Annonsera på Avpixlat

Rapport från en tjejfest som har spårat ur

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Egentligen borde det vara lika enkelt som det är för en normalbegåvad ettåring att stoppa rätt geometrisk utformad kloss i rätt hål på en plocklåda från Brio. Alla klossarna ligger på bordet. Och för att underlätta denna infantilt enkla övning ligger för säkerhets skull också manualen prydligt uppslagen precis framför näsan. Men det är en intellektuell uppgift som kräver sin man – eller rättare sagt kvinna. Med en åsnas tjurskallighet försöker Sveriges agendasättande manshatare att banka ner de fyrkantiga klossarna i de runda hålen trots att det är uppenbart att de inte passar.

Sverige har fått en ny nationalsport som vi med övlig PK-eufemistisk terminologi kanske kan kalla för ”överraskningssex på musikfestival”. Det beror främst på fjolårets syndaflodsmässiga inflöde av solobarn med fjunmustasch, buskiga böghandtag och svår sexuell nöd från kulturellt avlägsna nejder. Den slutsatsen är lika enkel att dra som det är att tralla med i en Zara Larsson-låt. Om man nu inte är ideologiskt vänsterhänt förstås. För då måste man hitta andra förklaringar som passar till ens egna hallucinatoriska dagdrömmar där det inte får vara en legitim förklaringsmodell trots att polisen själv har konstaterat det.

I kölvattnet på de sexuella övergreppen på bland annat Bråvalla-festivalen i Norrköping och Putte i Parken i Karlstad har därför islamvurmande feminister förtvivlat sökt efter opportuna förklaringar som passar till det svenska statsbärande narrativet som försöker förena så diametralt oförenliga ståndpunkter som radikal islam och radikal feminism. Den enda utvägen bestod i att kollektivt skuldbelägga män som grupp och påstå att sexuellt ofredande är ett inhemskt beteende som alltid har förekommit. Och skulle det nu ha ökat beror det främst på andra grejor.

Så har till exempel kriminologen Maria Dufva kommit fram till att det kan bero på tv-spel. Hennes slutsats är en fantomreflex från en numera svunnen förmyndartid. Ända in på 1980-talet rekommenderade staten oss att äta 6–8 skivor bröd om dagen, censurerade filmer och bannlyste Formel 1 från sina två kanaler. Annars kunde vi få bristsjukdomar, bli våldsamma eller köra för fort. Även serietidningar ansågs av någon anledning som jag har glömt vara skadliga. Men sedan dess har bögarna Happ och Lille Sixten tillsammans med det lesbiska paret Vera och Frida gjort världens starkaste Björn sällskap på Kullarna. Så åtminstone Bamse får väl numera ses som lika uppbygglig litteratur som katekesen inför ett husförhör på 1800-talet.

Vi lägger ansvaret på fel personer” säger Emilie Roslund från Nöjesguiden i en intervju på TV4 och menar med det dem som faktiskt var där, det vill säga festivalbesökarna. Hon var själv på plats under Bråvalla-festivalen och kunde så fått en inblick i publikens sammansättning – om hon hade tagit av sig de rosaröda PK-brillorna. Men i stället har hon hittat förklaringen till övergreppsvågen i killars unkna omklädningsrum. Visserligen har hon aldrig satt sin fot i ett manligt omklädningsrum, men hon ”kan tänka sig” att män där skämtar om våldtäkter och ”talar nervärderande om kvinnor och deras utseenden”. Var Roslund får sina fördomar från och varför just hon är expert på killars jargong i omklädningsrum borde ha varit en given följdfråga, men som brukligt är i svensk tv ställdes den aldrig.

Till skillnad från Roslund har jag bytt om i hundratals omklädningsrum vare sig det har varit efter skolgympan, gymmet, fotbollen eller karaten. Visst snackas det om tjejer där som överallt annars, men jag aldrig hört den minsta antydan till ett våldtäktsskämt eller några övergreppskonspirationer. Hur det går till i kvinnliga motsvarigheter har jag inte en susning om. Men om jag ska göra som Roslund och bara gissa eller gå på mina begränsade erfarenheter från andra kvinnodominerade miljöer så borde jargongen där verkligen vara något som man kan sätta ett stort frågetecken efter.

Vid ett par tillfällen har jag nämligen hamnat på så kallade tjejfester – en fascinerande upplevelse kan jag tala om för de män som inte varit på en sådan tillställning. Vid tredje glaset rödtjut lossnar tungbanden och diskussionen börjar handla om, tja, män. Under tissel, tassel och halvkvävda fniss jämförs pojkvänners eller makars förtjänster, egenheter och tillkortakommanden.

Vid typ femte glaset börjar hämningarna släppa ordentligt. Samtalet glider in på gamla pojkvänner eller sexuella semestererövringar från svunna tider i Limassol eller Magaluf. De kvävda fnittren förvandlas nu till asgarv, och snart jämförs storlekar och olika dildomärkens egenskaper. Män reduceras till animaliska sexleksaker med samma kognitiva kapacitet som ett 12-volts batteri.

Kalla mig konservativ, gammalmodig, pryd eller inskränkt, men ungefär här känner jag hur blodet skjuter ut i öronsnibbarna. Kragen börjar bli trång, och med torr hals och lätt hjärtklappning avlägsnar jag mig under råa gapskratt.

Tror jag att det går till så i alla sammanhang där kvinnor är i majoritet? Nej, men flera av de närvarande var tjejer som utan att rycka med ögonlocket skulle identifiera sig som feminister. Och med deras egen logik borde jag kanske dra den slutsatsen. I så fall har Sverige blivit en feministisk tjejfest som har spårat ur.

Att generalisera kan ibland vara nödvändigt för att förstå och komma tillrätta med en problembild. Men frågan är vad man tjänar på att skuldbelägga halva mänskligheten och klumpa ihop allt ifrån hembrännare i Norrlands inland till amerikanska presidenter, IS-krigare i Syriens öken och andra tomtar och troll. Då kan man ju inte känna sig säker någonstans i vardagen. Visst ska man alltid vara vaksam, men om man ständigt går omkring med en känsla av att en våldtäktsman kan poppa upp i stort sett överallt går det ju knappt att röra sig på stan utan att ideligen behöva se sig över axeln.

Och inte bara där, de finns ju till och med på jobbet i form av varenda chef och varenda manlig kollega. Eller i hemmets lugna vrå som fäder och bröder eller andra manliga släktingar. Fan vet om man vågar slå av toppen på frukostägget utan farhågor om att det hoppar ut ett hårdkokt manschauvinistiskt gäng som vill leka en svensk variant av taharrush på köksbordet.

Nu hör jag halva läsekretsen skrika: ”Men det flesta övergreppen begås faktiskt i hemmet av människor man känner.” Det gör de kanske, och jag vill för mitt liv inte på något vis förringa de livslånga trauman som det förorsakar. Men frågan är vad det har för relevans till de övergrepp vi ser på festivaler i dag.

Svenska män som våldtar gör inte det i enlighet med en övergripande kvinnoföraktande machokultur grundad på religiösa dogmer som de fått i sig med modersmjölken. De gör det i strid mot gällande samhälleliga normer. Annars vore ju våldtäkt sedan länge accepterat och straffritt. Eller så hade en våldtagen kvinna behövt fyra manliga (!) vittnen för att väga upp våldtäktsmannens ord vid en rättegång – vilket är standard enligt sharia-lag.

Nu ser nog män i allmänhet sig i första hand inte som medlemmar i ett världsomspännande patriarkat utan snarare som självständiga individer. Men enligt den manliga hederskodex som trots allt råder i världens kanske jämlikaste land så stöts en våldtäktsmän normalt sett ut ur mansgemenskapen i ”bad standing”. Det är därför dömda våldtäktsmän och pedofiler åtnjuter absolut lägsta status i fängelsehierarkin och får sitta på slutna avdelningar. Annars riskerar de att bli halvt ihjälslagna – av andra män! Svenska män som våldtar är helt enkelt normbrytare – något som vänstern för övrigt brukar applådera i andra sammanhang.

Ensamkommande begår överbrotten utifrån sexuell frustration och kulturella normer som de har tagit med sig från sina ursprungsländer, där det till skillnad från Sverige är ok att rikta sin sexuella frustration mot och begå övergrepp på kvinnor som inte är ärbara, det vill säga inte är insvepta i tjocka lager textil. Den som inte har förstått det har inte satt sig in i hur islams kvinnobild ser ut.

Så vad ska vi göra åt sexuella övergrepp på festivaler? En början kan vara att inse att Dan ”hur förhindrar man händer att begå beröring?” Eliassons magiska antitafsarmband inte fungerar mot testosteronstinna migranter. Visserligen lär anmälningsfrekvensen ha ökat på grund av dem. I så fall är det en välkommen bieffekt, men de påstods ju initialt faktiskt ha samma verkan på övergreppsbenägna män som grön kryptonit på Stålmannen. Är det kanske på grund av avsaknaden av armband som det inte rapporterats om några anmälningar om övergrepp på Bruce Springsteens konsert i Göteborg eller på festivaler i Finland?

Sedan måste både killar och tjejer höja sina röster för att höras. Ja, inte ni så kallade feminister förstås. Ni hörs redan alldeles för högt genom alla statliga megafoner utan ni andra – majoriteten som inte har trampat på feministernas försåtminor utan som lever i verkligheten och kanske själva sett hur det går till på festivalerna. Låt inte Sverige bli en feministisk tjejfest som har spårat ur. Gå ut i offentligheten med era berättelser och tvinga manshatarna att stoppa rätt kloss i rätt hål.

Självklart måste det tas krafttag mot allt sexuellt våld, men att försöka hitta en universell manskulturell nämnare för sexuella övergrepp är lika utsiktslöst som att jaga enhörningar på den försvunna kontinenten Atlantis. Att vara man är att födas in i en ofrivillig gemenskap som man inte kan lämna utan hormonpiller och könsbyte. Att vara medlem i en kvinnoföraktande kultur däremot är att ingå i en gemenskap som man själv kan gå ur – även om priset är högt.

Om vi inte riktar strålkastaren på det verkliga problemet kommer vi att få se ytterligare prov på feministisk verklighetsflykt och vänsterflum, som med förslaget om att män och kvinnor på Göteborgs kulturkalas ska delas upp i olika fållor precis som i en moské. Att sådana feministiska förslag driver på smygislamiseringen av vårt land är lika klart som en muezzins böneutrop från närmsta minaret.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson