INSÄNDARE Jag är en ytterst vanlig mamma till tre barn. Jag sköter om min familj och mitt arbete på ett universitet, och har aldrig funderat särskilt mycket på politik. Nu skriver jag för första gången en insändare, och det gör jag därför att jag är arg och rädd, och känner ett ansvar att varna alla er som är som jag var för tre veckor sedan.
Det började med att min 13-årige son kom hem och var väldigt konstig. När jag försökte prata med honom på kvällen började han gråta hjärtskärande, och det visade sig att han blivit knuffad och hotad av ett gäng invandrarungdomar på bussen. De hade sagt fruktansvärda saker till honom som jag inte vill upprepa här. Han hade aldrig hört något liknande i hela sitt liv.
Tydligen tar dessa ungdomar över bakre halvan av bussen och trakasserar dem som vågar sig dit. Trots att detta var mitt på eftermiddagen då främre delen av bussen var full vågade ingen ingripa och skydda min pojke. Dagen efter sökte jag upp den chaufför som hade kört och frågade varför hon inte ingripit. Hon såg rädd ut och kunde inget vettigt svara, annat än att invandrarna ofta förde liv bak i bussen, men att hon inte kunde se vad de gjorde. En annan chaufför sa att det är meningslöst att ringa polisen eftersom de lugnar sig när polisen kommer, och sedan ska de hämnas. Om inte samma dag så någon annan: ”de vet precis vem jag är”. Vi lever alltså i praktiken i laglöst land mitt i en större stad i Sverige, där barn och samhällets funktionärer förtrycks av ett skräckregemente av ”nysvenskar”.
Under de tre veckor sedan detta hände har jag intensivt studerat DN, SvD, och mängder med etablerade och alternativa media, lyssnat på riksdagsdebatter och klipp på Youtube med mera. Jag har lärt mig hur vanligt vardagsvåldet blivit, att muslimer förföljer och trakasserar judar öppet på Malmös gator, att hedersmord av kvinnor och flickor är rutin, och att skottlossning sker på allmän plats i genomsnitt var 6:e dag bara i Göteborgsområdet.
Jag har lärt mig att invandrargäng rånar svenskar på mobiler, pengar och bankkort, bränner bilar, kastar sten på poliser och brandmän och skär sönder däcken på polisbilar under utryckning, och att vi sedan något decennium har fått ett helt nytt fenomen i Sverige som kallas gruppvåldtäkt, där i ett fall 11 invandrarmän turades om att tillfredsställa sig i en etniskt svensk flickas sköte.
Listan kan göras lång, men den ryms inte här. Poängen är att jag har vaknat upp till ett helt annorlunda samhälle än jag trodde att jag bodde i, och ett avsevärt sämre samhälle än det jag växte upp i. Min pojke är exempel på att Sverige inte förmår upprätthålla en rimlig trygghet ens på allmän plats. Min tillit till Sverige som en plats att leva på är skakad i grunden, eftersom jag och min familj uppenbarligen inte kan känna oss trygga här.
Våra politiker är ansvariga för dessa förändringar, som de i kraft av att vara demokratiskt valda genomfört i vårt namn, eftersom de inte inhämtat vår åsikt och än mindre talat om för oss vad som pågår. Hur skulle det annars kunna vara en fullständig överraskning för mig och de flesta som jag känner? De flesta har blivit förda bakom ljuset av medveten desinformation.
Det är givet att politiker inte vill erkänna de försämringar de gjort, men det är därför pressen och journalisterna ska komplettera det demokratiska systemet genom att sakligt och objektivt rapportera allt som sker och kritiskt granska politikerna. Där har medierna svikit kapitalt. Tvärtom vinklar så gott som alla medier rapporteringen för att dölja de alltför uppenbara problemen.
Statistik manipuleras för att det ska se ut som brottsligheten är konstant när den i själva verket ökar. Andelen brottslingar som har sitt ursprung i andra länder redovisas inte, och brottslingar födda utomlands klumpas ihop oavsett de kommer från Norge eller Somalia, trots att benägenheten för våldtäkt och grovt våld är i storleksordningen 500% större för t ex iranier, irakier och somalier. Tydligen anses detta vara skadlig information som etablissemanget inte törs låta medborgarna känna till.
Vad som är betydligt mer skadligt är tvärtom att ge en falsk bild så att man varken kan ställa rätt krav på politiker och myndigheter eller själv ta rätt konsekvenser. Jag känner fasa när jag tänker på alla våldtäkter som kvinnor genomlidit för att de inte fått den information som kunde givit dem riskmedvetenhet nog att undvika övergreppet.
Som om inte allt detta vore illa nog har jag också lärt mig att i Sverige blir den som försöker ta upp dessa problem hånad och hotad, och beskylld för att vara rasist. Jag vägrar att acceptera en definition av rasism som gör det omöjligt att diskutera fakta och allvarliga problem. Det görs också ursäkter för invandrares våld och sexuella övergrepp på grund av att de är ”utsatta”, bor i miljonprogramsområden, eller inte har någon ”lokal” att vara i. Det är nonsens, för i så fall skulle vi också se högre brottslighet bland exempelvis asiatiska invandrare som är i ännu mindre minoritet och bor i samma sorts områden, men deras brottslighet är i stället lägre än svenskars.
Det är av underordnad betydelse vad invandrares beteende beror på. Jag vill bo på en plats där människor är hjälpsamma och vänliga och man kan lita på varandra. Jag kräver ett rättsväsende där brott förebyggs genom att alla brott – även de minsta – noggrant utreds och på så sätt skapar en hög rättsmedvetenhet genom en mycket stor risk att åka fast, och att fortsatt brottslighet hindras genom att brottslingar fängslas eller övervakas med fotboja eller liknande system.
I Sverige har det utvecklats en alternativ brottsmoral bland i synnerhet yngre och invandrare, där man anser sig stå över lagen och där mindre än 5% av brotten klaras upp. Det är en mycket farlig utveckling. Om jag och min familj inte får trygghet, skola och sjukvård som motsvarar den höga skatt vi betalar, och som alla är bland de dyraste i världen, då återstår tyvärr bara att gå i landsflykt. Tack vare att vi har kompetens som är gångbar i andra länder är detta ett rationellt beslut. Jag är väldigt ledsen för dem som inte har den möjligheten.
Eftersom såväl politiker som media vägrar att ge den sanna bilden finns det väldigt lite hopp om krismedvetenhet innan det är alldeles för sent att vända utvecklingen. Idag är över 40% av våra skolbarn från utomeuropeiska länder, och med dagens förändringstakt kommer muslimer att vara i majoritet kring 2060. Lika lite som jag vill bo i Afghanistan eller Mogadishu idag kommer jag att vilja bo i Sverige då.
Sanna F.
