Annonsera på Avpixlat

Be afraid, be very afraid

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Det frekventa bibelcitatet ”Var inte rädd” lär ha varit Karl den XII:s sista ord till den franske översten Philippe Maigret precis innan han fick ett kanonsplitter (eller om det nu var en knapp) genom vänster tinning och säckade ihop i en av de löpgravar som de svenska karolinerna höll på att gräva ut mot den norska fästningen Fredriksten under Stora nordiska kriget.

På den tiden var Sverige en nordeuropeisk stormakt som försvarade och expanderade sina gränser med blod och järn; i dag är vi en moralisk stormakt utan gränser och utan försvar, vilket mot bakgrund av IS terrorframfart borde skrämma skiten ur oss. Trots det uppmanar Sveriges intellektuellt obeväpnade makthavare och snaskjournalisterna inom Pinocchio-pressen oss ständigt till att inte vara rädda när attentat med muslimska förtecken avlöser varandra ute i Europa och världen.

Carina Bergfeldt är en utmärkt företrädare för det relativiserande journalistskrå som samvetslöst bidrar till skogsskövlingen för att deras hopplösa pekoral och långgrunda slutsatser skall få printas på papper. Hennes krönika ”Det finns flyktingar och sedan finns det terrorister” är ett bra exempel på det. Med samma argumentationsteknik skulle hon lika gärna kunnat skriva att ”det är skillnad på islam och islamister” eller att ”det är skillnad på alkohol och alkoholister”, trots att det ena naturligtvis betingar det andra. Utan islam hade det inte funnits någon islamism och utan muslimsk invandring hade terrorism varit en marginell företeelse i Europa.

Politikernas och journalisternas ritual efter ett muslimskt terrorattentat följer ett givet mönster och har en bestämd ordningsföljd: Ryggmärgsreflexen är först förlamande chock. Den går sedan över i sorg. I sorgens slutfas påbörjas olika förklaringsförsök, vilka initialt präglas av oförståelse. Det hela utmynnar sedan i den ytterst besynnerliga slutsatsen att vi absolut inte får visa någon rädsla mot dem som vill oss illa. För naturliga reaktioner som rädsla, vrede eller hämndkänslor finns det inte något utrymme i ett civiliserat samhälle.

Ungefär där någonstans tar analysen slut. Sedan står de där och betraktar gåtfullt det gigantiska fotavtrycket i asfalten oförmögna att koppla det till Tyrannislamo Rexen från Halshuggistan som just satt ner foten framför deras egen tjänstebil med en öronbedövande smäll.

På grund av terrorattentatens uppskruvade frekvens verkar det i alla fall som om vi numera slipper patetiska fackeltåg eller andra menlösa antivåldsyttringar, där västerländska politiker marscherar för demokratin och yttrandefriheten sida vid sida med kungligheter från Saudiarabien, ett land där en bloggare har dömts till 1000 piskrapp, eller med hela vänsterns antisemitiska kelgris Mahmud Abbas, som ”välkomnar all blodspillan i Jerusalem”. Syftet med sådana manifestationer är enbart att invagga oss i falsk säkerhet och få oss att tro att de har koll på läget. Det har de inte.

Med mantrat ”var inte rädd” menar våra makthavare i själva verket att vi inte skall lita på våra instinkter eller tänka själva. Lätt för dem att säga som har livvakter dygnet runt. Vi andra dönickar skall förhindras från att upptäcka kausala sammanhang, reflektera över uppenbara mönster och får absolut inte dra några logiska slutsatser av det våra fem sinnen samlar in.

Vi skall fortsätta gå på rockkonserter, fotbollsmatcher, åka på solsemester och inte ”vika oss för terrorismen”, som Tysklands inrikesminister Thomas de Maizière uttryckte det under sitt besök i Turkiet i veckan där han gjorde ett sjukhusbesök hos överlevande landsmän efter IS senaste terrorattentat den 12 januari. Framför den Blå moskén mitt i Istanbul sprängde en IS-bruscha sig i luften och drog med sig 10 orädda tyska turister i döden och skadade ytterligare 15 personer. Två av dödsoffren var Günther H. (✝75) och hans son Steffen H (✝51). Modern Helga H. berättar i en öppenhjärtig intervju i Bild-Zeitung att hon varnat dem för att åka men att de bara hade skrattat åt henne.

Maizière skall nu ta krafttag mot terrorismen. Med det menar han att han inte kommer att vidta några som helst åtgärder riktade mot islams stigande inflytande utan i stället inskränka friheten och utöka kontrollen över laglydiga medborgare. Han utlovar mer pengar till polis och militär. Fler övervakningskameror skall sättas upp på kritiska platser, som på centralstationen i Köln får man väl förmoda. Övervakningssamhället skall byggas ut. Det är så vår vinnarstrategi ser ut.

Medan Europas makthavare slår blå dunster i ögonen på vanligt folk och gör sig till nyttiga hantlangare för den panislamska rörelsen passar IS på att flytta fram positionerna. Enligt dem själva är det deras uttalade ambition att slussa in tusentals terrorister till Europa. I ljuset av den senaste flyktingvågen finns det all anledning att misstänka att den största andelen av dem kommer att befinna sig, eller kanske redan befinner sig, i Tyskland och Sverige – ett faktum som borde ge vem som helst kalla kårar.

Så var det dags att flika in den där obligatoriska ”disclaimern” om att inte alla muslimer är radikala extremister. Och det är naturligtvis sant: ”Det finns flyktingar och sedan finns det terrorister”, som Bergfeldt formulerar det. Men jag tillämpar försikthetsprincipen. Jag vet ju inte vilken som kan vara beredd att ta livet av mig. Om någon på en fest skulle slänga upp 100 öl på ett bord varav en innehåller arsenik avstår jag också trots att chansen att bli förgiftad är minimal. Av samma anledning spelar jag inte rysk roulett heller.

De så kallade moderata, liberala eller kulturella muslimerna är kanske inte våldsamma, men de är knappast några frihetsivrande demokratiförespråkare heller. De sitter snarare vid ringside och iakttar med spänt intresse den pågående tungviktsmatchen mellan Västvärlden och ”islamismen”. Vilken sida de ställer sig på bestämmer de först när det är uppenbart vem som kommer att avgå med segern.

Själv tar jag mina mått och steg och undviker sammanhang där jag bedömer risken för terrorattentat som hög. Sorry att jag är en svikare och tänker på mig själv i första hand, men jag är faktiskt inte beredd att offra livet för en mångkulturell hallucination som jag aldrig har trott eller röstat på. Mest rädd är jag emellertid för de naiva, ansvarslösa, världsfrånvända och vettlösa politiker som sitter vid styrspakarna i det flesta av Europas länder.

Man kan säga mycket negativt om den islamska staten (IS) – eller kalla dem förresten gärna för ISIL, ISIS, Daesh eller varför inte Rumpnissestaten, som om det skulle spela någon roll – men man måste ändå ge dem lite cred för att de aldrig någonsin har försökt att föra Västvärlden bakom ljuset med sina ambitioner. Redan från början har de varit väldigt tydliga med vilka de är och att de ser Väst som sin största fiende. Trots det lever våra förtroendevalda kvar i en kulturrelativistisk vänsterflumsbubbla om att ett mångkulturellt samhälle är mycket bättre och starkare än ett monokulturellt – utan att presentera några som helst belägg för det.

De betonar ständigt att vi inte är ”i krig med islam”, och det är vi kanske inte heller. Det är nämligen den angripna parten som avgör det och inte angriparen. Men om vi skulle bestämma oss för att vi är i krig så måste vi också kämpa mot en reell motståndare. Att förklara krig mot ”terrorismen” är lika befängt som att förklara krig mot kulsprutan. Det var inte nazismen som de allierade krigade mot under andra världskriget utan mot Axelmakterna. Därför vore det glädjande om FN för en gångs skull kunde göra något vettigt och erkänna IS som en riktig stat. Då finns det en reell motståndare som man kan sätta upp klara mål mot. Rent militärt skulle vi förstås kunna krossa dem som en ångvält mosar en bananfluga. Det är bara viljan och övertygelsen som saknas.

På hemmaplan måste EU och andra västerländska nationer enas i en framgångsrik och hållbar antiterrorstrategi. Exempel på lämpliga åtgärder skulle kunna vara ett totalstopp för all muslimsk invandring (som Donald Trump har förordat), kanske parat med en årlig repatriering av migranter med dubiösa asylskäl, som Björn Höcke från tyska AfD har varit inne på.

Tills ett verksamt åtgärdspaket har snörts samman lyder devisen: ”Be afraid, be very afraid”, som det heter i B-filmen ”Flugan” från 1986. Rädsla är nämligen en sund reaktion och en fundamental instinkt som man skall känna vid hot eller i riskfyllda situationer för att betraktas som en normalt funtad människa. Rädslan får förstås inte ta överhanden, men i måttlig dos höjer den både uppmärksamheten och överlevnadsviljan.

Hade Karl den XII varit medveten om det hade han kanske sluppit få hatten bortskjuten i den där löpgraven en novembernatt för snart 300 år sedan.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat

Insamlingstips

Hjälp människor som tigger
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Martina Aronsson
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson