I ursprungsversionen kallade Sundsvalls Tidning de uppenbart vuxna männen för “ensamkommande flyktingbarn”.
ENSAMKOMMANDEBLUFFEN Sundsvall Hockeys materialare Daniel Nilsson ville visa sig från sin godaste sida och fick en ide om att bjuda in s.k. ensamkommande flyktingbarn till att uppleva en hockeymatch. Sundsvalls tidning snappade upp det hela och gjorde ett reportage. Initiativet och tidningens rapportering fick dock inte riktigt den effekt som man hoppats på. I stället blev det en ögonöppnare för många om det systematiska asylfusk som döljer sig bakom det som kallas “ensamkommande flyktingbarn”.
Det framstod för läsarna som en smula absurt när bilder på “barnen” publicerades i anslutning till artikeln. Många hörde av sig till Sundsvalls Tidning och frågade tidningen: “Var är barnen“. På bilderna syntes nämligen bara vuxna män. Uppenbarligen insåg man även på redaktionen det pinsamt avslöjande i situationen. I stället för att närma sig grundproblemet, dvs att det som på PK-svenska kallas för “ensamkommande flyktingbarn” oftast är män i mogen ålder, valde tidningen att plocka bort uppgifterna om att det var just s.k. ensamkommande flyktingbarn som Sundsvall Hockey bjudit in.
Efter pinsamt besvärande frågor från läsarna om de s.k. barnen, tog man först bort ordet “barn”…
“Ensamkommande flyktingbarn” blev först “ensamkommande flyktingar” och slutligen bara “flyktingar”. På så sätt kunde man kringgå en diskussion om åldersbluffen. Männen på bilden var nu bara vilka migranter som helst. Det förefaller även som att Sundsvalls tidning klippt i sitt videoreportage men gjort det slarvigt. Innan saxen hittade in i klippet sa reportern “flyktingbarn”, nu hör man “flyktingb”.
…och sedan tog man också bort ordet “ensamkommande”.
Ett reportage som skulle göra läsarna vänligt sinnade till de många tiotusentals “ensamkommande flyktingbarn” som nu kommer till Sverige på årsbasis blev istället ett iögonenfallande bevis på den omfattande lögnen från etablissemanget kring denna grupp asylsökare. I varje fall blev artikeln det för alla som hann läsa den innan Sundsvalls Tidning friserade den.
Roger Sahlström
