ASYLBRÅK På lördagen larmades polis till asylboendet på Saltemads camping i Borås på grund av en misshandel. När polis befann sig på platsen fick de reda på att en grövre misshandel inträffat på boendet två dagar tidigare. Då ska en person använt sig av kniv under ett bråk. Tre personer ska ha skadats vid detta tillfälle. En person anhölls på lördagen, misstänkt för denna misshandel.
Lokala Borås Tidning (BT) rapporterade på söndagen om våldsincidenterna bland de asylsökande på Saltemads camping. Tidningen uppgav att tre personer skadades vid det knivslagsmål som tros ha utspelat sig på torsdagen. En av dem ska ha fått uppsöka sjukhus för att få sina skador omsedda.
En person ska ha anhållits på lördagen. Under söndagen förhördes ytterligare tre personer som misstänktes ha varit inblandade i slagsmål och bråk på boendet. Enligt ett befäl vid Boråspolisen ska de upprepade bråken på Saltemads camping bero på en konflikt mellan två grupperingar.
BT har i sitt reportage om våldet på asylboendet intervjuat en talesperson för Migrationsverket. Den intervjuade heter Stefan Bergman och har titeln sektionschef. Han säger sig vara mycket oroad över att det sker allt fler våldsdåd på asylboenden, och menar att våldsincidenter är något Migrationsverket “måste ta på ett väldigt stort allvar“.
När sektionschef Stefan Bergman ska försöka analysera vad det ökande antalet våldsbrott på asylboenden kan bero på ger han de vanliga, förutsägbara, politiskt korrekta förklaringarna. Våldsdåd på asylboenden beror, enligt Stefan Bergman, inte i huvudsak på motsättningar mellan olika grupper av asylsökande. De huvudsakliga orsakerna är snarare, menar Stefan Bergman, “att de asylsökande befinner sig i en pressad situation där oron för de anhöriga i flyktingläger runt om i världen kombinerat med långa handläggningstider och trånga boenden kan leda till friktion och frustration“.
Stefan Bergmans analys av de tänkbara orsakerna till de många våldsdåden på asylboenden innehåller förmodligen en del sanning. Analysen är dock djupt problematisk i sin tillrättalagda politiska korrekthet. Asylinvandrarna görs – som brukligt i den samhällsdebatt som förs i svensk mainstream-media – till offer utan något eget ansvar för sin situation. Samtidigt framställs det svenska majoritetssamhället – här i form av Migrationsverket med sina trånga boenden och långa handläggningstider – som “boven i dramat”.
Det vore förstås klädsamt om en chef vid Migrationsverket vågade slå fast det som borde vara självklart:
Oavsett oro för anhöriga, trångboddhet och långa handläggningstider är det självklart att den som utan krav på motprestation får en fristad i Sverige, och får mat, logi, uppehälle och tillgång till sjukvård på svenska skattebetalares bekostnad, också ska följa svenska lagar och inte begå brott. Det borde också vara alldeles självklart att den asylsökande som ändå gör sig skyldig till grov kriminalitet därmed har förverkat sina möjligheter att få stanna i Sverige.
