Annonsera på Avpixlat

Därför slåss vänstern

John Gustavsson

KRÖNIKA Varför är vänsterextremister så våldsbenägna? Varför är våld i allmänhet mer accepterat inom den nya vänstern, även bland de som inte använder sig av sådana metoder? Varför riskerar man att misshandlas om man representerar Sverigedemokraterna, men inte om man representerar Feministiskt Initiativ?

Efter att ha funderat på saken har jag identifierat tre anledningar till detta som jag tänker presentera i den här krönikan:

1) Superhjälte-komplexet. Kortfattat så innebär den här illusionen att vänstern tenderar att se sig själva som hjältar, rent av superhjältar. När de ser sig i spegeln ser de inte en patetisk 23-åring som borde kommit ur sitt tonårsuppror; de ser Batman. Jag överdriver, men bara lite. Vänstern är besatt av att sätta sina olika kamper i en historisk kontext: När de kämpar för könskvotering föreställer de sig att de är den nutida motsvarigheten till suffragetterna som tappert slogs för kvinnlig rösträtt. När de kämpar för högre löner anser de sig vara lika tappra hjältar som Spartacus som ledde ett slavuppror. Och när de kämpar för att 30-åriga ”ensamkommande flyktingbarn” ska få stanna i Sverige, så inbillar de sig att de är en modern version av Vita Rosen, som stod upp mot Hitlers regim.

Vänsterns uppblåsta självbild skulle vara komisk om den inte vore så farlig.

Problemet är att om du är Spartacus, så måste dina motståndare vara romerska tyranner. Om du är Vita Rosen, så är dina motståndare nazister. Om du är Batman, så är dina motståndare Jokern. Kort sagt: Om du är en superhjälte, så måste dina politiska motståndare vara superskurkar.

Har någon någonsin invänt mot att Batman ger Jokern ett kok stryk? Nej, jag trodde väl inte det. Om du tror att du är en superhjälte, så blir det lättare för dig att motivera användandet av våld mot dina politiska motståndare. De har ju själva valt att vara superskurkar, och då får man stå sitt kast.

Om man istället ser sig själv som en vanlig medborgare som gör sitt bästa för att förbättra samhället, och inser att alla andra också försöker göra det (även om man inte håller med om hur det ska gå till), så blir det nästintill omöjligt att motivera politiskt våld. Men, den världsbilden har inte den nya tidens vänster.

2) Vänsterns offerdyrkande. En gång i tiden stod vänstern upp för de som drabbats av samhällets orättvisor. Även jag som nationalkonservativ som tydligt identifierar mig med högern kan ha respekt för den gamla vänstern – nog för att deras lösningar enligt mig ofta var kontraproduktiva, men de hade i alla fall hjärtat på rätt ställe.

Men medan den gamla vänstern försökte rätta till orättvisor, är den nya vänstern besatt av att fabricera nya. Den gamla vänstern hjälpte offer; den nya vänstern dyrkar offer. Den gamla vänstern strävade efter ett jämlikt samhälle utan offer; den nya vänstern strävar efter ett samhälle där alla är offer.

Är du kvinna? Då är du ett offer för patriarkatet. Homo- eller bisexuell? Offer för heteronormen. Transsexuell? Offer för cisnormen. Etnisk/kulturell minoritet (förutom judar)? Offer för rasism. Fet? Offer för sizeism (googla…). Listan är lång.

Helt plötsligt handlar livet om att plocka så många offerpoäng man bara kan. Den som finns med i flest offerkategorier ”vinner” – den personen får mest frihet att uttrycka sig som han eller hon själv vill. I egenskap av heterosexuell vit man har jag, enligt den nya vänstern, inte rätt att uttrycka mig om HBT-frågor, kvinnofrågor eller frågor rörande minoriteter (såsom integration). Eller om jag har rätt att uttrycka mig, så väger i alla fall min åsikt inte lika mycket som om jag hade varit en svart lesbisk kvinna.

Det där med att alla röster ska väga lika är gammalmodigt dravel som den nya vänstern inte har tid för – den gamla vänstern kämpade för jämlikhet och för att minska avståndet mellan klasserna i hierarkin; den nya vänstern kämpar för att vända den gamla ”hierarkin” upp och ner och sätta de grupper man upplever (korrekt eller inte) var längst ner i den tidigare hierarkin i toppen av den nya.

Det samlandet av offerpoäng egentligen handlar om i grunden är dock en vilja hos vänsterfolket att inte behöva ta ansvar för sina egna liv och sina egna handlingar. För om man är ett offer, så är ju ens situation inte ens eget fel, eller hur? Och om man är ett offer, så är det väl helt naturligt och till och med rättfärdigat att man agerar och försvarar sig mot sina förövare. Och på det viset blir offerrollen och det beroende av offerrollen den nya vänstern utvecklat en grogrund för politiskt våld. För hur kan man vara arg på ett offer som ger sin förtryckare en käftsmäll?

3) Utopism. Det är ingen slump att i princip alla de värsta diktaturerna i modern historia har byggt på en utopisk vision – i Tyskland var det visionen om ett enat ariskt rike, och i Sovjet det klasslösa samhället. Idén att människan är kapabel att skapa ett perfekt samhälle är tveklöst den dödligaste idén någon någonsin kommit på.

Problemet med utopier är att vinsten om målet uppnås är så stort att alla kostnader verkar små i jämförelse. Visst är det okej att ge upp lite av din yttrandefrihet om det är vad som krävs för att skapa ett perfekt samhälle? Och visst är det väl okej att förbjuda religioner, om det är vad som blockerar skapandet av utopin? Och fria demokratiska val kan väl ändå inte heller anses viktigare än det perfekta samhälle som ledaren sagt ligger runt knuten? Och helt plötsligt börjar människor försvinna spårlöst, tidningar stängs ner, och resten är historia.

De som tror på utopier – och där finns den nya vänstern högst upp på listan – är mest benägna till politiskt våld, för enligt deras världsbild så är ju deras politiska motståndare (som oss Sverigedemokrater) inte bara människor vars politik om den genomfördes skulle föra landet i fel riktning; vi är det enda som står i vägen för paradiset de tror sig kunna skapa. Vi är de politiska ormarna i lustgården, och vänsterfolket känner sig därför helt rättfärdigade i att försöka krossa våra huvuden innan vi hinner bjuda befolkningen på vår nationalistiska fruktsallad. Paradiset står ju på spel.

Om man lägger ihop de här tre karaktärsdragen så får vi en person som ser sig själv som en superhjälte (och sina motståndare som superskurkar), som inte anser sig vara ansvarig för sina egna handlingar på grund av sin roll som offer, och som tror att ett perfekt samhälle är ett uppnåeligt mål som vi självklart inte kan sky några medel för att nå. Den kombinationen skapar en perfekt grogrund för politiskt våld, och den återfinns främst i vänsterkretsar.

Och därför slåss vänstern.

John Gustavsson

Fler krönikor av John Gustavsson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson