Sunt Förnuft nr 1, 2016
MASSINVANDRINGEN / MILJARDRULLNINGEN Den ideella föreningen Skattebetalarna har i sin senaste medlemstidning uppmärksammat att många skattemiljarder försvinner till migrationsindustrin. För en förening vars syfte är att arbeta för lägre skatter och minskat slöseri med skattepengar måste även denna miljardslukande sektor granskas, fast denna gång sker det med silkesvantar på av skribenten Fredrik Nejman.
Han redogör för den långsamma asylprocessen där asylsökande får vänta i genomsnitt 15 månader och jämför med Tysklands asylsökande som får vänta bara i fem. Bristande konkurrens om asylboenden och att ICA Banken fick uppdraget att förse alla asylanter med kundkort är några exempel.
Men den största utgiftsposten för mottagandet, 29 miljarder för 2015 och beräknade 60 miljarder för 2016 (om prognosen på maximalt 100 000 håller vilket S vill men inte MP), är inte rätt. Till dessa utgiftsposter kommer kommunalt understöd, arbetsmarknadsinsatser, hälso- och sjukvård, skolor, socialtjänst och mycket mer inklusive en högre kriminalitet för utlandsfödda; 2,5 gånger överrepresentation jämfört med svenskar (se kriminologen Sarneckis rapport på liberala tankesmedjan Fores).
I Sunt Förnufts artikel om migrationsindustrin intervjuas invandrare som lyckats få jobb trots komplicerad byråkrati och en skånsk entreprenör, Dan Olofsson, som vill låta flyktingar jobba skattefritt. För en tidskrift som säger sig värna om skattemoral är detta märkligt.
Ett liknande förslag lades runt 2006 av Massoud Kamali, den socialdemokratiska integrationsutredningens sanslöse ordförande som Mona Sahlin satte dit på grund av hans hudfärg.
Om Skattebetalarnas Förening ska leva upp till sitt ändamål om att skattemedel ska användas effektivt får de göra mer än att ringa till ekonomiprofessor Jan Ekberg som upprepar sina siffror från 2009. Ekonomidocent Jan Tullberg har tydligt visat (se Samtiden) att dessa beräkningar varken dög då eller nu. 2009 kom 24 100 asylsökande.
Jan Sjunnesson
