Annonsera på Avpixlat

Feminism på villovägar

insandare_150INSÄNDARE På Feministiskt initiativs första årsmöte i Örebro 2005 framfördes en ramsa, som visserligen felaktigt har kallats Fi:s kampsång och tydligen ska handla om en specifik våldtäktsman (inte alla män), men som ändå dryper av ett kompromisslöst mansförakt. De tre kvinnorna som framförde hattexten fick efteråt uppskattande applåder och på Youtube-klippet ser man, mitt bland den kvinnliga publiken, en ensam man som kanske på grund av grupptrycket efter ett tag tvehågset stämmer in i hyllningarna.

Är det denna militanta kvinnorörelses mål att få män att förakta sig själva? I så fall är mänskligheten illa ute. Självförakt är definitivt ingen mentalt upplyftande känsla och den leder ofta till ett destruktivt beteende.

Så om för- och småskolor med en övervägande kvinnlig (feministisk?) personal, avser att med hjälp av genuspedagogik och teorier om hbtq-normer, tvinga små pojkar att skämmas för och ifrågasätta sin könsidentitet, är det oerhört kontraproduktivt och direkt psykiskt skadligt.

Lyckligtvis har inte vänsterns indoktrinering av svenska folket fått oss att köpa Schymans och (den lede) Fi:s politiska kampanjer, utan de flesta av oss tycks vara överens om de biologiska realiteterna beträffande skillnaden mellan kvinnor och män, samt verkar dessutom vara ganska nöjda med vår könstillhörighet.

I moderna sekulära samhällen är i princip alla överens om jämlikhet mellan könen och framförallt bland de nordiska länderna tycks det inte finnas några som helst befintliga hinder för kvinnor, vad det gäller utbildning eller karriärmöjligheter. Men desto friare kvinnorna verkar vara, tenderar de paradoxalt nog att i ännu högre grad välja yrken som traditionellt sett uppfattas som kvinnoyrken.

Detta beror på en kultur genomsyrad av strukturell könsmaktsordning, menar då genusfundamentalisterna. Dessa fanatiker tror att den så kallade patriarkala maktstrukturen kan avskaffas med hjälp av ovannämnda barnpedagogik, som tycks gå ut på att uppfostra pojkar till flickor och vice versa.

Men om det nu bara är kultur, varför väljer då kvinnor i misogyna och religiöst fundamentalistiska länder, om de får chansen att utbilda sig, typiskt mansdominerande yrken som ingenjör och dataprogrammerare?

Dessa kvinnor borde väl vara ännu mer förtryckta och låsta i sina könsroller än fria västerländska kvinnor? Troligtvis är dessa progressiva tjejer trötta på klankulturens traditionella kvinnosyn och ser en utbildning som leder till ett välbetalt jobb som en väg bort från tvångsäktenskap och ofrihet.

I Sverige räcker det inte med att det numera finns fler högskolestuderande kvinnor än män, utan tjejerna ska även kvoteras in på typiskt manliga utbildningar, vare sig de vill det eller ej. För enligt genusteorin är ju kön bara en social konstrution som upprätthålls av patriarkatets maktordning. En ordning som ska avskaffas genom att så tidigt som möjligt börja indoktrinera våra barn med genuspedagogik och på så sätt bana väg för elitfeminismens maktfullkomliga drömmål, det valfria multikönssamhället (härska genom att söndra).

Tanken att barn tidigt ska omhändetas och uppfostras av myndigheter påminner faktiskt om Stalins idéer om social ingenjörskonst. Föräldrar tros inte ha förmågan att korrekt fostra sina egna barn, då de sitter fast i sina gammalmodiga borgerliga könsroller. Därför ska moderna förskolor istället tuta i barn att kärnfamiljen är av ondo och att dagens ideala familjer numera består av ensamstående mammor eller hbtq-föräldrar.

Allt det här tramset är på strikt kollisionskurs med människans natur och evolutionsvetenskapen. Modersinstinkten är sedan miljontals år tillbaka djupt förankrad hos de flesta kvinnor. Under spädbarnsåldern är amning och kroppskontakt livsviktig för barnets vidare utveckling. En känslokall och avvisande mamma kan resultera i trauman som påverkar barnets psyke och nervsystem negativt.

Traditionellt sett har kvinnor genom alla tider tagit hand om sin avkomma och under 99 % av mänsklighetens existens har de flesta kvinnor fött ett barn ungefär vart tredje-fjärde år. Naturen har ordnat det så att amningen frigör ett hormon som hämmar ägglossningen och som därmed ger mödrarna tillräckligt med tid för att återhämta sig mellan graviditeterna. Modersmjöken stärker även barnets immunförsvar, vilket är och var livsviktigt, framförallt i tider då spådbarnsdödligheten var stor och inga mediciner fanns att tillgå.

Hundratusentals år av genetiskt inprogrammerad överlevnadsförmåga ska nu enligt feministerna kastas överbord, bara för att ge kvinnorna den efterlängtade frihet man så länge strävat efter. Frihet från barnafödande och barnpassning, från matlagning och uppassning av män, frihet från att vara beroende av en man som kräver sex som motprestation, valfrihet i yrkeslivet, kort sagt frihet från alla gamla könsroller.

I teorin låter väl detta, till vissa delar ganska bra, men verkligheten ser lite annorlunda ut. Vi är ett däggdjur som biologiskt sett är här på jorden för att fortplanta oss. Det är därför väldigt svårt att förnuftsmässigt ställa sig över våra djuriska drifter.

Anledningen till att Homo Sapiens har varit framgångsrik och inte dött ut, är att kvinnor som valde män, vilka var pålitliga familjeförsörjare, fick flest överlevande barn. Förr var dessa fäder dugliga jägare och samlare och i dag är det relativt resursstarka män som ska garanterar de framtida barnens välbefinnande. I den mån männen fått välja, har utseendet spelat störst roll, med höft-midjemått-förhållande, hårkvalitet och hudtextur, som jungfruligt fertila kännetecken. I stort sett alla de saker som kvinnor idag lägger ned enorma summor på att utseendemässigt förbättra hos sig själva.

Vad det hela tycks gå ut på, är att med skönhet locka till sig en rik man och för en man att med rikedom attrahera en ung, vacker och fertil kvinna. Mäns utseende är av underordnad betydelse, bara de med yttre attribut kan skylta med sina tillgångar, medan en kvinnans yttre till stor del verkar styra en mans val av sexpartner och förvaltare av hans gener.

Om nu män visar sitt marknadsvärde genom att exponera pengar och dyra prylar, hur visar då kvinnor upp sin status som sexuellt åtråvärda varelser? Faktiskt även de, med hjälp av diverse accessoarer. Markörer som ska förmedla till män, men även till andra kvinnor, att ”jag är dyr i drift och behöver inte jobba, män ger mig saker gratis”. ”Jag har högklackade skor och snäva kjolar för jag behöver inte gå längre sträckor, män hämtar och kör mig dit jag vill i limousiner”. ”Jag har långa naglar och stora diamantringar, opraktiska örhängen och halsband för jag behöver inte arbeta. Jag får pengar och dyra saker av givmilda män som åtrår mig”.

När dessa kvinnor, efter att ett tag ha solat i glansen av sin egen självbekräftelse, sent om sider ska välja en eventuell befruktare av sina åtråvärda ägg, kan det uppstå ett problem. Evolutionen kan spela dessa vackra kvinnor ett spratt, genom en urgammal instinkt. Fenomenet kallas hypergami, vilket är honans benägenhet att välja alfa-hannen för att säkra den bästa tänkbara genetiska avkomman.

Denne alfaman är dock för det mesta ingen pålitlig försörjare, för risken är stor att han, som kan välja och vraka bland unga skönheter, överger dig för nästa erövring, och då degraderas du från den omsvärmade jetset-kvinnan på innekrogarna till den ensamstående mamman i förorten, ett oerhört ”fall from grace”

Innan industrialismen fanns det, mycket tack vare just hypergami, en hel del män som aldrig fick chansen att fortplanta sig. Storbonden, häradshövdingen, länsman och kronofogden hade för det mesta första tjing på bondgårdens pigor och bland högreståndsflickor väntade man på rätt friare med tillräckligt hög status.

När sedan var och varannan man, med hjälp av en kontant lön kunde försörja en familj, fick nästan alla män en chans att vidarebefordra sina gener, vilket till en början ledde till en snabb befolkningsökning. Välståndstillväxten bromsade dock efter ett tag något paradoxalt upp barnafödandet, tvärt emot Malthus teorier. En av orsakerna till detta var konstigt nog en minskad barnadödlighet. Kvinnorna insåg väl att en fabriksarbetarlön för en trångbodd arbetarfamilj inte kunde föda eller husera en alltför stor barnaskara.

Innan preventivmedel och abort fanns som alternativ barnbegränsning, uppfostades flickor att hålla på sig. En utomäktenskaplig graviditet var en katastrof som ofta ledde till bortadoptering, för att kvinnan åter skulle bli aktuell på äktenskapsmarknaden. Urbaniseringen gjorde att kärnfamiljen ersatte bondesamhällets storfamilj, vilket gjorde det än mer viktigt för kvinnor att undertrycka sin lust att välja alfa-hannen och istället idka avhållsamhet i väntan på en mer pålitlig och trogen familjeförsörjare.

Under 1900-talet får kvinnan, tack vare rösträttsreformen mer politisk makt och röstar då för ökade skatter och ekonomisk omfördelningspolitik. Upptagna av barnafödande och omhändertagande sysslor, har kvinnor traditionellt sett alltid blivit försörjda, men industrialismens behov av arbetskraft ger kvinnor chansen att försörja sig själva. Anlednlngen till att kvinnor fått mer tid över och därför kan stå till arbetsmarknadens förfogande, är den explosionsartade produktionen och försäljningen av tidsbesparande hushållsmaskiner som de äkta männen beredvilligt köper till sina fruar.

I exempelvis USA blir det till slut en överproduktion av dessa vitvaror, vilket gör att man i slutet av 1920-talet sitter på gigantiska lager och följaktligen får lägga ned tillverkningen på en rad fabriker. Samtidigt kollapsar aktiemarknaden och depressionen är ett faktum. Följden blir en 50-procentig nedgång i industriproduktionen, vilket leder till massarbetslöshet.

Efter andra världskriget kommer produktionen igång igen och levnadsstandarden höjs successivt, samtidigt som välfärdssamhället med en expanderande offentlig sektor börjar ta form. Traditionella kvinnosysslor blir nu istället lönearbeten, vilket i sin tur ökar skatteinkomsterna till en statsapparat som växer sig större och större. Omfördelningspolitiken med hjälp av dessa ökade skatteintäkter resulterar i att kvinnor blir mindre beroende av sin mans inkomst och därmed delvis kan frigöra sig från kärnfamiljens status quo.

Detta ihop med den sexuella frigörelsen och preventivmedel gör att många kvinnor återfaller till ett hypergamiskt beteende som leder till att ensamstående mammor, helt eller delvis försörjda av staten, ökar i antal. En småbarnsmamma som är ”gift” med staten som substitut för den frånvarande pappan, är för det mesta ett sämre alternativ jämfört med två närvarande föräldrar. Barn uppvuxna med bara en förälder (mestadels mamman) tenderar statistiskt sett att klara sig sämre senare i livet.

Så kallat feministiska partier som MP och V vill försöka ändra denna trista utveckling genom bland annat höjda underhållsbidrag och skattelättnader för singelföräldrarna, men troligen kan inte materiella resurser kompensera för privilegiet att som barn få växa upp med två föräldrar. Avsaknaden av framförallt en pappa och en manlig förebild tycks hämma pojkars och även flickors utveckling.

Sansade och förnuftiga feminister borde istället lobba för kvinnors rätt att själva välja hur många månader eller år man vill vara hemma med sitt barn. Instinktivt är den biologiska mamman och även pappan de i särklass bästa vårdnadshavarna av sina egna barn. Vill mamman absolut börja jobba under spädbarnstiden får pappan ta sitt ansvar och kompenseras med hjälp av ett försäkringssystem. Troligtvis är det karriärkvinnor som av konkurrensskäl snabbast vill återgå till sitt arbete, som förmodligen är välavlönat. Därför drabbas heller inte familjens ekonomi lika hårt om pappan stannar hemma.

Alla mammor bör få chansen att vara hemma under hela spädbarnsåldern och även längre om de så önskar. En vettig föräldraförsäkring borde garantera den valfriheten. Det finns ingen anledning att hetsa ut kvinnor i arbetslivet, om de vill vara hemma med sina barn, framför allt inte offentliganställda, vilka ju avlönas av samma skattemedel som betalar föräldrapenningen. Tänk er bara det absurda scenariot där en mamma först lämnar ifrån sig sin sexmånaders bebis på en förskola, för att sedan åka till sitt jobb som är ett annat dagis där hon tar hand om andra mammors spädbarn! Sinnessjukt.

Män och kvinnor är olika, för att kompensera varandras brister, och de flesta av oss tycks acceptera denna naturens ordning. I ett sunt förhållande kompletterar vi varandra och ingen känner sig underlägsen eller utnyttjad. Svenska feminister som kräver millimeterrättvisa och skriker sig hesa om kvinnoförtryck och könsmaktsordning i världens mest jämställda land, framstår som missledda opportunister när de samtidigt med öppna armar välkomnar potentiella våldtäktsmän från väsensskilda misogyna kulturer in i vårt land.

En teori angående detta märkliga beteende är att kvinnor i alla tider, av självbevarelsedrift och för att garantera bästa genetiska avkomman varit beredda att låta sig befruktas av erövrare. När rivaliserande stenåldersstammar under nattliga räder rövade bort ett antal fertila jungfrur från varandra (troligen för att uppdatera sin genpool), behövdes empatilösa män som var kapabla att våldta, samt kvinnor som inte gjorde alltför för mycket motstånd.

Kanske är detta primitiva beteende en förklaring till varför ‘våldtäktsgenen’ (?) lever kvar än idag hos vissa män. Vad det gäller kvinnor så påstås det (enl. Dr H Liebowitz) märkligt nog att en del våldtäktsoffer faktiskt får orgasm under akten. Jag är själv tveksam till dessa uppgifter, men om det mot förmodan skulle vara sant, måste vi ändå konstatera att: ”Evolutionen sure moves in mysterious ways”.

Aningslösa kvinnor med”refugees welcome”-skyltar måste i sexfixerade MENA-migranters ögon förefalla skvatt galna. Kvinnans medfödda empatibehov måste tydligen få utlopp och de ”stackars krigshärjade flyktingmännen” är en perfekt måltavla för att ösa sin sympati över och visa vilken god människa man är. Kulturkrocken vad gäller beteenden och signaler gör att många av dessa män tolkar texten på plakaten som ”Welcome, and feel free to rape us”. Ett annat kulturellt betingat exempel på missuppfattning av vilket budskap som förmedlas är när dessa män möter svenska kvinnor som klär sig efter väder i stället för kyskhetsideal och som därför är mycket lättklädda när årstiden så påbjuder

Appropå feministernas ologiska krav på millimeterrättvisa så finns det i Tage Danielssons bok ”Sagor för barn över arton år” en berättelse, vilken sannerligen kan klassas som en händelse som ser ut som en tanke, nämligen ”Sagan om den rättvisa Gudrun” Visserligen skrevs sagan 1964 när Gudrun Schyman bara var sexton år och troligen ännu inte hade bekänt sig till Marxism-Leninismen, men den briljante Tage D var ju före sin tid och kunde ju ofta förutspå händelser. Eller så läste Schyman kanske själv boken och hittade där sin förebild och ledstjärna, vem vet? Slutet på sagan symboliserar verkligen radikalfeministernas fruktlösa kamp mot naturens lagar, för när rättvisa Gudruns äkta man försynt föreslår ett litet syskon till parets enda barn, får han till svar ”Ja, titta inte på mig, nu är det allt din tur”.

Är månne humor ett sätt att att avväpna fanatiska fundamentalister? Eller saknar de rättrogna förmågan att skratta åt sig själva? Tyvärr lutar jag nog åt det senare, för var finns muslimerna som kan skämta om Muhammed, på samma sätt som judar och kristna kan förlöjliga och skratta åt sin religion? Hur många ultrafeministiska komedienner som kan driva med sig själva känner ni till? Jaså, ingen! Vad hände med humorn i nazi-Tyskland eller i Sovjetunionen? Den tvärdog! Mycket på grund av att den moderna humorns skapare, judarna, antingen flydde från länderna i fråga, eller blev avrättade.

I Monty Pythons ”Life of Brian” finns en vansinnigt kul sketch som förlöjligar både kommunistsekter och tokfeminister. Fyra allvarliga radikaler sitter på gladiatorarenans åskådarplats och lägger fram partiprogrammet för ”People´s front of Judea” ej att förväxla med ”Judean people´s front (wankers!). En av medlemmarna, Stan vill hädanefter bli kallad Loretta och ha rätten att föda barn, varpå gruppens ledare (John Cleese) utbrister: ”But you can´t have babies, you haven´t got a womb” vilket får Stan (förlåt, Loretta) att indignerat replikera: ”Don´t you oppress me”. Suveränt pricksäkert.

Det skulle inte förvåna mig om det finns en liten skara vänsterfeminister som på allvar(?) tror att om SD kommer till makten vid nästa val, skulle partiet dagen efter valresultatet börja planera och bygga koncentrationsläger med gaskammare, samt genast ikläda sig naziuniformer (vem har sagt att kvinnor inte har humor?). Se där! Ett uppslag till en kul sketch med Åkesson iklädd Hitler-lösmustasch och SS-uniform, heila och domdera, samt beordra ockupation av Norge. En parodi så pythoneskt absurd att även hängivna Sverigedemokrater skulle skratta utan att känna sig ett dugg kränkta. Däri ligger diskrepansen! Gravallvarliga feminister är till skillnad från de flesta män (och kvinnor) oförmögna att skratta åt sig själva.

Varför är då män roligare än kvinnor i allmänhet och radikalfeminister (kommunister i trosor) i synnerhet? Givetvis även det av evolutionära skäl. Kvinnor behöver inte vara roliga, män älskar och åtrår dem ändå, medan en man som inte kan få en kvinna att skratta är körd och kommer aldrig att få ligga. Därmed inte sagt att kvinnor saknar humor, för hur skulle de annars kunna uppskatta en mans, i mångt och mycket fåfänga försök att göra sig lustig? Naturligtvis finns det massor av roliga tjejer, men de mest framgångsrika använder en i stort sett manlig humormanual, Varför är det så? Jo, för kvinnor har ju faktiskt bestämt vad som är roligt genom att välja en viss typ av humoristiska män. So once again, you cannot escape or deny evolution. Many have tried but none have succeeded.

Dick Taytor

P.S. Kolla in Cristopher Hitchens (R.I.P.) när han försvarar sin Vanity Fair-artikel ”Why women aren´t funny” i youtube-klippet ”Why women still aren´t funny”. Lysande kul.

P.P.S. Min förra insändare blev ju rejält sågad i kommentatorsfältet. Dock var det några läsare som fattade min avsiktligt raljerande ton, där jag försökte blanda fakta med fiction. Liknelsen med Victoria som inkallad statsminister, på grund av dålig återväxt bland politiker, var ju tänkt som parallell till en annan Bernadotte som blev Sveriges kung i brist på andra tronpretendenter. Tyvärr verkade få fatta den allegorin.

Min tveksamhet till Åkesson som statsminister baserar sig på det faktum att nästan hela mediasfären och alla andra partier motarbetar honom och inte vill samregera, vilket skulle skapa politiskt kaos, plus att jag fortfarande tycker att han är för ung, men jag kan ha fel. Förlåt att jag siktade och sköt lite för högt över vissa läsares huvuden, jag ska bättra mig.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson