Annonsera på Avpixlat

Nyrasistisk filmkonsulent hetsar nu också mot psyksjuka kvinnor

kronikor_mats_dagerlind_byline_banner2c

KRÖNIKA Avpixlat har vid några tillfällen tidigare uppmärksammat den nyrasistiske filmkonsulenten Baker Karim som startat flera projekt, bl.a. The Blacklist, som syftar till att rekrytera personer utifrån deras hudfärg och mer konkret att diskriminera ljushyade till förmån för mörkhyade. Karims antipatier gäller av allt att döma inte bara vita personer utan även sådana som lider av en psykisk sjukdom, särskilt om de är kvinnor.

I ett Facebook-inlägg förminskar Karim författaren och debattören Ann Heberlein och antyder att det beror på att hennes manodepressiva sjukdom blommat ut att hon i en debattartikel i Expressen dristat sig att hävda att vi i västvärlden har en annan och bättre kvinnosyn än den man hålls med i Mellanöstern och Afrika och att de massövergrepp mot kvinnor som rapporterades från Köln och nu också från Sverige i hög grad har med kultur att göra, inte bara med kön, som är den politiskt korrekta åsikten.

Det är ingen slump eller statistisk anomali att samtliga dessa förövare är migranter från Mellanöstern och Nordafrika, menar Heberlein i sin artikel, som en kommentar till DN-skribenten Hanna Fahl och andra kulturrelativistiska vänsterliberaler som pga. ideologiska skygglappar inte förmår se verkligheten som den är eller som medvetet väljer att desinformera i syfte att inte gynna “rasister”. Heberlein har själv vid upprepade tillfällen gjort sig skyldig till vänsterliberala försyndelser av det slaget, men är i denna artikel ovanligt klarsynt.

Möjligen är det detta som retat upp Karim – Heberlein har begått förräderi. Om hon haft utomvästlig invandrarbakgrund hade Karim kanske valt att kalla henne för “husneger” eller “husblatte”. Nu ger han sig i stället på hennes bipolära sjukdom. I Karims begränsade värld är den enda tänkbara förklaringen till att Herberlein skriver det hon gör att hon glömt ta sin medicin och drabbats av ett psykotiskt anfall.

Den här sortens personangrepp är vanliga inom den opinionsbildande vänstern, i synnerhet i sociala medier. Icke desto mindre skvallrar det om brist på argument i sakfrågan och infantil regression till följd av desperation över att förlora debatten i det öppna demokratiska offentlig samtalet.

När någon som Heberlein – som enligt Karim borde ställa upp på att skadebegränsa med desinformation – i stället “sviker” och säger sanningen, då brister det för Karim. Hans sanna jag bakom den tunna intellektuella masken bryter fram. Karim har ägnat en stor del av sin karriär åt att kompensera för någon form av komplex över sin etniska bakgrund, att han härstammar från en kultur som inte har åstadkommit särskilt mycket. För honom är det därför extra besvärande när den västerländska kulturen framställs som bättre än utomvästliga dito.

Vita västerlänningar skall enligt Karim alltid framställas som kolonisatörer, imperialister, rasister osv, dvs iklädas rollen som onda förövare, medan mörka folk från Mellanöstern och Afrika alltid ska beskrivas som förtryckta offer. Karim känner sig nu pressad av att den tillrättalagda kulturrelativistiska fasaden håller på att rämna, att det inte längre bara är “rasister” som påtalar avgörande kulturskillnader beträffande kvinnosyn och jämställdhet som starkt bidragande orsak till massövergreppsfenomen av det slag vi bevittnat i bl.a. Köln och Stockholm.

Liberala feminister, bl.a. Birgitta Ohlsson (L), vågar nu ta bladet från munnen och föra in kulturskillnader i den feministiska debatten. Även Ohlssons partiledare Jan Björklund gjorde detta i partiledardebatten häromdagen. Karim känner marken rämna under sina fötter när den ena vänsterdebattören efter den andra får storstryk i debatten av de alltfler sanningssägare som nu repat mod efter att tidigare oftast räddhågset ha tigit. Än jobbigare känns det förstås för Karim när vänsterdebattörer inte bara förlorar debatten utan går över till fiendesidan i frågor som denna, så som Ann Heberlein nu gjort.

Media och polis har dessutom beslagits med att mörka förekomsten av den här sortens massövergrepp mot kvinnor med MENA-invandrare som förövare. Summa summarum är situationen för närvarande mycket pinsam och pressad för det vänsterliberala etablissemang som under lång tid vant sig vid att kunna sätta agendan och med repression och stigmatisering tysta oliktänkande.

När man nu plötsligt inte längre bara kan rabbla sin floskelkatekes utan måste inlåta sig i debatt om sakfrågor relaterade till verkligheten i motsats till dogmer formulerade på någon akademisk institution, då känns det ovant och då är det lätt att tungan/tangentbordet slinter när affekten tränger undan självkontrollen. Karim är inte van att bli motsagd, han är i likhet med sina meningsfränder orutinerad i att föra en sakdebatt. Då blir det lätt så att man i stället kallar sina meningsmotståndare för öknamn som “rasister”, “fascister”, “hatsajter” eller, som i det här fallet, “psyksjuka”.

Karim försöker nu reparera skadan genom säga sig vara ångerköpt och inte ha haft för avsikt att kränka personer med psykisk sjukdom. På Svenska Filminstitutet där Karim arbetar som konsulent med uppdrag att diskriminera svenska regissörer och skådespelare till förmån för invandrade dito, är man dock inte helt nöjd med sin medarbetares agerande.

Det beror inte på att man anser att Karim har fel och Heberlein rätt i sak. Mellan skål och vägg är man sannolikt tvärtom lika frustrerad över Heberleins “svek” som Karim är. Dock inser man att det är ett känsligt politiskt läge just nu, där de socialkonservativa krafterna har övertaget, inte bara i den här frågan utan beträffande hela det invandringspolitiska komplexet. Därför går det tills vidare inte längre an att som tidigare ha medarbetare som ägnar sig åt att hata och hetsa i sociala medier.

Självaste rikspolischefen Dan Eliasson får nu kritik för att han sagt sig kräkas när han får syn på Jimmie Åkesson. När uttalandet gjordes för ett par år sedan var det bara Sverigedemokrater och alternativmedia som ifrågasatte. Häromdagen grillades han t o m av vänsterliberala SVT om uttalandet till den grad att han nästan förlorade fattningen.

Det politiska klimatet är annorlunda idag. Det går inte att på samma sätt släta över vulgärretoriska övertramp. Om Karim kallat en skribent för psyksjuk för ett par år sedan, när det bara var “rasister” som ifrågasatte kulturrelativismen, då hade saken förbigåtts med tystnad. Nu har det blivit en stor snackis på allmänmedias kultursidor.

Att det är en kvinnlig opinionsbildare Karim ger sig på bidrar också till uppmärksamheten, då det varit mycket tal om hur just dessa fått mycket hets och hat riktat mot sig. Huruvida det finns en sexistisk dimension i Karims påhopp låter jag dock för egen del vara osagt. Jag föreställer mig att Karim inte diskriminerar här utan lika obesvärat kan dela ut psyksjukdomsetiketter till både män och kvinnor som han inte rår på i en sakpolitisk debatt.

Karim borde tvingas avgå. Inte bara därför att han nu betett sig illa mot en psykiskt sjuk kvinna och förfallit till lågsinnad ad hominem-retorik, utan på grund av att han representerar en nyrasistisk diskurs som inte har i ett demokratiskt och ickerasistiskt samhälle som det svenska att göra.

Denna identitetspolitiska och postmarxistiska agenda har emellertid fortfarande ett starkt strukturellt grepp över det svenska etablissemanget. Man ska därför inte hoppas att personer som Karim får gå endast på grund av deras nyrasistiska åsikter. Men rent pragmatiskt och konkret spelar det mindre roll varför sådana personer skiljs från sina uppdrag, huvudsaken är att det sker.

Desperation över den kursändring i svensk politik som nu är på gång kommer med största säkerhet leda till att fler vänsterliberaler och postmarxister än Karim drabbas av mental härdsmälta, inte förmår behärska sig och inte inser att man inte längre har samma frikort som förr att uppträda hur illa som helst mot sina meningsmotståndare. För oss socialkonservativa är det bra på minst två sätt.

Dels utgör varje sådant övertramp ett kvitto på vänsterliberalismens och postmarxismens tillkortakommanden för var och en att se, och dels är varje fall där en person med sådana åsikter i ledande befattning som tvingas lämna sitt uppdrag ett konkret steg framåt mot ett sundare etablissemang med mindre ideologiskt glapp mellan makt och medborgare. Vi som blir föremål för de fula påhoppen är dessutom så vana och luttrade vid det här laget att ytterligare ett pejorativt tillmäle som “rasist” eller “psyksjuk” varken gör till eller ifrån.

Kan vi segra genom att våra motståndare kastar ytterligare en näve skit i ansiktet på oss, gör sig skyldiga till ytterligare en kränkning, då betraktar vi det snarast som en seger på walkover.

Mats Dagerlind

Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat

Insamlingstips

Hjälp människor som tigger
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Martina Aronsson
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson