Annonsera på Avpixlat

“Islamofobi” påverkar muslimers psykiska hälsa

Om kvinnan på bilden känner sig diskriminerad bör hon följa Avpixlats fyra enkla tips för att motarbeta "islamofobi". Foto: Hans Braxmeier.

Om kvinnan på bilden känner sig diskriminerad bör hon följa Avpixlats fyra enkla tips för att motarbeta “islamofobi”. Foto: Hans Braxmeier.

FORSKNING / ISLAM En undersökning som gjorts av forskare vid Oslo universitet visar att muslimer mår psykiskt dåligt av det man valt att kalla “islamofobi”, dvs. att icke-muslimer har en negativ inställning till islam. Undersökningen bygger på enkäter bland muslimer i Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Resultaten uppges visa att de muslimer som tror att majoritetsbefolkningen är rädda för dem i högre grad känner stress och ångest. Avpixlat anser att en undersökning av detta slag måste bemötas med kritiska frågor.

Själva användandet av ordet “islamofobi” borde förstås ha lett till att den aktuella undersökningen diskvalificerats och inte tagits på allvar inom det s.k. forskarsamhället. “Islamofobi” är ju som bekant inte en objektiv term, utan ett begrepp som skapats av muslimska fundamentalister i syfte att förhindra kritik av islam. Men även i Norge domineras den akademiska världen av en politisk korrekthet som gör att starkt tendentiösa, ideologiskt färgade tolkningar av verkligheten kan godkännas som “vetenskap”.

I undersökningen, som gjorts under ledning av Jonas R. Kunst på institutionen för psykologi vid Oslo universitet, har c:a 1000 muslimer i Frankrike, Storbritannien och Tyskland intervjuats. De har tillfrågats om, och i så fall hur, de upplever negativa attityder gentemot islam/muslimer. De har också tillfrågats om sin psykiska hälsa och sitt känslomässiga mående. När svaren satts i relation till varandra har man kunnat konstatera att de muslimer som tror att majoritetsbefolkningen är rädda för dem i högre grad upplever stress och ångest.

De upplevda nivåerna av stress och ångest var högre även hos individer som inte själva sade sig ha upplevt fientlighet eller diskriminering. Det räckte alltså att personerna i undersökningen hade en föreställning om utbredd “islamofobi” för att de skulle känna mer stress och ångest.

Andra, liknande undersökningar om upplevd diskriminering i minoritetsgrupper tenderar att visa att män utsätts för diskriminering i högre grad än kvinnor. Den aktuella undersökningen uppges dock visa att muslimska kvinnor känner sig utsatta för diskriminering i högre grad än muslimska män. Jonas R. Kunst säger i en kommentar till norsk media att detta troligen beror på att muslimska kvinnor är “synliga i och med att de till exempel bär huvudplagg“. Detta betyder förstås i klartext att många muslimska kvinnor demonstrerar sin religionstillhörighet genom att vara iklädda slöja, burka eller liknande.

Man kan förstås resa en rad invändningar mot en undersökning av detta slag, och mot det faktum att den trots sin tendentiösa utformning presenteras som “vetenskaplig”. Några av de mest uppenbara invändningarna och kritiska frågeställningarna torde vara följande:

Vi lever i en tid då flera islamistiska terrordåd sker så gott som varje vecka. Många av dessa dåd sker i Europa, en världsdel där det för bara några decennier sedan knappt fanns några muslimer. Flertalet västeuropeiska länder har enorma problem med att integrera muslimska invandrare och få dem att respektera de lagar och normer som gäller här. Den bristande integrationen tar sig bland annat uttryck i det faktum att muslimska invandrare generellt sett är våldsamt överrepresenterade i brottslighet, framför allt vålds- och sexualbrott. Dessutom reser tusentals unga muslimer från västeuropeiska länder till Mellanöstern för att strida med den islamistiska terrororganisationen IS. Ytterligare tiotusentals muslimer i Europa deltar i muslimska samfund som på olika sätt stödjer och sympatiserar med IS fundamentalistiska och våldsbejakande islamtolkning.

Är det under dessa omständigheter rimligt att fortsätta använda det starkt tendentiösa begreppet “islamofobi”? Borde man inte istället tala om hur det verkligen ser ut, nämligen att allt fler européer har en negativ inställning till islam och muslimer, men att denna inställning i de allra flesta fall är fullt rimlig och befogad?

En annan i sammanhanget befogad frågeställning är om Jonas R. Kunst tänker göra en motsvarande undersökning bland t.ex. etniska britter, fransmän och tyskar? Är Kunst och hans kollegor intresserade av att ta reda på hur infödda européers psykiska hälsa och välmående påverkas av muslimsk massinvandring och av denna massinvandrings sociala konsekvenser? Kan det möjligen tänkas att den genomsnittlige tysken eller fransmannen upplever förhöjda stress- och ångestnivåer när han/hon tvingas leva med ett ständigt överhängande islamistiskt terrorhot, kraftigt eskalerande kriminalitet och ständiga nedskärningar i den sociala välfärden till följd av okontrollerad, kostsam asylinvandring?

Jonas R. Kunst är verksam vid Oslo universitet. Han står bakom den aktuella undersökningen om upplevd "islamofobi". Det är oklart om han inser att ett vinklat, tendentiöst begrepp som "islamofobi" knappast hör hemma i ett vetenskapligt sammanhang. Foto: University of Oslo.

Jonas R. Kunst är verksam vid Oslo universitet. Han står bakom den aktuella undersökningen om upplevd “islamofobi”. Det är oklart om han inser att ett vinklat, tendentiöst begrepp som “islamofobi” knappast hör hemma i ett vetenskapligt sammanhang. Foto: University of Oslo.

En sista relevant frågeställning är vad de muslimer som lider av upplevd “islamofobi” kan göra för att förbättra sin situation? Själva begreppet “islamofobi” implicerar ju att problemet skulle ligga hos majoritetssamhällets medlemmar. Det är, enligt detta synsätt, fördomsfulla icke-muslimer som utan rimlig anledning är rädda för islam/muslimer. Avpixlat menar att problematiken med upplevd “islamofobi” bör ses ur ett omvänt perspektiv. Problemet ligger i huvudsak hos muslimerna själva, och kan i hög grad motarbetas genom några enkla åtgärder. Avpixlat uppmanar de muslimer som anser sig vara utsatta för “islamofobi” att överväga följande förslag:

1. Det finns närmare 50 länder i världen i vilka en majoritet av befolkningen är muslimer, och där samhällsskick och lagstiftning i stor utsträckning bygger på islam. Därutöver finns ytterligare ett antal länder som betraktas som delvis muslimska, där muslimer utgör omkring 50% av befolkningen. Ett tips till de muslimer som i Europa anser sig tillhöra “en utsatt minoritet” är: Flytta till något av världens många muslimska länder!

2. Så gott som alla länder i västvärlden har sekulära samhällsskick. Religiös tro ses som en privatsak, medan samhällslivet i stort bygger på sekularism och religiös neutralitet. Vi rekommenderar de muslimer som valt att leva i västländer att följa denna princip, t.ex. genom att inte bära religiöst motiverad klädsel i offentliga miljöer och att inte ställa religiöst motiverade särkrav (t.ex. krav på särskilda badtider för kvinnor i offentliga badhus, bönerum i offentliga lokaler, halal-mat i skolbespisningar osv.). Om muslimer anpassar sig efter principen om att samhällslivet i stort är sekulärt, och begränsar religionen till privatlivet, kommer de sannolikt att mötas av betydligt färre negativa attityder.

3. Det finns inom islam krafter som verkar för modernisering och reformation av den egna religionen. Det finns muslimska teologer som anser att allt som står i islams religiösa urkunder inte måste tolkas bokstavligt, och att islam bör omtolkas och anpassas till moderna värderingar, exempelvis vad gäller kvinno- och demokratisyn. De muslimer som inte vill utsättas för negativa attityder bör givetvis stödja dessa krafter och samtidigt motarbeta de fundamentalistiska, antidemokratiska krafterna inom islam.

4. I västvärlden har vi något som saknas i många muslimska länder. Nej, vi syftar inte på socialbidrag eller flerbarnstillägg, utan på religionsfrihet. Religionsfriheten innefattar bland annat rätten att avsäga sig sin religiösa tro och, om man vill, bekänna sig till en annan religion. För den muslim som känner sig utsatt för “islamofobi” är det alltså fritt fram att lämna islam och – om så önskas – konvertera till någon religion som inte förknippas med kvinnoförtryck, terrorism och ambitioner att med våld göra hela världen till en religiös diktatur. Att lämna islam och konvertera till en religion med bättre socialt anseende torde vara ett säkert sätt att slippa bli utsatt för “islamofobi”.

Print Friendly, PDF & Email
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson