Annonsera på Avpixlat

Kåserier om islamska hycklerier – vodka och opium i Teheran

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Iran är ett intressant land som är tillbaka på världsarenan igen efter att de internationella sanktionerna har lättats. Irans president Hassan Rouhani befann sig i början av året på shoppingtur i Europa med en pengasäck på runt 17 miljarder euro och besökte bland annat Italien. Av missriktad hänsyn till hans islamska världsbild svepte italienarna in Roms nakna marmorskulpturer i stora heltäckande skynken. Eller så var det kanske för att Rouhani inte skulle få några otillräcklighetskomplex av deras knattepenisar. Vem vet? Fjäsket gick till och med så långt att de italienska värdarna strök vinet till den gemensamma middagen på kvällen.

I vilket fall kan vi utgå från att Iran är på uppsving och kommer att återinta sin plats som regional stormakt, om nu inte Trump vinner det amerikanska presidentvalet och sätter stopp för det. Utvecklingen av kärnkraften, som Obama har öppnat upp dörren för, är bara en komponent i det hela.

Mycket tyder på att Iran eftersträvar en atombomb för att också militärt kunna sätta press på andra länder i dess närområde. I synnerhet är Israel en stat som känner sig oerhört stressad av Irans nygamla ambitioner. Det är kanske inte så konstigt: Den före detta iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejad lär på konferensen ”Världen utan sionism” ha sagt att Israel borde ”utraderas från kartan”.*

Iran har också helt andra möjligheter att bli ett hot mot både länderna i regionen och Västvärlden i stort. Landets teknologi är nämligen relativt sofistikerad och befolkningen förhållandevis välutbildad. Under mitt första besök imponerades jag av att de, trots embargot, hade sprillans nya servrar och datorer – allt från Dubai. Unikt är också att man kan dricka kranvattnet utan att drabbas av Ayatollah Khomeinis hämnd, vilket annars brukar komma som ett brev på posten vid besök i nästan vilket MENA-land som helst.

Iranierna är ett oerhört splittrat folk: En stor del av de människor jag har lärt känna där har bott många år utomlands och är starka motståndare till mullornas politik och det religiöst motiverade vanstyret av denna före detta kulturella och militära stormakt. Andra är djupt troende och anser att revolutionen 1979 är det viktigaste som hänt landet i modern tid.

Iran är det Mellanösternland jag har varit i som – förutom Israel – gjort störst intryck på mig och som verkar passa sämst till islam. Det är kanske därför ingen slump att den shiitiska varianten av islam är som mest utpräglad här i en i övrigt sunniislamskt dominerad region.

Att flyga med Iran air (icke att förväxla med Ryan air) är en fascinerande upplevelse. Redan på planet märker man att något är annorlunda. Precis när motorerna dragit igång rullas en filmduk ner och den så kallade resebönen läses upp över högtalarna medan islamska skrifttecken flimrar förbi över duken. Bortsett från flygvärdinnorna är de flesta kvinnliga passagerarna på planet barhuvade. Det är först när man går in för landning och skylten ”fasten your seatbealts” lyser upp som slöjorna åker på.

När jag var i Teheran och jobbade för första gången blev jag efter ett par dagar inkallad till IT-chefen på företaget utan att ha en aning vad det handlade det om. Jag anmälde mig hos sekreteraren. Dörren till chefens rum var öppen, och när han såg mig vinkade han ivrigt att jag skulle stiga på.

– Mr. Bronco, close the door please, sade han med kraftig iransk brytning och med ett underfundigt leende på läpparna. Jag följde hans uppmaning och tog sedan plats på den stol han pekade på. Han lutade sig lätt sidledes för att försäkra sig om att dörren bakom mig verkligen var stängd. Han fixerade mig sedan med en blick värdig ormen Kaa i Djungelboken och sänkte tonläget som fick en väsande, lite lätt konspiratorisk klang.

– Mr. Bronco, do you like to …drink?

Jag stirrade på honom som en Amazonas-indian som precis bevittnat hur man öppnar en konservburk för första gången. Vad menade han? Det kan ju knappast vara jästa och destillerade drycker han syftar på, tänkte jag, eftersom alkohol är strängt förbjuden i Gudsstaten. På hotellet får man bara så kallad islamsk öl från Amstel (0,0 %) och i personalmatsalen dagen innan hade vi efter lunchen skålat för vårt lyckade samarbete med bordsvinäger.

– Well, how do you mean? frågade jag.

– Whiskey, beer, wine, fortsatte han. Come to my house tonight, we make big party. I even have some opium we can smoke. Ever tried?

– No, never.

– You come to my house, nine o’clock.

Konfunderad över att han frågat just mig (kanske jag ser ut som en person som gärna svingar en bägare?) lämnade jag honom efter att ha lovat att jag skulle höra av mig senare huruvida jag tänkte dyka upp eller inte.

Nu visade det sig att mobilnätet i Teheran som vanligt var överbelastat så jag kunde aldrig få tag i honom. När jag skulle gå och lägga mig på hotellrummet vid 23.00-tiden fungerade det tydligen igen för en kraftigt överförfriskad IT-chef ringde mig på mobilen precis när jag hade kört ner ena benet under täcket.

– Mr. Bronco, where are you? Where are you? brölade han värre än en skadeskjuten elefant.

Det var min första kontakt med den praktiska verkligheten i Iran. Det blev sedan flera till.

Vid mitt nästa besök hamnade jag på en fest hemma hos en av mina kontakters advokat. Han bodde som de flesta liberalt inställda i norra delen av staden i en flådig lägenhet på 250 kvadratmeter med swimmingpool nere på gården. Eftersom det var en privat fest bar ingen av kvinnorna slöja, vilket det annars är lag på i offentligheten.

Att förbudet efterlevs kontrolleras av den så kallade sedlighetspolisen. Förbudet ogillas förstås av de flesta unga, liberalt inställda och för iranska förhållanden hårt sminkade kvinnor som gärna skjuter bak slöjan så långt det går och blottar ett par hårtestar i någon sorts tyst protest.

När jag kom ut på balkongen kände jag mig som hemma direkt: Det stod en stor flaska Absolut Vodka på bordet, en sällskapsdryck som framställs bara ett par kilometer från min hemort. En bit rögad ål och en prilla snus till och lyckan hade varit fullständig.

Jag blev förstås både förvånad och lite nervös och frågade vad som skulle hända om det Iranska revolutionsgardet kom på besök på grund av att någon granne blivit störd av det fasansfulla liv som senare blev resultatet av att flaskan var tom (förutom i Sydkorea har jag nog aldrig varit någonstans där folk dricker mer hämningslöst än i Iran – en svensk midsommarfest är rena barnkalaset i jämförelse).

– Tja, då ger vid dem 50 euro, sade advokaten, och ber dem återkomma med en ny flaska. Han ryckte på axlarna och verkade inte hysa några som helst betänkligheter. I Iran är korruptionen starkt utbredd på alla nivåer. Det visade sig emellertid att advokaten hade ett väldigt välfyllt barskåp, så det behövdes ingen ytterligare alkoholleverans.

Epilog

Jag skulle kunna berätta hundra historier till från mina resor till Mellanöstern, men upplevelserna från Iran får bilda slutklämmen på den här artikelserien. Mitt syfte med krönikorna var att illustrera lite av hyckleriet och mentaliteten i Mellanöstern och varför invandring från just dessa länder passar väldigt dåligt till Sverige och kommer att förändra vårt samhälle på ett dramatiskt sätt.

Tyvärr är det kanske inte läge just nu att resa till några muslimska länder. Det är synd, för man lär sig enormt mycket av att ta del av den islamska kulturen på plats i Mellanöstern. Inte minst förstår man hur bra vi har – eller hade – det i våra homogena europeiska nationer.

Utvecklingen här går i full fart mot något där man redan kan se konturerna av ett MENA-land växa fram. Hyckleriet och nepotismen är redan oerhört utbredd inom den politiska kasten. Rättsstaten håller på att krackelera. Sjuk- och åldringsvården ska vi bara inte tala om. När jag var hemma senast var jag dessutom chockad över hur smutsigt det var i min gamla hemstad. Det låg fimpar, pappmuggar, gratistidningar och annat skräp snudd på överallt. Det såg nästan ut som i Kairo.

Rudyard Kipling hade nog aldrig kunnat föreställa sig en sådan utveckling. Men så blir det när Öst slutligen möter Väst.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

* Farsi är ett ”blommigt” språk, och meningarna går lite isär om vad han verkligen sade. Enligt vissa experter uttryckte han bara en förhoppning om att ockupationsmakten skulle försvinna från historiens sidor, och det är öppet för tolkning vad exakt han syftade på med det. Hursomhelst menade han säkert inte att han tänkte öppna upp en iransk beskickning i Tel Aviv eller bjuda Netanyahu på kaffe och kanelbullar.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson