – visst, vi har fortfarande miljontals människor som arbetar på företag utan att äga dem (den egentliga definitionen av arbetarklass), men idag erbjuder de allra flesta företag bättre arbetsvillkor än vad fanns för 150 år sedan, och utvecklingen av personalvetenskap och HR har fått företag att inse att det lönar sig att behandla personalen väl (något många dessvärre inte hade förstått på Marxs tid). Dessutom har aktieägande, inte minst i syfte att pensionsspara, blivit betydligt vanligare – så på så vis tillhör även vanliga knegare den ”ägarklass” som ”profiterar” på andra människors slit.

När allt färre identifierade sig som arbetare så blev man tvungna att importera nya väljare, och hur det slutade vet vi alla (något jag skrivit om tidigare).

För att avsluta så visar existensen av kulturmarxismen på behovet av en konservativ intellektuell revolution inom akademin, och jag tänker givetvis göra mitt bästa för att bidra till denna genom min forskning. Faktum är att vi inte till fullo tagit tillbaks Sverige, innan vi tagit tillbaks akademin.

John Gustavsson

Fler krönikor av John Gustavsson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson