Annonsera på Avpixlat

Paralyserade partier

Jan Tullberg

DEBATT Socialdemokraterna i regeringen funderar rimligtvis över hur man skall distansera sig från Miljöpartiet. Borgerligheten är också vankelmodig och funderar över om de skall bedriva skenopposition enligt Decemberöverenskommelsen genom att idogt skälla, men aldrig bita. Tills vidare gäller halvmesyren att Decemberöverenskommelsen gäller i praktiken, men är uppsagd i princip; detta för att oppositionen skall framstå som lite mer alert. Men den törs inte ens rösta på egna förslag om det finns ”risk” att vinna med stöd av SD.

Anders Björk och andra personer föreslår nyval. Ett extraval i mars 2015 hade varit bra för Alliansen. Löfven var på väg att göra självmål och då bör borgarna inte bomma tillfället och istället bjuda på ett eget självmål. Sällan har ett land visat upp en så total politisk inkompetens på så kort tid.

Ett val, såväl idag som för ett år sedan, har förutsägbara konsekvenser. Inget av de två blocken har en realistisk chans till egen majoritet utan den tredje kraften SD blir med all sannolikhet vågmästare. Liksom vid det varslade, men inställda extra valet, kan Alliansen bli en större ”konstellation”, men de vet inte vad de skulle göra efter en sådan begränsad framgång. Antingen måste de samarbeta med arvfienden Socialdemokraterna, vilket skulle förstärka intrycket att åsiktsskillnaden mellan (m) och (s) är av begränsat intresse.

En stor mängd kommentatorer upprepar att bara en dramatisk vänster-högerkonflikt emellan blocken kan överskugga SD:s attraktionskraft. Men en stor koalition dementerar den berättelsen. Det tycks som etablissemanget lever kvar i drömmen vid valet 2014; den unisona demoniseringen av SD skulle få partiet att falla ihop och väljarna att överge det. Trots fortsatta framgångar för SD lever kollapsförhoppningen, eftersom blocken förtränger alla realistiska alternativa som otänkbara.

Ändå är analysen väldigt enkel. De etablerade partierna fortsätter med att försöka locka väljarna med en ”generös” flyktingpolitik; några lägger in en paus i detta, andra inte. Enligt Demoskop anser 7 procent av väljarkåren att invandringen är ”för liten” medan 70 procent att den är ”för stor” och 23 procent svarar ”varken/eller”. Sju partier ignorerar väljarmajoriteten och söker attrahera minoriteten, medan de 70 % som vill ha färre flyktingar endast uppvaktas av ett parti. Stegvis börjar allt fler inse att de som vill ha en mer restriktiv politik varken är nazister, fascister eller rasister. Därför blir det än viktigare att demonisera SD för att folk ska rösta efter mediabild istället för att följa sin inställning i den sakfråga som, enligt den svenska väljarkåren, är den viktigaste.

Det givna agerande för en kompetent partiledning i något av de två blocken är att ta ett radikalt kliv bort från ”paus” till en ny politik. Det behövs ett starkare erkännande än beklagandet ”vi har varit naiva”. Eftersom SD dominerar i sakfrågan kan ett block inte ha samma politik som SD, utan den måste vara särskild. Men en ny tredje väg i migrationspolitiken måste också vara ett stort steg bort från den förda politiken. Partiet måste för de 70 procent restriktiva väljarna framstå som ett parti/block som inte bara pratar lite restriktivt av opportunistiska skäl, men saknar förmåga och övertygelse.

SD har en liknande roll som Moderaterna hade tidigare. När högerspöket var levande så hade det borgerliga alternativet ”mittenpolitiken som grund”. När Moderaterna framstod som mer konsekventa och kompetenta gled väljarna över stegvis. Moderaterna själva kunde inte göra så mycket åt att de var ett högerspöke. Varje mittenkonstellation måste försvara sig med att vara Partiet Lagom, omgivet av extrema partier. När partierna ligger nära varandra så blir dock steget från Moderaterna till Socialdemokraterna eller tvärtom lätt att ta. Även steget till SD går smidigt trots att systemmedia vill få en sådan handling att framstå som ett fadersmord.

Om ett parti intar den tredje vägen, så kommer SD att stödja deras linje i riksdagen efter att först ha agiterat för sin egen mer restriktiva politik. Tredje vägen kommer säkert att locka en del SD-väljare som får en del av vad de önskar och slipper att liera sig med ett demoniserat parti. Denna framgång gör att partiet kan utmåla sig som ett parti som ger de restriktivt inriktade väljarna ett ”anständigt parti” att rösta på. Många fler lär komma från de ”generösa” partierna till det ”anständigt restriktiva”.

Med den mesighet och oförmåga som kännetecknar de politiska partierna i Sverige finns ingen risk för SD att bli obehövliga. Deras agitation för en mer restriktiv politik utgör ett skydd för det anständiga partiet; de har inte samma politik som SD utan något som kan uppfattas som mer lagom. Om Moderaterna eller Socialdemokraterna tar steget så ger den nya positioneringen rimligtvis en parlamentarisk majoritet redan nästa val. Det generösa blocket kommer att betona sin generositet, sin humanism, osv och bindas vid den tidigare misslyckade invandringspolitiken. De blir en lång tid i opposition.

Men ingen av ”sjulingarna” är redo att byta linje trots möjligheten att få en strategisk position som kommer att ge nyckeln till makten. Det är för små och rädda människor som har suttit och applåderat partiledningen istället för att tänka själva. De två moderatpolitiker som gjort något självständigt, Finn Bengtsson och Rolf Nilsson, skriver en riktigt usel kvällstidningsartikel för att visa att de har samma SD-fobi som nuvarande partiledning. När de fått rätt i efterhand för sin kritik av Decemberöverenskommelsen blir det ännu viktigare att revoltörerna betonar att deras brott mot partilinjen var en engångsföreteelse och att de nu längtar in till partigängarvärmen med alla andra menlösa partikamrater.

Utfrysningen av SD bygger på två anklagelser som också väcker visst gensvar även inom SD.

1. SD är extremt till sitt väsen; de bruna rötterna finns i dess DNA.

2. SD agerar extremt genom att förorda en restriktiv invandringspolitik.

En del politiker i SD tror att man med justeringar av partiets framtoning och politik kan minska aggressiviteten mot SD och göra partiet ”rumsrent”; man kan, i ett första steg, bli ett stödparti som Vänsterpartiet eller Ny Demokrati, istället för att vara ett pariaparti som de andra söker frysa ut.

De två anklagelserna mot SD bottnar dock inte i att detta är två faktiska problem. Mobbningen beror på ett tredje problem: de etablerade partierna kan inte försvara sin extrema och impopulära invandringspolitik på något annat sätt. Fokus kan flyttas fram och tillbaka mellan rötter i ondskan och invandringsfientligt, men de andra partierna måste elda på med anklagelser och demonisering. SD kan inte bryta detta mönster, utan det kommer att fortgå tills väljarna tröttnar på häxeriberättelserna och tar dem för de undanflykter de är.

I Frankrike talar man om en ”dédiabolisation”, avdemonisering av Nationella Fronten. Partiledaren Marine Le Pen kan ge intryck av att hon har en möjlighet att driva fram en sådan normalisering. Detta är dock att överskatta sitt inflytande; hon bör hamra på i sakfrågorna och vänta på att väljarna mognar. Om media söker vända uppmärksamheten till att någon sagt ett förgripligt ord när allmänheten upplever att landet har ett stort akut problem så vänds ilskan inte mot den som sagt ett tabuord, utan mot de aktörer som söker dirigera om debatten till petitesser och rötter. Man kan inte heller fly från sanna och falska skuggor från det förflutna. Moderaterna är samma parti som var emot allmän rösträtt. Socialdemokraterna sjunger internationalen och de har regerat med stöd av Sveriges Kommunistiska Parti, Vänsterpartiet Kommunisterna, och nu Vänsterpartiet; tala om samröre med personer som är djupt förankrade med totalitära rötter.

Jag anser att det bästa SD kan göra är att kliva in i debatten med ett antal konstruktiva restriktiva förslag. Nu finns en uppfattning i media och förmodligen också bland gemene man att de andra partierna närmat sig SD:s invandringspolitik. Men ett sådant närmande underlättar inte ett samarbete då ingen annan törs ha samma politik som SD. Partiet blir aldrig accepterat som ett vanligt mittenparti – då det har en alltför attraktiv invandringspolitik. SD är originalet och har trovärdighet så ett annat parti riskerar att bli en dålig kopia. SD måste därför ge utrymme för ett parti som söker driva en tredje väg.

Det är inte heller bra för SD att hävda att de för samma politik som ett annat parti. Alla andra partier vill tala så lite som möjligt om invandringen och dess problem och så mycket som möjligt om integrationsutspel utan betydelse. Situationen kräver ett starkt parti som opponerar och erbjuder en möjlighet till en radikalt annorlunda politik.

De väljare som går till SD gör det för att de övertygats om att situationen är så allvarlig att det måste till en radikal omläggning. Långsamt kommer demoniseringen att vända sig mot de partier som ignorerar istället för att lyssna på sina väljare. En dag kommer politikerna sluta att överlägset säga: ”vi tar väljarnas oro på allvar” och visa en mer demokratisk inställning: ”vi tar väljarnas åsikter på allvar”.

Jan Tullberg

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Radio RLM Live
Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson