SVERIGE BERÄTTAR En erfaren bibliotekarie som arbetat på över 20 bibliotek vittnar om personalens tystnadskultur och tigande av bråkiga invandrarungdomar.
– Om det bara var bråket så skulle jag nog klara av jobbet, men att personalen inte pratar om det utan kommer med omskrivningar och tiger gör mig besviken. De säger inget för om något kommer ut så kan det gynna SD, så är stämningen på kafferasterna.
Bibliotekarien har stött på fyrverkerier, skadegörelse, misshandel och stölder inne i lokalerna. Vissa gånger väntar de stökiga killarna ut de svagaste besökarna, handikappade till exempel, som rånas utanför. Sten kastas mot fönstren av gäng som tagit hela stadsdelar i besittning och använder biblioteket som en bas.
– Tyvärr så reagerar personalen tvärtom mot vad de borde. Istället för att säga ifrån så uppmanas vi att hälsa ordentligt på de stökiga och helst hålla upp handen så att de ser oss. Man förklarar deras beteende med att de inte är sedda, psykologiskt sett.
– De som beter sig illa portas alltså inte, utan tvärtom tolereras mer och mer, allt för att inkludera dem.
Väktare bevakar några bibliotek på eftermiddagarna men situationen är ändå besvärlig. Mest påfrestande är att ingen vågar tala om problemen eftersom nästan alla anställda sympatiserar med de rödgröna partierna och hatar SD. Därför kan inga lösningar heller presenteras. Så är det vid vanliga svenska folkbibliotek, men vid skolbibliotek inne i internationella skolor är toleransen mycket lägre uppger bibliotekarien. Där säger man ifrån ordentligt.
Jan Sjunnesson
…som tar emot fler berättelser om massinvandringens vardag på sjunnesson.jan@gmail.com
