ASYLRELATERAD OCH GRÄNSÖVERSKRIDANDE BROTTSLIGHET I ett reportage av tyska Der Spiegel avslöjas hur utländska kriminella ligor blivit ett allt större problem i tyska storstäder. I reportaget skildras hur det står till i Düsseldorf och Berlin. Ligorna består i huvudsak av asylsökande unga män från Nordafrika och Östeuropa, samt av rumäner och bulgarer som missbrukar den fria rörligheten inom EU. Den problematik som beskrivs i reportaget finns förstås även i stor utsträckning i Sverige.
Tyska Der Spiegel publicerade för en dryg månad sedan ett webb-tv-reportage om det växande problemet med utländska kriminella ligor. Reportaget finns nu tillgängligt med engelsk textning, och det har knappast hunnit förlora sin aktualitet. Troligen blir reportagets innehåll bara mer och mer aktuellt, ju fler asylinvandrare som kommer till Europa.
Der Spiegel har i det aktuella reportaget besökt Dússeldorf och Berlin, och beskriver hur polisen gör sitt bästa för att bekämpa den gränsöverskridande, organiserade brottsligheten. I reportaget framgår ytterst tydligt flera principiella problem som är lika relevanta i Sverige som i Tyskland:
För det första visar Der Spiegels reportage att asylrätten i sin nuvarande form tjänat ut sin roll. Asylrättens principer, så som de t.ex. uttrycks i FN:s flyktingkonvention, formulerades i andra världskrigets efterdyningar, och baserades på hur världen såg ut då. Flyktingkonventionens syfte var förstås aldrig att brottslingar från Nordafrika eller Mellanöstern skulle kunna utnyttja asylrätten för att uppehålla sig i Europa och begå brott.
För det andra visar reportaget hur kriminella ligor missbrukar den fria rörligheten inom EU för att kunna begå brott i olika länder. I reportaget talas det t.ex. om hur välorganiserade kriminella klaner med hemvist i Rumänien eller Bulgarien skickar stöldligor till Tyskland. Det torde med stor säkerhet vara fråga om romer, även om detta inte sägs öppet i Der Spiegels reportage.
För det tredje framgår det tydligt att det tyska rättssystemet har mycket svårt att hantera den gränsöverskridande kriminalitet man nu ställs inför. De kriminella unga männen från t.ex. Marocko avskräcks inte av risken för ett kortare fängelsestraff i Tyskland, eftersom tyska fängelser med deras mått mätt “är som hotell“. De är inte heller rädda att bli utvisade, eftersom de måste dömas för relativt grova brott för att de ska vara möjligt för en tysk domstol att besluta om utvisning.
Dessutom vet de utländska brottslingarna att det är mycket enkelt att undkomma ett utvisningsbeslut. I reportaget uppges att c:a 5500 nordafrikanska brottslingar dömdes till utvisning från Tyskland under perioden januari t.o.m. juni 2015. De 5500 domarna ledde till att 53 (femtiotre) utvisningar faktiskt genomfördes. I de övriga fallen lyckades de utvisningsdömda fly undan den tyska rättvisan och antingen stanna kvar i Tyskland illegalt, eller fortsätta sina kriminella karriärer i något annat västeuropeiskt land.
Der Spiegels reportage visar den alarmerande situation som råder i tyska storstäder. Det finns dock ingen anledning att tro att situationen skulle vara bättre i Sverige. Sannolikt har polisen i Stockholm, Göteborg och Malmö relativt sett lika stora problem med utländska kriminella gäng som sina kollegor i Tyskland. En viktig skillnad är dock att svenska mainstream-medier i möjligaste mån försöker “mörka” all invandrings- och asylrelaterad brottslighet, och att mainstream-medias agenda får starkt stöd från polisen på riksnivå, under ledning av Dan “jag-kräks-när-jag-hör-Jimmie-Åkesson” Eliasson.
