Annonsera på Avpixlat

SVT Opinion Live blottade avgrund mellan opinionsbildarelit och svenska folket

kronikor_mats_dagerlind_byline_banner2c

KRÖNIKA I torsdagens avsnitt av debattprogrammet SVT Opinion Live togs tre ämnen upp som samtliga illustrerar det enorma glapp som råder mellan den politiskt korrekta vänsterliberala opinionsbildareliten och vanliga svenska medborgare.

Det första ämnet gällde Bokmässans beslut att kasta ut Nya Tider, trots att tidningen har ansvarig utgivare och presstöd och aldrig har fällts för något yttrande- eller tryckfrihetsbrott. Avpixlat har vid flera tillfällen tidigare rapporterat om tilltaget. Här har stora delar av åsikts- och mediaetablissemanget slutit upp bakom Bokmässan, trots att beslutet utgör ett grovt demokratiskt övertramp i bjärt kontrast till det värn om tryckfriheten som Bokmässan stoltserar med, med anledning av att det är 250-årsjubileum för Tryckfrihetsförorndingen (grundlag).

I SVT Opinon Live hade av oklar anledning chefredaktören för den vänsterextrema sajten Politism, Eric Rosén, bjudits in för att försvara Bokmässans tilltag. Av lika oklar anledning tycks SVT inte ha insett att Rosén har uttalat politiska motiv till att vilja tysta sina politiska motståndare och konkurrenter om medieutrymmet. Inte heller förefaller SVT ha begripit att Rosén rimligen bör anses diskvalificerad som bedömare av andra mediers eventuella högerextremism eftersom han själv driver en mediesajt som är en av de mest politiskt vänsterextrema i Sverige.

Programledare Belinda Olsson, profilerad radikalfeminist,  inledde inslaget med att berätta att Bokmässans VD, Maria Källsson, avböjt att medverka i debatten. Hennes ansikte visades också på stor bild i rutan. Däremot sades inte ord om att motparten i konflikten, Nya Tiders chefredaktör Vavra Suk, inte var närvarande och ingen bild på honom visades heller.

Vavra Suk uppger för mig att han – i motsats till Maria Källsson – ingalunda avböjt att medverka. SVT valde att överhuvudtaget inte tillfråga Suk. När han själv kontaktade SVT och deklarerade sin vilja att vara med, fick han nej med hänvisning till att Källsson avböjt att medverka.

Om en part obstruerar och inte vill ta debatten, ska alltså även den andra parten straffas. Det är SVT:s policy. Av allt att döma inser SVT att detta är osnyggt och inte något man bör tala högt om. Det är svårt att se något annat skäl till att SVT i vinjetten till inslaget inte nämnde Vavra Suk eller berättade för tittarna och studiopubliken varför han inte var närvarande.

Som motdebattör hade Rosén legendariske grävjournalisten Janne Josefsson, som på senare tid hamnat i flera rejäla blåsväder när han stått upp för grundläggande demokratiska fri- och rättigheter mot de krav på inskränkningar, den hets och det hat som hörts från högröstade vänsterdebattörer och radikalfeminister. Rosén hade påfallande svårt att hitta några sakliga argument för sin ståndpunkt, vilket naturligtvis beror på att några sådana inte finns.

Roséns resonemang kan sammanfattas med att aktörer som inte bekänner sig till den vänsterliberalt hegemoniska åsiktskorridorens katekes, inte bör får närvara på några stora arenor. Yttrandefrihet är bara en fråga mellan staten och den enskilde medborgaren och inte relevant att prata om här, menade Rosén, i ett haltande försök att försvara sin antidemokratiska åsikt.

Självfallet betyder yttrandefrihet i ett modernt samhälle att alla åsikter har rätt att komma till tals och argumentera för sig i alla större fora där den offentliga debatten förs – inte bara att man har rätt att gå ut på gatan och skrika ut sin åsikt. Dominerande medieaktörer och evenemang som Bokmässan har därför en skyldighet – om man vill kalla sig för demokratiska – att upplåta utrymme åt alla åsiktsriktningar så länge dessa håller sig inom lagens råmärken.

Det här var något som Josefsson förgäves försökte förklara för Rosén, liksom att det är att öppna Pandoras box att börja agera åsiktspolis, i varje fall om man vill vara konsekvent. Det vill man dock oftast inte och Bokmässan är inget undantag.

Att ge plats åt kommunister vars ideologi har mer blod på sina händer än nazismen, har Bokmässan i likhet med flertalet större aktörer inom media och kultur, inga problem med alls. Desto mer frikostig är man med att sätta nazistämpel på alla socialkonservativa, nationalistiska och Sverigevänliga aktörer och med den stämpeln som hänvisning utesluta dem från den offentliga debatten.

Det stora glappet mellan den vänsterliberala åsiktselitens antidemokratiska så kallade värdegrund (läs: åsiktskorridor) och det svenska folkets demokratiska ryggmärgskänsla illustreras av att 93 procent av SVT Opinion Lives tittare anser att Bokmässan gjorde fel som kastade ut Nya Tider.

SVT Opinion Live - Gjorde Bokmässan rätt

Nästa ämne att avhandlas i programmet var muslimska slöjors och burkinis (heltäckande badplagg) vara eller icke vara i olika offentliga miljöer. Dessa plagg är uttryck för den ålderdomliga kvinnosyn och frånvaro av jämställdhet som utgör en central del av den muslimska religionen och kulturen. Kvinnan skall enligt islams uttolkare täcka sig – helst helt och hållet – för att inte betraktas som lösaktig. Motsvarande krav ställs inte på muslimska män.

Islamiseringen av västvärlden – en direkt konsekvens av den utomvästliga massinvandringen – har inneburit att klockan i flera avseenden vridits tillbaka cirka tusen år och att muslimer ges särskilda särrättigheter som inte förlänas andra grupper. Ofta bidrar dessa särregler till att cementera den efterblivna muslimska kulturens värderingar och motverka integrering i det västerländska samhället. Slöjor av olika snitt och heltäckande badkläder är två exempel på detta.

I Frankrike har ett stort antal städer nyligen infört förbud mot bland annat användning av burkini på stränderna. Det råder sedan tidigare ett nationellt förbud mot att bära heltäckande slöja, nikab och burka, på offentliga platser.

Reglerna utgör en del av landets markering mot fundamental islam som drabbat landet i form av flera blodiga terrordåd. Man menar att burka, nikab och burkini är attribut för samma fundamentalistiska tolkning av islam som inte är kompatibel med ett västerländskt samhälle och som man därför inte vill ha i landet.

Från fundamentalt muslimskt och politiskt korrekt vänsterliberalt håller har det dock kommit protester när polisen har sett till att de nya lagarna efterlevs. I inslaget i SVT Opinion Live förklarade borgmästaren i Nice, Rudy Salles, att det råder förbud mot burka sedan fyra år i Frankrike och att burkini är en variant på burka och således också skall anses vara otillåten.

Han förklarade också att det finns många muslimer i Frankrike som lever som fransmännen och att han inte har några problem med dessa. Det är de muslimska fundamentalisterna som på senare år i allt större utsträckning börjat ägna sig åt provokationer som fransmännen inte tolererar, i synnerhet inte som många landsmän dött i terrordåd utförda i just denna religionsideologis namn.

På fredagen – alltså dagen efter att SVT Opinion Live tagit upp frågan – kom ett domstolsutslag som eventuellt innebär att burkiniförbuden inte stämmer överens med den franska konstitutionen. Det är oklart hur rätten resonerat eftersom burkini, som redan nämnts, rimligen är att anse som en variant på den nationellt förbjudna burkan. Troligen kommer den befintliga lagen att revideras så att den omfattar även burkini, men detta är tills vidare en öppen fråga som det franska parlamentet har att ta ställning till.

Borgmästare Salles fick frågan om hur han ser på den kritik som har riktats mot burkiniförbudet och hans svar var talande för det som är denna krönikas huvudpoäng. Salles förklarade att det är en liten högröstad klick som är kritiska och som media blåst upp. Den stora folkmajoriteten, 85 procent, stödjer förbudet – inklusive de flesta muslimska kvinnor i Frankrike som vill att myndigheterna ska motarbeta kvinnoförtrycket inom islam som de här plaggen är ett uttryck för. Salles lät förstå att det är dessa grupper som han i första hand tjänar i sitt uppdrag som borgmästare, inte de muslimska fundamentalisterna och deras nyttiga idioter i vänsterliberal media.

Efter intervjun med Salles fick tre kvinnor – den journalistiska liberala hoppjerkan Sakine Madon, som för ögonblicket titulerar sig politisk redaktör på VLT, den muslimska fundamentalisten Sara Al-Dalal som själv badar i burkini samt Carolin Dahlman, politisk redaktör på Kristianstadsbladet – debattera dessa muslimska plaggs vara eller icke vara. Den enda i trion som kom i närheten av pudelns kärna – att kvinnor som säger sig frivilligt heltäcka sig själva i själva verket är hjärntvättade in i den totalitära misogyna muslimska religionsideologin som bland annat kräver sådan klädsel för kvinnor – var Dahlman.

Sara Al-Dalal försade sig också, när hon efter att först ha hävdat att hon badar i burkini av egen fri vilja, sedan erkände att hon gjorde det för att komma närmare Allah. De som uttolkat detta osynliga väsens vilja är män och företrädesvis profeten Muhammed som levde på 600-talet med den kvinnosyn som då rådde. Självfallet tillskrev de sin gud Allah samma kvinnosyn. Hur fri är någon i sina beslut som har indoktrinerats till att hon kommer att straffas av Allah efter döden om hon gör något annat val än det som detta gudaväsen kräver att hon ska göra? Lika fri att välja som den som har en pistol riktad mot tinningen, skulle jag hävda. Men så långt förmår gummiryggsliberalerna sällan tänka som sanktionerar dessa sedvänjor som en del av individens frihet.

De övriga abrahamitiska religionerna har haft liknande påbud för kvinnor att täcka sig, även om islam med sina burkor och nikaber, dragit detta längst. Judar och kristna har – med undantag för små fundamentalistiska klickar – i vår del av världen varit öppna för att reformera sina religioner för att harmoniera dem med de upplysta sekulära demokratiska och frihetliga strömningar och samhällen som vuxit fram här. Så icke islam.

Den muslimska världen står fortfarande och stampar i den tidiga medeltiden. Faktum är att man på många håll de senaste 50 åren gått kräftgång tillbaka in i det medeltida mörkret efter att ha kommit en bit på väg i den utveckling som västvärlden beskrivit. Iran är det tydligaste exemplet men trenden syns i flera länder. Den s.k. arabiska våren för några år sedan innebar inte någon vändning, så som fromt naiva bedömare i väst trodde. Det är denna medeltida oreformerade muslimska fundamentalism som migranterna tar med sig till Sverige och övriga Europa. Och det är detta som vi bör säga tvärt nej till.

I stället har det varit värdenihilistisk tokliberalism som präglat attityden gentemot denna underutvecklade kulturs intåg på vår kontinent. Och inte ens när kvinnorna lever i muslimskt hedersförtryck i förorterna, mördas, könsstympas, gifts bort mot sin vilja, inte ens när de muslimska terrordåden skördar fler och fler dödsoffer, inte ens när unga muslimer reser iväg för att ansluta sig till IS, inte ens då förmår liberalerna skaffa sig en ryggrad.

Diskussionen gled därefter över på de förslag på riktlinjer och förbud som finns i de nordiska länderna i syfte att motverka att barn bär slöja i skolan. Här kunde man skymta lite ryggrad även hos Madon, som ansåg att det var “ett jätteproblem” att små flickor t.o.m. i förskolan av sina invandrade muslimska föräldrar bylsas på så heltäckande kläder att de inte kan leka fritt som de andra barnen.

I själva verket är detta “jätteproblem” inget problem alls. Det har exempelvis aldrig i modern tid varit tillåtet för elever i svenska skolor att sitta med mössor på sig på lektionerna. Det har aldrig varit tillåtet att inte byta om till ärm- och benlösa kläder när man har gymnastik eller idrott. Samma regler hade enkelt kunnat upprätthållas konsekvent också för elever från muslimska länder och deras slöjor och andra kulturfrämmande plagg.

Och upptäcker dessa muslimska invandrare att de har valt att emigrera till ett land med en kultur som inte passar dem, så finns många muslimska länder att välja på där man sannolikt kan finna sig bättre till rätta. Inte svårare än så.

En möjligen något provocerande fråga är hur det vänsterliberala etablissemanget hade placerat sig om Sara Al-Dalal hetat Freja Nord och slagits för sin rätt att få bära ett annat tygstycke – en armbindel med hakkors eller att täcka sig i naziuniform. Hade Freja fått komma till SVT Opinion Live för att försvara sitt fria val? Hade detta fria val försvarats av liberaler?

Islam är en totalitär ideologi som har mycket gemensamt med nazismen, bland annat det glödande judehatet, och de två ideologierna har också samarbetat med varandra historiskt. Ännu idag är Adolf Hitlers Mein Kampf en storsäljare i stora delar av Mellanöstern, endast slagen på försäljningslistorna av Koranen. Winston Churchill ansåg på sin tid att islam och nazism är närbesläktade och idag förfäktar framträdande politiker som det nederländska Frihetspartiets ledare Geert Wilders samma tes. I den muslimska världen pågår idag ett regelrätt folkmord på kristna som för tankarna till den nazistiska Förintelsen. Mer om detta senare i denna text.

Återigen visade sig glappet mellan etablissemanget och folket när tittarna fick möjlighet att tycka till. Stödet bland svenskarna för ett burkiniförbud var väl i paritet med det som Nice borgmästare uppgav bland sina landsmän: 83 procent av de svenska tittarna var för bötfällning av burkiniprovokatörer, bara 17 procent emot.

SVT Opinon Live - Är det rätt att franska myndigheter bötfäller den som bär burkini

Beträffande ett slöjförbud i skolan var det svenska folkets åsikt ännu tydligare. Hela 92 procent av tittarna vill att den muslimska slöjan i alla dess former ska bort från klassrummen. Bara 3 procent vill ha den kvar i dessa miljöer och resterande 5 procent vet inte riktigt vad de tycker.

SVT Opinion Live - Slöja i skolan, hur känner du

Om Sverige är en demokrati, är det en gåta varför det ser ut som det gör med burkor, nikaber och burkinis i vårt land. Om Sverige däremot är en demokratur, blir detta jätteglapp mellan folket och de styrande lättare att förstå.

Det sista ämnet i torsdagens SVT Opinion Live var debaclet kring Facebook-gruppen “Mitt kors” som startats av de tre kvinnliga prästerna Annika Borg, Helena Edlund och Johanna Andersson som en solidaritetsyttring med de kristna som förföljs, fördrivs och mördas runtom i världen, i de flesta fall av muslimer. Detta sker numera även i Europa och den utlösande händelsen som fick de tre prästerna att ta det lovvärda initiativet var det brutala muslimska terrormordet på den franske prästen Jacques Hamel i hans egen kyrka.

Närvarande att debattera initiativet var nyss nämnda Annika Borg, författaren, poeten och åsiktsskribenten Marcus Birro samt ärkebiskop Antje Jackelén. Den sistnämnda var inledningsvis på defensiven och försökte släta över de attacker som hennes närmaste krets inom Svenska kyrkan riktat mot Borg och hennes två medinitiativtagare till den aktuella Facebook-gruppen.

Borg, Edlund och Andersson uppmanade alla svenskar att visa sin avsky för det folkmord på kristna som pågår och sin solidaritet med utsatta kristna, genom att ta ett foto på sig själva med ett kors i form av ett halssmycke eller liknande. Tusentals svenskar – inklusive undertecknad – har hörsammat den uppmaningen.

Här har det politiskt korrekta vänsterliberala etablissemanget deklarerat en diametralt motsatt uppfattning än vad som är fallet när det gäller ovan diskuterade muslimska klädattribut. Till och med inom Svenska kyrkan har initiativet kritiserats, där man borde kunna förvänta sig att solidariteten med trosfränder i andra länder var starkast.

Ett veritabelt drev, ivrigt påhejat av vänsterliberal media, drogs igång mot initiativtagarna till “Mitt kors”. Dessa kallades för rasister och islamofober och man ansåg att det var provokativt att bära kors för att uttrycka sin solidaritet med förföljda kristna. Den märkliga kritiken bottnar förstås i att man vet att den helt överväldigande majoriteten av förövarna bakom brotten mot kristna är muslimer (även om det också förekommer en del trakasserier mot kristna i det kommunistiska Kina och på andra håll).

I Sverige skall, enligt vänsterliberal doktrin, islam framställas som fredens religion och muslimer som en utsatt grupp alternativt som en för Sverige berikande dito. I den mån man pratar om medaljens baksida i form av hat mot kristna och judar, terrorism, kvinnoförtryck, hat mot homosexuella osv, så tillskriver vänsterliberaler en liten klick dessa värderingar och handlingar – personer som helt har missuppfattat islams budskap.

Det är en djupt ohederlig beskrivning eftersom dessa värderingar är djupt och brett rotade bland muslimer. Beträffande folkmordet på kristna i den islamdominerade delen av världen så är det långt fler än bara en liten klick som ägnar sig åt dylikt och ännu fler som passivt och utan invändningar låter det fortgå.

Med det sagt så har varken Borg, Edlund eller Andersson ägnat sig åt någon antimuslimsk retorik i samband med att man drog igång sin Facebook-grupp. Det var inte för att det är just muslimer som begår merparten av dessa brott som gruppen startades. Tvärtom har initiativtagarna varit noga med att inte låta Facebook-gruppen bli ett forum för islamkritisk retorik.

Ändå blev de alltså föremål för en hetskampanj med grova tillmälen. Det islamapologetiska etablissemanget vill inte att folkmordet på kristna ska uppmärksammas, eftersom det då finns risk för att det sätter strålkastarljuset på den religionsideologi som förövarna företrädesvis bekänner sig till. Nedsvärtningen från Svenska kyrkans ledning har varit så grov med invektiv som “solkiga okristliga uppviglare” att en av initiativtagarna till “Mitt kors”, Johanna Andersson, valt att lämna den forna statskyrkan som hon inte längre känner att hon kan stödja.

Och om man inom Svenska kyrkan till äventyrs anser att de här tre prästerna i andra sammanhang har profilerat sig som socialkonservativt kritiska till utomvästlig massinvandring och islamisering av Sverige, i kontrast  till den vänsterliberalt dominerade kyrkans officiella policy, då hade man ju kunnat ta ett liknande initiativ själva, men det har man inte gjort. I stället har man inkvisitoriskt anklagat och fördömt de som gjort det Svenska kyrkans ledning borde göra.

Kritiken mot Svenska kyrkans tystnad om det pågående folkmordet på kristna världen över, har kommit från många håll. Nyligen skrev riksdagsledamoten Fredrik Malm (L) ett långt inlägg på sin blogg om denna lika bedövande som svekfulla tystnad. Han beskriver hur han på Svenska kyrkans internationella blogg förgäves sökt efter artiklar som visar Svenska kyrkans upprördhet över folkmordet på kristna och dess stöd till dessa utsatta trosfränder i världen. Malm söker vidare i andra fora men artiklar som påvisar Svenska kyrkans engagemang i denna angelägna fråga lyser helt med sin frånvaro.

Fredrik Malm avslutar sitt blogginlägg med att han nu skickar in sin anmälan om utträde ur Svenska kyrkan. Genom sin tystnad om folkmordet på kristna har Svenska kyrkan i Malms ögon sänkt sig under det lägsta anständighetskrav man som medlem har rätt att ställa på samfundet.

Samtidigt har Svenska kyrkans ledning inte spara något möda när det gäller att omfamna islam. Nuvarande ärkebiskopen Antje Jackelén utmärkte sig i samband med sin utnämning genom att påstå att hon inte vill sätta fredsfursten Jesus framför krigsherren Muhammed och nyligen genom att skriva debattartikel ihop med en ökänd islamist. Svenska kyrkan har vid åtskilliga tillfällen gjort sig till nyttiga idioter i tjänst hos Israel-fientliga antisemitiska islamister i Mellanöstern. Man har anordnat interreligiösa kristna-muslimska gudstjänster i sina kyrkor, trots att man aldrig själva blivit inbjudna att predika det kristna budskapet i någon moské. Man har plockat bort kors i bönelokaler för att inte förarga muslimer. Man har t.o.m. anställt muslimska imamer. Listan kan göras lång.

Men den etniska rensningen av sina kristna bröder och systrar ute i världen har Svenska kyrkan vänt ryggen till, därför att ett engagemang i frågan skulle skapa förbistring visavi de muslimska samfunden på hemmaplan och försvåra kyrkans islambefrämjande arbete. Det är svårt att finna kraftord som förslår att etikettera en så utstuderad cynism, ett så monumentalt svek, en sådan djup brist på humanism. En sådan okristlighet.

När denna kalkylerade tystnad hos Svenska kyrkan sedan dessutom kombineras med inkvisitoriska fördömanden av de kristna som gör det varje medkännande solidarisk kristen borde göra, då blir de deskripitva adjektiven ännu svårare att hitta. Det enda jag kan komma på att säga som nöjaktigt beskriver digniteten i detta är att Svenska kyrkan med sitt agerande har förverkat sin rätt att kalla sig för kristen.

Jag har varit medlem i Svenska kyrkan i mer än ett halvsekel, men nu är måttet rågat även för mig. Jag ska vara kvar tills efter kyrkovalet nästa år så att jag kan lägga min röst på Sverigedemokraternas kandidater, men därefter begär jag utträde.

SVT Opinion - Att bära kors, hur känner du

Även efter detta inslag fick tittarna tycka till om huruvida det är rätt eller fel att använda korset för att visa internationell solidaritet med förföljda kristna. Återigen stod det klart att mycket få, endast 9 procent, stod på Svenska kyrkans sida i denna fråga medan hela 75 procent ställde sig bakom Borg, Edlund och Andersson och deras Facebook-initiativ ‘Mitt kors’. 15 procent ville inte ta ställning.

Ovan belysta tre exempel är del av ett mönster i det svenska samhället på ett monumentalt åsiktsglapp – en veritabel avgrund – mellan de styrande och folket. Sverigedemokraternas kometkarriär i svensk politik, liksom framväxten av alternativmedier av det slag du just nu läsar, är också symtom och reaktioner på samma fenomen.

Vi ser idag hur svenskarna så sakteliga börjar kräva sin demokrati tillbaka från demokraturens kreatur. Och det enda dessa kan svara med är att råma om populism (ett nedsättande ord för verklig demokrati), fascism, nazism, främlingsfientlighet, rasism och islamofobi. Detta råmande kommer vi att få dras med ännu en tid, sannolikt kommer det också att öka ytterligare i styrka. Men detta oväsen är förhållandevis lätt att uthärda när man vet att det i själva verket är ett osvikligt tecken på att vi – det svenska folket – och demokratin håller på att vinna.

Mats Dagerlind

Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson