Annonsera på Avpixlat

Kåserier om islamska hycklerier – en hemlig hand i Amman

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Jag är en sådan där jobbig jävel när jag bor på hotell. Redan när jag checkar in kräver jag ett tyst rum, helst på översta våningen med balkong mot havet och helst utan grannar och absolut inte för nära hissen. Självklart betonar jag också att jag kommer att begära ett nytt rum om det som har tilldelats mig inte motsvarar mina förväntningar. Det är därför enklare för alla inblandade om de ger mig en svit högst upp direkt. Om jag inte får som jag vill ringer jag till receptionen en gång i kvarten och klagar på något: ölen i minibaren är varm, det ligger ett krulligt hår på huvudkudden, det är för mycket trafik utanför eller volleybollspelarna på stranden är för högljudda. Allt enligt principen ”Getting what you want by being who you are”.

Om jag erbjuds ett fint rum på första våningen, säger jag: ”Uteslutet, det ligger ju ovanför restaurangen. Ska jag ligga där halva natten och lyssna på hur kockarna skramlar med sina grytor? Om det inte finns någon annan möjlighet får jag väl leta upp ett annat hotell.” Det brukar ta skruv, och helt plötsligt dyker det upp ett rum som är helt i linje med mina blygsamma önskemål på ett redan ”fullbokat” hotell.

Secret Hand i Amman

I Jordaniens huvudstad Amman hade jag en gång lyckats tjata till mig en riktigt ståtlig svit och även en till min serbiske reskamrat som hamnade i ett identiskt rum direkt bredvid mig. Men oturligt nog var vi inkvarterade på samma hotell som en pluton amerikanska Marines. De hade precis flugits ut från frontlinjerna i Irak med posttraumatisk störning och hade blodomloppet fullpumpat med adrenalin som de i hotellbaren försökte tunna ut med avgrundsdjupa mängder öl och tequila.

Jänkarna skulle i och för sig flyga vidare till Tyskland några dagar senare – så mycket lyckades jag i alla fall få ur en överförfriskad löjtnant innan han slog ner min reskamrat för att han under karaoken hade ropat antiamerikanska slagord i deras riktning – men jag tog det säkra före det osäkra och bokade in en resa till den antika staden Petra för nästa dag för att få lite lugn och ro.

Det blev inte mycket sömn under natten. Jag var orolig för att marinkårssoldaterna skulle försöka leta upp min kompis och ta fel på rumsnummer, sparka upp dörren, skrika ”US Marines!” och köra waterboarding med mig tills jag kunde amerikanska nationalsången utantill, rabbla upp alla amerikanska presidenter sedan Amerikanska inbördeskriget eller svor på att aldrig luncha någon annanstans än på KFC och McDonald’s. Så där låg jag och ängslades till typ 5 på morgonen då jag äntligen föll i en drömlös djupsömn som träffad av en curare-indränkt bedövningspil.

Nästa morgon hämtade en privatchaufför upp mig utanför hotellet och körde mig i runt 3 timmars tid till Petra som är en gammal romersk stad inbyggd i rosaskimrande klippor och bland annat var en av kulisserna vid inspelningen av Indiana Jones och det sista korståget. Numera bor där typ 100 beduiner med kronisk magkatarr och utan toalett (jag avråder därför alla läsare att gå in i de talrika grottor som beduinerna uträttar sin nödtorft i, annars är Petra absolut värt en resa om man har vägarna förbi åt det hållet).

På morgonen var jag så trött så att om någon hade radat upp 72 attraktiva oskulder i raffset framför sängen hade jag bara gäspat och bett dem återkomma en annan dag. Resan till Petra hade jag därför tänkt använda till att ta igen lite av den förlorade sömnen från natten innan. Men tyvärr visade sig min chaufför vara en typ som hade passat perfekt in på en av mina stampubar i Tyskland och höll på att göra mig fladdermusbajsgalen med ett ordflöde som sinade lika ofta som Niagarafallen.

Han lovordade sig själv som Allahs gåva till mänskligheten och försökte i klassisk MENA-stil pracka på mig en massa prylar som jag inte ville ha (här gäller det att säga bestämt nej från början, minsta lilla tvekan tas som ett tecken på att du vill påbörja köpprocessen inklusive prutning vilket i värsta fall kan ta flera timmar). Till slut såg jag mig nödgad till att ta till samma trick som när någon telefonförsäljare ringer hem till mig och vill kränga något onödigt. På frågan om de talar med Bronco svarar jag alltid ”ja, men inte länge till” och lägger sedan på med en stjärnsmäll.

Chauffören blev lite putt när jag förklarade att jag inte uppskattade hans svada men höll i alla tyst under resten av bilfärden.

Efter sightseeingen var det dags för en typisk Mellanöstern-buffé på en lokal restaurant. Under måltidens gång kom min chaufför snart upp i samma berättartag som innan och hyllade bland annat islam som han kallade för ”världens bästa religion”. Jag frågade honom då vad han ansåg om attentaten mot WTC den 11 september 2001. Han log lite överseende för att sedan säga:

– Det hade ingenting med islam att göra.

– Nähänä, sade jag, men det var väl ändå muslimer som utförde det med hänvisning till islam?

– Nej, det var inga muslimer, det var en ”secret hand”.

Jag gav honom en blick som man skulle kunna skära glas med och frågade honom vad en ”secret hand” var för något. När han efter många om och men kom fram till att det – som så ofta i islamska konspirationsteorier – var judarna som låg bakom attentatet brast det för mig.

I tämligen raka ordalag talade jag om för honom vilken usling han var och vad jag ansåg om ”världens bästa religion”. Restaurangägaren stormade över till oss i ett försök att lugna ner mig. Chauffören verkade onekligen skärrad. Han var väl van vid att europeiska turister strök honom medskäggs oavsett vilka dumheter han bräkte ur sig. Det var först efter en lång övertalning som jag gick med på att åka med honom tillbaka igen.

När vi väl satt i bilen igen försökte han att släta över sitt övertramp genom att erbjuda mig gratis horor i Amman. Järnridå!

Tillbaka i min svit i Amman ringde jag till resebyrån och berättade vad som hade hänt. Jag begärde även en annan chaufför för nästa dag då jag hade bokat in en utflykt till Mount Nebo (berget där Moses fick skåda in i Kanaans land innan han dog). De bad om ursäkt för klavertrampet och bjöd på hela resan. Att min chaufför från dagen innan fick sparken kan man nog utgå ifrån, men jag vet ärligt talat inte om jag kände några större samvetskval för det.

Hade jag stött på honom senare och han hade frågat mig om jag hade något med hans arbetslöshet att göra hade jag bara ryckt på axlarna och sagt ”nej, det var inte jag, det var kanske en hemlig hand?”

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson