Annonsera på Avpixlat

Föräldrar bör prata med sina barn om rasismen på Utbildningsradion

kronikor_mats_dagerlind_byline_banner2c

KRÖNIKA I det nya postmarxistiska Sverige talas inom vänsterextrema och invandrarmilitanta separatistiska kretsar idag mycket om normkritik mot vihetsnormen, rasifiering, postkoloinalism, intersektionell diskriminering och liknande begrepp, skapade på politiserat degenererade akademiska institutioner som Södertörns högskola. Begreppen används för att beskriva en påhittad verklighetsbild grundad på marxistisk konfliktteori, där omvänd nyrasism blandas med radikalfeminism, svenskfientlig kulturmasochism och kolonial historierevisionism. Svensk Public Service har i närtid antagit flera policyer i samma extremistiska anda och nu söker Utbildningsradion, UR, “rasisfierade afrosvenskar” som redaktör respektive producent till en ny programserie som ska befästa postmarxismens myter.

Dylik propaganda trodde kanske gemene licensbetalande svensk hörde hemma i radiopåddar hos militanta nyrasistiska, radikalfeministiska och asylhaveristiska organisationer i den politiska vänstermarginalen. Så icke i Sverige. Här har dessa politiska avarter tillåtits äta sig långt in i etablissemanget. Här har vänstermyterna förvandlats till officiella sanningar. I en färsk platsannons på UR:s webbplats kan man som ett exempel på detta läsa att det tvångsfinansierade mediebolaget söker “en inslagsproducent till ett normkritiskt program” och i en annan platsannons att man söker en redaktör till samma program. Programmet ska sedan användas i undervisningen av ditt barn i skolan.

I arbetsbeskrivningen för inslagsproducenttjänsten kan man bl.a. läsa följande:

Har du erfarenhet av att rasifieras som afrosvensk? UR söker nu en inslagsproducent till ett normkritiskt program om afrosvenskars situation. Ett ämne som kommer diskuteras är vithetsnormen.

I annonsen för redaktörstjänsten finns liknande formuleringar. När det gäller kompetens för arbetsuppgifterna har man tonat ned de krav man normalt ställer på medarbetare och reducerat dem till blott önskemål. För producentbefattningen anger man: “vi ser gärna att du har erfarenheter av att vara reporter och/eller redaktionellt arbete“.  Det ska jämföras med de krav man i motsvarande platsannonser för andra program formulerar, där man skriver sådant som “Vi söker dig som är en driven och strukturerad journalist … kunskap om samhällsfrågor … erfaren researcher .. erfarenhet av redigering” osv. Inga “vi ser gärna“-fraser här.

Vid sidan av att själva programserien har som ändamål att sprida nyrasistisk propaganda och vänsterextrema myter, tillämpar man även nyrasistiska urvalskriterier i rekryteringsprocessen av ett slag som lanserats av den hårt kritiserade huvudjägarorganisationen med det parodiskt klingande namnet “Rättviseförmedlingen” under ledning av Seher Yilmaz. För att få jobbet ska du alltså ha “rätt” hudfärg, mörk, och behöver heller inte ha de kvalifikationer för arbetsuppgifterna som annars ställs på medarbetare.

Sofia Eriksson är projektledare på UR för den nya programserien. Hon har med hull och hår svalt nyrasismens ideologi och menar att hon och andra med vit hudfärg är mindre värda och diskvalificerade från att medverka i den här politiska debatten, annat än för upplåtande av plattform för den nyrasistiska diskursen i sig. I en intervju försvarar Sofia tilltaget att rekrytera utifrån hudfärg och att samtidigt tona ned kraven på att kunna det journalistiska hantverket:

– Det känns skitkul och viktigt att få göra det här. Ambitionen är att prata om vithetsnormen med unga afrosvenskar. Ofta görs liknande program av vita, men vi vill att de som har tolkningsföreträde och erfarenhet ska göra programmet.

I det här projektet tycker vi att det är viktigt [att den som söker är “rasifierad afrosvensk”]. Vi vill nå ut till den målgruppen och jag och andra som är inblandade i projektet har inte den erfarenheten.

Jag är själv inte afrosvensk och tycker det är viktigt att personer med den bakgrunden och erfarenheten, och inte jag själv, ska bestämma vad programmen ska handla om. Problemet är inte att det är för många ickevita som jobbar på UR.

Negationen i slutet ska tolkas som att problemet är det omvända, dvs att det är för många vita som arbetar på UR och inom Public Service i övrigt. Mångfald för dessa medieaktörers ansvariga är att skapa något slags millimeterrättvisa utifrån hudfärg relaterat till statistik om hur många personer av olika hudfärger det finns i Sverige. Däremot är man inte alls för någon mångfald vad gäller politiska schatteringar. Medieforskaren Kent Asp har visat att över 50 procent av de som arbetar inom Public Service röstar på Miljöpartiet. Inte en enda person deklarerade att vederbörande var Sverigedemokrat. Reaktionen från bolagen har paradoxalt nog blivit den omvända relativt den ur ett objektivitets- och saklighetsperspektiv förväntade, nämligen att SVT, SR och UR nu ännu hårdare profilerar sig som rödgrönpolitiska och opponerar mot Sverigevänliga värderingar.

Det är rentav mer allvarligt när just Utbildningsradion ägnar sig åt den här sortens propaganda och rasistiska hudfärgsuppdelning av människor i vita och ickevita, jämfört med när Public Service två andra ben, SR och SVT, gör det. Detta eftersom relativt få vuxna svenskar utanför kulturvänstern regelbundet tittar på UR och därför inte är medvetna om hur extremistisk kanalen är samtidigt som elever i skolorna flitigt matas med program från UR och alltså bakom ryggen på föräldrarna får sig itutade denna postmarxistiska nyrasism och annan vänsterpolitisk desinformation.

Den separatistiska rasifierade rörelsen med organisationer som Afrosvenskarnas Riksförbund och Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén samt deras kollaboratörer inom den svenska vänstern utgör ett synnerligen obehagligt inslag i svensk politik idag. Det är en diskurs som går ut på att hata och hetsa mot den etniskt svenska majoritetsbefolkningen och skriva in ondska och skuld i dennas ljusa hudfärg. Den nyrasistiska diskursen har ingen förankring hos det stora folkflertalet men starka fästen inom bl.a. media och samhällsvetenskapliga akademiska institutioner samt i vissa politiska partier, mest noterbart Vänsterpartiet, Miljöpartiet och extrema marginalpartiet Feministisk Initiativ.

Du som har barn i skolåldern bör höra dig för med skolan vilka UR-program man tvingar barnen att se som en del av “undervisningen” och vara särskilt uppmärksam när den ovan nämnda serien sänds, så att du i samband med det kan prata med ditt barn och upplysa det om hur det verkligen förhåller sig, bortom extremvänsterns indoktrineringsförsök. Om du som ansvarskännande förälder och svensk själv följer serien kan då också tillsammans med andra likasinnade dra igång en kombinerad protest- och upplysningskampanj i skolan mot att barnen fylls med vänsterpolitiska myter och nyrasistisk hudfärgsseparatism i stället för faktakunskaper.

Du kan också, som jag själv nyligen, säga upp din TV-licens och uppmana andra föräldrar att göra detsamma. Detta för att visa att du inte vill vara med och finansiera rasistiska propagandaprojekt. Du kan ändå följa UR:s propagandaserie (och andra public service-program) på webben via dator, surfplatta eller smarttelefon. För detta krävs ingen TV-licens. Hur du säger upp licensen kan du läsa HÄR. Jag kan för övrigt avslöja att Avpixlat inom kort har för avsikt att utlysa ett lotteri där du som sagt upp din TV-licens kan vara med och vinna fina priser.

Mats Dagerlind

Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson