Annonsera på Avpixlat

Dubbelfel av Mårten Schultz

kronikor_mats_dagerlind_byline_banner2c

KRÖNIKA Civilrättsprofessor Mårten Schultz resonerar fel när han i en debattartikel i Svenska Dagbladet hävdar att rikspolischef Dan Eliasson inte begick tjänstefel när han tog partipolitisk ställning mot Sverigedemokraterna och att det därför var rätt av åklagare att inte inleda förundersökning efter att en kollega till Eliasson på polismyndigheten lämnat in en anmälan mot sin högsta chef om sådant brott. Schultz har också fel när han kritiserar Eliassons kollega för att ha gjort en okynnesanmälan.

Den springande punkten i Schultz resonemang är huruvida Eliasson ska anses ha varit i tjänst när han i en intervju för Expressen under Almedalsveckan gjorde det kontroversiella uttalandet att han skulle avgå om Sverigedemokraterna blir största parti i riksdagsvalet 2018 och Jimmie Åkesson regeringsbildare och statsminister. Schultz påskiner att Eliasson var på semester i Almedalen och att han bjudits in av Expressen i egenskap av semesterfirare.

Det är naturligtvis rent nonsens. Schultz vet lika bra som jag och alla andra normalbegåvade människor att Eliasson intervjuades av Expressen i sin egenskap av rikspolischef. Eliassons befattning är att jämställa med en generaldirektörs med högsta ansvar för en hel myndighet och är i de avseenden som i det här sammanhanget är relevanta att betrakta som alltid i tjänst.

Inte ens om Eliasson suttit i TV-soffan i Sommarkväll med Richard Olsson iklädd kortbyxor och hawaiiskjorta eller bjudits in till något lekprogram som kändis i största allmänhet, skulle han kunna frånsäga sig den plikt att förhålla sig opartisk som är föreskriven för hans tjänsteuppdrag (Regeringsformen 1 kap, 9 §). Än mindre går det att hävda att Eliasson skulle ha uttalat sig som privatperson och semesterfirare när han befinner sig i en nyhetsstudio, inbjuden specifikt för att diskutera sådant som rör hans jobb som Sveriges rikspolischef.

I stort sett alla förståsigpåare som kommenterat Eliassons partipolitiska utspel har varit starkt kritiska. Den kanske skarpaste kritiken kommer från den polisen under decennier närstående  kriminologen Leif G.W. Persson. I motsats till Schultz anser Persson att Eliassons uttalande inte är förenligt med grundlagen

Persson varnar för att man anträder ett sluttande plan ned mot polis- och militärdiktaturens avgrund om man ser genom fingrarna med övertramp av det slag där höga poliser eller militärer gör anspråk på att vara en del av den politiska makten och opinionsbildningen. Här bör Olle motas i grind, är kontentan av Perssons utläggning i ärendet.

Vad gäller Eliassons skuld är Perssons fällande dom, precis som Schultz friande dito, en åsiktsyttring. Eftersom åklagare beslutat att inte gå vidare med anmälan får vi ingen slutgiltig klarhet i vem av de två som har rätt. Endast domstolar har behörighet att avgöra om ett brott har begåtts eller inte. Och det är här som min andra invändning mot Mårten Schultz resonemang kommer in.

Schultz tycker det är bra att åklagare lade ned vad han betraktar som en ren okynnesanmälan mot rikspolischefen. Det borde enligt Schultz vara uppenbart för var och en att Eliasson är oskyldig. Leif G.W. Perssons uttalande i frågan antyder något annat men låt oss ändå anta att poliskollegan insett att hans anmälan inte skulle leda till åtal eller ens till förundersökning om brott. Var det då fel att anmäla? Jag anser inte det.

Visst finns det sådant som kan avfärdas som ren rättshaverism och okynnesanmälningar men denna polisanmälan är knappast att hänföra till den kategorin. Måhända är det en yrkesskada som gör Schultz oförmögen att se att det kan finnas legitima skäl att göra en brottsanmälan även om man inte är säker på att ett brott har begåtts eller starta en civil rättsprocess också om man tror sig inte ha de bästa utsikterna att vinna den.

Lagar stiftas inte av jurister, utan av politiker i Sveriges riksdag. Lagförslag skrivs motiverade av en åsikt om att något som inte är brottsligt idag borde bli det imorgon eller vice versa. Riksdagsledamöter har att lägga lagförslag i egenskap av folkets företrädare och därmed representanter för det allmänna rättsmedvetandet.

De i särklass tydligaste uttrycken för detta allmänna rättsmedvetande ser vi i samband med att en domstol friat i ett högprofilerat rättsfall där allmänheten anser att den borde ha fällt eller tvärtom. Då dånar det i rättens krater som sällan annars och så pass att vibrationerna når ända in till den lagstiftande församlingen, som förhoppningsvis nödgas till den lyhördhet inför folkviljan som annars i regel bara kan iakttas i månaden september under valår.

Det kan av det skälet vara en naturlig del av opinionsbildning och politiskt engagemang att polisanmäla eller driva civilrättslig process i fall där lagen säger en sak men det allmänna rättsmedvetandet en annan. Många lagändringar har tillkommit i spåren av domstolsutslag som den breda menigheten funnit felaktiga om än juridiskt korrekta.

Det här är förstås ett verktyg som ska tillämpas med viss återhållsamhet. Att ägna sin åt okynnesanmälningar och rättshaverism belastar inte bara de rättsvårdande myndigheterna på ett onödigt sätt, utan är också kontraproduktivt och gör det lättare för landets Schultzar att avfärda alla med en annan ingång till juridiken och de rättsvårdande myndigheterna som foliehattar.

Motsatt bör åklagare i vissa fall vara mer frikostiga med att inleda förundersökning och låta saker gå till åtal, även om man bedömer utsikten för en fällande dom som liten. Polisanmälan mot rikspolischef Dan Eliasson för tjänstefel är ett sådant fall.

Frågan har varit föremål för en intensiv debatt, där det stora flertalet som haft en åsikt ansett att rikspolischefen gjort fel. Det är heller inte första gången som Eliasson begått övertramp av det här slaget i en position på generaldirektörsnivå. Bakom den aktuella händelsen, som möjligen i sig kan tyckas bagatellartad, döljer sig viktiga principiella frågor som behöver besvaras.

Eftersom ärendet lades ned, vet vi inte säkert om rikspolischefen gjort sig skyldig till tjänstefel eller inte, utöver presumtionen att man ska anses oskyldig till dess motsatsen bevisats. Det hade varit av värde för den fortsatta debatten om det fanns ett domstolsutslag att förhålla sig till – vare sig detta var av friande eller fällande slag.

Ett agerande från en rikspolischef som de flesta proffstyckare har fördömt, som en av våra mest namnkunniga kriminologer anser bär en illavarslande odör av militärdiktatur och som aldrig skulle accepterats om partiledaren och presumtive regeringsbildaren hetat något annat än Jimmie Åkesson, ett sådant agerande förtjänar en mer ansvarsfull hantering än att bara viftas bort av en enskild åklagare.

I syfte att locka över oss av Eliassons uttalande drabbade Sverigevänner på sin sida, tar Schultz upp de polisanmälningar som gjordes om hets mot folkgrupp mot Sverigedemokraterna i samband med partiets affischering i tunnelbanan om det hitresta gatutiggeriet för ett knappt år sedan. Även dessa gjordes av okynne och på politiska bevekelsegrunder som konstituerar ett missbruk av rättsväsendets resurser, anser Schultz. Jag håller inte med där heller.

Tvärtom tycker jag att det var bra att affischkampanjen polisanmäldes. De som gjorde det uppvisade en betydligt större respekt för demokrati och rättssamhälle än den vänsterpöbel som gav sig till att riva ned affischerna och de utkommenderade poliser som inte avvärjde vandalismen, utan lät den fortgå.

Anmälningarna resulterade i ett välkommet rättsligt konstaterande att affischeringen inte utgjorde något HMF-brott. Om affischkampanjen i stället fällts, så hade även det varit ett viktigt besked. Detta som underlag för fortsatt politisk debatt om var gränsen mellan yttrandefrihet och brottslighet bör gå, en gräns som vissa politiska och religiösa krafter vill flytta på ett sätt som skulle förvandla vårt samhälle till något väsensskilt från den demokrati grundad på fri åsiktsbildning som vi, om än med vissa skavanker, lever i idag.

Mats Dagerlind

Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson