Annonsera på Avpixlat

De mesiga och de snälldumma

Jan Tullberg

DEBATT Valet av perspektiv är centralt. Det perspektiv som gäller idag är offerperspektivet; frågan är vilken svag grupp som skall vara utgångspunkten. En diskussion om barnuppfostran hamnar lätt i en dispyt mellan några vuxna debattörer om vem som skall tillerkännas förmågan att ”se på frågan ur barnets perspektiv”.

Invandringen skall ses ur invandrarens perspektiv, könsdiskriminering ur kvinnans och sexualitet ur ett hbtq-perspektiv. Detta accepteras nu av den domesticerade medelklassen även om det står i konflikt med ett annat hyllat perspektiv, nämligen kriminalarens. Enligt det senare idealet skall man lyssna på flera olika källor, inte lita på något, utan kritiskt ifrågasätta samt räkna med att människor inte drar sig för att fabulera. I rättegången provas sedan båda parters versioner, det finns en försvarsadvokat och en åklagare som granskar varandras påståenden.

Enligt offerperspektivet skall betraktaren avstå från sitt eget relativt oberoende perspektiv och istället blint lita på en person som hör till en annan grupp och utgör en part i målet. Ett sådant inlägg skulle kriminalaren betrakta med stor misstänksamhet, en berättelse som bara en lättlurad nybörjardetektiv sväljer utan att tugga.

Den naiva och väluppfostrade bedömaren tappar dock förmågan att själv bedöma, utan bli helt betagen av de självutnämnda ”offrens” tårar och vittnesmål. Åtminstone måste hon hävda att hon intar en sådan utgångspunkt. Hon instrueras till att inte välja kriterier som sant och relevant, utan är hänvisad till en obligatorisk empati med den offerutsedde. Ramarna för egna bedömningar är snäva.

För den svenske mannen gäller att han nästan aldrig kan ta sig an en fråga av intresse för svenska män; de utsatta skall komma först. Män känner inte så, men de accepterar premisserna. Konkret stöder en makthavande man en kvinna som ingår i det egna nätverket. Han tycker dock egentligen inte att det är viktigt med fler kvinnor i styrelsen, men han har noterat att den konventionella uppfattningen hävdar att det är viktigt.

För att undvika kontrovers bör han erkänna viss skuld för kvinnlig underrepresentation. Det blir en kollektiv skuld samtidigt som den egna personliga dygden kan framhållas. Han befordrade ju en kvinna och hävdar nu att detta motiverades av den officiella synen på kvinnorepresentation som han egentligen inte delar, men som kan ge politiska lydnadspoäng.

Få svenskar anser sig vara rasistiska, men instämmer ändå i påståenden om de rasistiska strukturernas existens och ondska. I en enkät kryssade 94 % svenskar lydigt i att att romer är diskriminerade. Riktigt var diskrimineringen av romer består i är oklart; att man inte bjuder hem dem på middag och övernattning i gästrummet? Det är svårt med kollektiv skuld, men denna deklareras för att blidka ”offren” och främst undvika konflikt med romernas engagerade och ofta verbalt aggressiva supporters.

En föregångare till offergruppsordningen var klagomålet över ”Tvåtredjedelssamhället”, en ideologisk import från Tyskland. Kärnan i kritiken var att de nyttiga skattebetalarna utgjorde en majoritet medan de onyttiga, bidragstagare och andra marginaliserade grupper, blev en minoritet som kunde ignoreras. Då tänkte man i socioekonomiska grupper, inte i mer identitetsbaserade grupper, men slutsatsen blev också då en demokratikritik. Demokratin hade varit instrumentellt konstruktiv och progressiv då arbetarklassen var i majoritet och borgarklassen i minoritet, men nu omvärderades demokratin till ett problem enligt kritiker av tvåtredjedelssamhället.

Idag är kritiken mot demokratin mindre explicit, utan uttrycks oftast mer förtäckt som en kritik av ”populism”. I realiteten är det en plädering för att offerhänsyn är viktigare än majoritetshänsyn. Offergruppens egenintresse anses oförargligt, medan majoritetens egenintresse, det centrala i demokratin, ses som suspekt. Det märkliga är att den mesiga majoriteten accepterar offermaktordningen på normativ nivå och litar på att den demokratiska strukturen finns kvar, så att också skattebetalande män har rösträtt. I röstbåset kan man rösta efter vad man ser som sitt eget intresse utan att idka rollspel – att man är en rom eller en muslim.

I mesighetens kungarike prioriteras ett empatiskt varumärke. Vi är fast i ett skruvstäd av fiktiv hänsyn och hyckleri; det gäller att inte förstå, men att vara förstående. Både vårt personliga och vårt kollektiva egenintresse förnekas och det fiktiva upproret mot fördomar består i att alltid följa de officiella bedömningarna. En obligatorisk värdegrund sorterar fram fakta och värdering som ingår i kategorin ”högaktade fördomar”; de som kan vara fel men skall uppfattas som riktiga.

Sedan finns den andra gruppen: ”de ringaktade fördomarna”. En del av dem är inte osanna, men anses olämpliga och den väluppfostrade förstår när de börjar gränsa till tankebrott. Vad gäller bilkörning kör medborgaren ofta lite över hastighetsgränsen, men vad gäller PK-brott håller man sig istället med en säkerhetsmarginal. Detta gör att åsiktskorridoren blir smalare när alla aktar sig för att komma i kontakt med väggen och går mitt i korridoren.

Det uppstår problem när mål och medel inte går ihop. De föreslagna lösningarna behöver en koppling till verkligheten, för att utgöra ett alternativ måste de kunna fungera i praktiken. När det är uppenbart att så inte är fallet så faller också den ”goda” lösningen; den blir inte ett seriöst alternativ utan en flykt från verkligheten. En lansering av de trivsamma och gulliga lösningarna kräver ofta en del retuschering av verkligheten. Lite okunnighet och ren dumhet hjälper till att möjliggöra en del okvalificerade förslag i debatten. Detta lockar till ”snälldumma” lösningar med närmast infantila inslag; Kriminalitet löses med fler fritidsgårdar och dialogpoliser.

Den snälldumma vinklingen flyttar diskussionen från sakfrågorna till sin personliga attityd och sitt känsloläge. Den snälldumma kan bita sig fast vid att för henne själv är den personliga reaktionen central. Även snällheten som inte övertygar som genuin är ett utmärkt komplement som gör dumheten mer dräglig och svårare att kritisera. En positiv människosyn och annat som rubriceras som värderingar kan motivera märkliga uppfattningar. Att vara snälldum är inget brott och andra kan känna sig trygga och intellektuellt överlägsna i dennes sällskap. Men att vara snäll uppfattas av många som att vara moraliskt överlägsen. Syftet med snälldum är att snällheten skall dominera över dumheten, men den senare ger möjlighet att inta snälla positioner som annars vore diskvalificerade som beaktansvärda alternativ.

Ett praktiskt snälldumtest skulle vara att visa foton på en rad män som Migrationsverket och de själva påstår vara 17 år gamla. Instämmer eller instämmer ej? Denna situation kan jämföras med en serie åldersbedömningar utan koppling till anspråk på att vara ett ”ensamkommande flyktingbarn”. Man kan kalla ett stort antal accept av barnpåståenden som hög tilltro eller som ”mycket snälldum”. Man vill tro på påståendet, och tron dominerar över uppfattningen av fotot som kan väcka tvivel på påståendets sanningshalt.

Vår kritiskt tänkande kriminalare skulle ställa sig undrande till alla märkliga vittnesmål hon hör i samhällsdebatten. Förljugenheten är högt uppskruvad och många tycks upptagna med att suggerera sig själva. Bevittnar hon i själva verket en surrealistisk teateruppsättning?

Jan Tullberg

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson