Annonsera på Avpixlat

Osmaklig exploatering av Utöya-offren från SSU

kronikor_mats_dagerlind_byline_banner2c

KRÖNIKA Idag är det på dagen fem år sedan norrmannen Anders Behring Breivik genomförde sina terrordåd i Oslo och på Utöya. Minnet och högtidlighållandet av de som dog solkas dock av att svenska SSU, systerungdomsförbund till drabbade AUF, osmakligt exploaterar årsdagen för sin egen snäva politiska agenda och för att hetsa mot breda folkliga demokratiska strömningar i Sverige och utomlands.

I en debattartikel i Aftonbladet fylld av folkförakt, historierevisionism och fula rallarsvingar åt alla håll vill SSU-topparna Andrea Törnestam och Philip Botström fasciststämpla de cirka 20 procent av det svenska folket som röstar socialkonservativt och placera skulden för Breiviks illdåd på dem.

I utlandet är det ännu större grupper som enligt SSU är ansvariga för terrordåden i Norge i juli 2011 och bör kallas för fascister – det är underförstått alla som röstar på Fremskrittspartiet i Norge, Dansk folkeparti i Danmark, Sannfinländarna i Finland, Frihetspartiet i Nederländerna, Front National i Frankrike, Fidesz i Ungern, FPÖ i Österrike, Lag och Rättvisa i Polen osv. Och så alla britter som röstade för Brexit förstås. De utpekas explicit.

I USA menar SSU att halva befolkningen – den som just nu överväger att rösta fram Donald Trump till nästa president – är att jämställa med terroristen och massmördaren Breivik. Att Trump vill utvisa illegala invandrare – dvs personer som bryter mot lagen – anser Törnestam och Botström gör den republikanske presidentkandidaten till fascist.

Det kan naturligtvis vara relevant att i samband med att man hedrar offren för de norska terrordåden också säga några ord om sådana våldsbejakande ideologier och grupperingar som är demokratins fiender och som Breviks illdåd kan ses som en yttersta konsekvens av. Men det gör inte SSU.

Man säger i sin debattext inte ett ord om våldsbejakande högerextremism, islamism och vänsterextremism – den sistnämnda med vissa försänkningar i samma SSU som skrivit artikeln. I stället är det brett folkligt förankrade och demokratiskt legitima politiska partier och folkrörelser man ger sig på.

Genom att göra det skändar SSU i realiteten dödsoffren på Utöya. Norges dåvarande statsminister, socialdemokraten Jens Stoltenberg, deklarerade med emfas efter dådet att gränsen för det acceptabla och oacceptabla inte går mellan olika åsiktsriktningar utan mellan de som anser att våld och terror kan användas för att uppnå politiska syften och de som följer de demokratiska spelreglerna.

Om man ”inte längre tror att våra resurser räcker till alla”, då är man i Törnestams och Botströms ögon fascist och terrorkramare. I motsats till dessa två unga gymnasister har undertecknad bevittnat socialdemokratisk politik i Sverige sedan Tage Erlanders tid. Jag kan berätta att det folkhemsbygge och den välfärdsstat som är den sanna socialdemokratin, ingalunda grundade sig på någon föreställning om att ”våra resurser räcker till alla”.

Det socialdemokratiska välfärdsprojektet med offentligfinansierad trygghet var ett strikt nationellt projekt. Den internationella solidariteten visade man genom att avsätta en fast andel av BNP, ca 1 procent, till bistånd. Formuleringen ”inte längre” illustrerar de två SSU:arnas okunnighet om sitt eget partis politik. Tron att ”våra resurser räcker till alla” är tvärtom ett nytt påfund som bygger på helt orimliga analyser som förkastas av alla seriösa nationalekonomer.

Den nuvarande socialdemokratiska regeringen överför i varje ny budget den presenterar nya tiotals miljarder kronor till asylinvandringen från andra budgetområden. Bara de närmaste tre åren räknar finansminister Magdalena Andersson med att ytterligare 160 miljarder kronor (!) måste skjutas till för att klara asylmottagandet. Det är alltså inte den totala kostnaden utan vad som behövs i extrapengar.

Samtidigt läser vi just idag om hur svenska pensionärer som arbetat hela sina liv och byggt Sverige lever under fattigdomsgränsen och tvingas gå till hjälporganisationer för att få ett mål lagad mat i sig. Törnestam och Botström talar i sin debattartikel om ett samhälle där våra gemensamma resurser fördelas orättvist. Man skulle kunna tro att det var fördelningseffekterna av sitt eget moderpartis regeringspolitik de två SSU:arna kritiserar, men icke.

Törnestam och Botström är inte det minsta upprörda över hur hundratals miljarder av svenskarnas gemensamma skattepengar går till välfärdsmigranter som inte arbetat en timme på eller betalt in en skattekrona till det svenska samhällsbygget. Det bekymrar inte alls SSU-topparna att detta lett till omfattande sparbeting inom bl.a. vård, omsorg och skola, ett nästintill skrotat försvar och att pensionärer trycks ned under fattigdomsgränsen med pensionsbroms och straffbeskattning.

Tvärtom är artikelförfattarna upprörda över den folkliga resning som vi nu bevittnar i Sverige, i Norden och hela Europa mot en sådan djupt orättvis politik. SSU vill rentav ha ett ännu orättvisare samhälle där ännu mer skattepengar tas från arbetande svenskar och svenska pensionärer och spenderas på en asylinvandring av så monumental omfattning att inte ens massinvandring förslår som deskriptivt substantiv.

Det är dessutom en politik som inte ens är human och effektiv i solidaritetshänseende. Den är heller inte bara ekonomiskt och moraliskt orättvis utan skapar därutöver enorma problem – eller ”utmaningar” som det numera kallas – i form av bl.a. segregation, kriminalitet, religiösa och kulturella motsättningar och ökad terrorism, det fenomen som föranlett SSU-ledarna att skriva sin artikel.

Det största hotet kommer enligt terrorforskare och Säpo inte från högerextremistiskt håll, dit man eventuellt kan räkna Anders Behring Brevik, även om hans manifest är en osammanhängande politisk och religiös kökkenmödding och han inte tillhörde någon organisation eller ens sade sig agera i någon extrempolitisk rörelses namn.

Det största hotet kommer i stället från våldsbejakande islam, vilket vi nu bevittnar det ena konkreta exemplet efter det andra på i Europa. Med undantag för Taimour Abdulwahabs misslyckade terrordåd i Stockholm 2010 har vårt land hittills förskonats från den muslimska terrorn men det är naivt att tro att vi i Sverige med en fortsatt politik av det slag som SSU förordar skulle klara oss oskadda även i framtiden.

I motsats till vad Törnestam och Botström gör gällande i sin artikel så var Anders Behring Breivik en ensam galning och hans terrordåd en enskild händelse, rentav ett unikum i europeisk terrorhistoria. Det är inte bara osmakligt att beskylla breda demokratiska väljargrupper i Sverige och andra länder för att ha skapat Brevik. En sådan analys riskerar också att på ett farligt sätt flytta fokus från och dölja de verkliga hoten mot demokratin och tryggheten i samhället, de som är resultaten av bland annat den sentida avart av socialdemokratisk politik som SSU är en del av.

Det är däremot alldeles riktigt, som Törnestam och Botström säger, att det inte var en slump att Brevik slog till mot unga socialdemokrater. Hans tanke var att utplåna återväxten hos det politiska parti som han anser bär den största skulden för den norska massinvandringspolitiken.

Men det är inte Breviks anklagelser mot Arbeiderpartiet om att ha förstört Norge som gör honom till fascist. Det är hans beslut att ta till våld och terror som placerar honom i fascistfacket. På samma sätt kan islamister och vänsterextremister som bejakar våldet som politiskt verktyg och förkastar de demokratiska spelreglerna hänföras till de fascistiska ideologierna. SSU och Baader Meinhof-ligan delar mycket av retorik och samhällsvision men inte idéer om vilka metoder som ska användas för att nå dit. Det är det som gör den förra organisationen demokratisk och den senare fascistisk.

Det finns inget inherent fascistiskt i att vara för eller emot massinvandring och för eller emot nationalstaten. Den debatten bör föras på en anständig nivå och utan sådana pejorativa epitet. Men man kanske inte ska förvänta sig mer av två politiska kycklingar i SSU när deras erfarne partiledare Stefan Löfven, som borde veta bättre, använder sig av samma vulgärretorik mot socialkonservativa politiska motståndare.

Det är lätt tragikomiskt att det parti, Sverigedemokraterna, som de nybakade SSU-topparna i sin artikel beskriver som fascister och medansvariga till terror, är till förvillelse likt det socialdemokratiska parti som under ledning av Hjalmar Branting, Per Albin Hansson och Tage Erlander administrerade bygget av det Sverige som dagens socialdemokrater gör sitt bästa för att riva ned.

Skillnader finns förstås också mellan dåtidens S och dagens SD. Exempelvis kollaborerar inte Sverigedemokraterna med någon nazistisk krigsregim på kontinenten och bygger inga koncentrationsliknande interneringsläger i Sverige. Inte heller instiftar Sverigedemokraterna några rasbiologiska institut eller ägnar sig åt storskalig tvångssterilisering av mindre bemedlade människor.

Mats Dagerlind

Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson