Tommy Hansson, redaktör på tidningen Blåljus.
DET LÅGINTENSIVA INBÖRDESKRIGET Den senaste tiden har det rapporterats om attacker mot blåljuspersonal. Tidigare har attackerna huvudsakligen riktats mot deras fordon, men under den senaste tiden har våldet mer och mer riktats mot personal ute på fältet. Det är inget nytt fenomen, men det har blivit värre, enligt Tommy Hansson, redaktör på tidningen Blåljus.
Brist på resurser och polisbrist har gett gängen möjligheten att skapa parallella samhällen där man starkt misstror ordningsmakten och utryckningspersonal i stort. Under åren har vi kunnat läsa i medierna om ett allt tuffare klimat för blåljuspersonalen.
Avpixlat har pratat med Tommy Hansson, redaktör på tidningen Blåljus.
Hansson har arbetat som polis i 42 år och har sett olika sorters bus komma och gå under åren. Upplopp och stök i förorterna är absolut inget nytt, berättar han. På 70-talet i Stockholm var det mycket alkohol, thinner och andra droger som skapade problem för polisen. Det var inte helt ovanligt med upploppsliknande situationer kring större högtider i förorterna. Polisen och utrustning tog en del smällar då med.
Skillnaden mot förr, säger Hansson, är att våldet är grövre och att man ger sig på personalen ute på fältet. Det har skett en normalisering av våldet mot blåljuspersonal. Trenden är att ambulans och brandkår under senare år blivit mer utsatta och nu drabbas nästan lika ofta som polisen.
Hansson berättar för Avpixlat om några händelser som dragit igång en debatt om personalens utsatthet.
I augusti 2015 kastades en handgranat mot en polisbuss i Tumba. Hade polisen inte haft en förstärkt bil, hade det kunnat gå mycket illa, menar Hansson. Tre män har gripits och man utreder ärendet vidare.
I veckan kom det en uppmärksammad dom mot en 22-årig man man som tänt eld på polisbilar i Farsta. Mannens straff blev en månads fängelse.
På Blåljus hemsida kan man läsa:
Vid ca 22.30 tiden på fredagskvällen försökte ett gäng spärra porten ut mot parkeringen på Storforsplan i Farsta. Det är ingången till huset där bland annat Farstapolisen har sina lokaler. Samtidigt hade de hällt ut brännbar vätska på polisbil/polisbilar som stod parkerade utanför. Molotovcocktails kastas mot bilarna.
En tredje händelse är den mot en polis som blev beskjuten med ett automatvapen. Det var slumpen som var skillnaden mellan liv och död här, enligt Hansson.
Jag ser att passageraren fram kommer ut ur fordonet och går direkt upp i anläggning med ett automatvapen mot mig. Precis samtidigt som min bil kommer till ett fullständigt stopp avlossar han sitt första skott.
Jag har hunnit få upp min dörr men inte hunnit ur bilen.
Den tekniska undersökningen visade att skottet som gick in i sidan av bilen, framför A-stolpen, gick i riktning mot förarhytten. Kulan hade med största sannolikhet träffat mig, men som tur var träffade den en del av motorblocket och ändrade riktning, vilket gjorde att den sköt rakt upp ur motorhuven istället.
Det är inte främst de ekonomiska effekterna som oroar Hansson, utan att man kan hindras från att göra en insats.
– De ekonomiska kostnaderna är sekundära, det allvarligaste är de människor som kunde behövt vår hjälp och som kanske inte fått den hjälpen i tid.
Hansson berättar vidare att han är övertygad om att det flesta av problemen går att lösa genom en högre närvaro i de utsatta områdena. Inte bara från polisen utan att ambulans- och brandkårspersonal syns mer.
– I Rosengård har brandkåren haft en uppsökande verksamhet och detta har gett mycket positiva resultat. Det är så här vi bör arbeta. De i förorterna ska lära känna sin blåljuspersonal. Då är risken mindre att de attackerar.
Det handlar om att bygga upp relationer säger Hansson.
– Känner du till polisens namn och polisen vet vem du är, så är risken mindre för sådana här företeelser.
Att polisen inte syns lika mycket i dag ute på gatan beror på att vi helt enkelt saknar resurser och poliser, berättar han vidare.
– Vi har inget överskott av poliser. Hade vi haft det, så hade vi kunnat synas, bygga upp en dialog och hindra mycket av det vanliga buset. Saker som idag bortprioriteras. Vi saknar helt enkelt resurserna i dag för detta.
Det som sker mot blåljuspersonal är allvarligt och är ett hot mot de som arbetar och mot de vi ska hjälpa. Men jag är positiv, så allt är inte nattsvart, konkluderar Tommy Hansson.
Roger Sahlström
