Annonsera på Avpixlat

Avpixlats julkalender den 24 december

julgran 2015

Julafton i Päronsvängen

JULKALENDER Vid 13.00-tiden ringde Anita och Olle på dörren. Elna öppnade och släppte in dem. Självklart hade Olle med sig Kakan som på grund av kylan var invecklad i en värmande frottéhandduk. Så fort de var inne i hallen släppte han till ungarnas förtjusning lös henne på hallgolvet där hon snart struttade omkring som om hon ägde hela stället och ideligen kraxade ”Kaugan, Kaugan” som ett gökur som hängt upp sig.

Bara ett par minuter senare ringde det på dörren igen. Det var Göransson och Carole. Mellin höll på att sätta sig på golvet av överraskning. Under vinterrocken visade Göransson upp en ljusblå flashig Hawaiiskjorta med svarta skuggiga palmer. Han såg trots gårdagens alkoholexcesser energisk och fräsch ut; fan vet om han inte gått ner lite i vikt också, tänkte Mellin. Carole och Göransson lade julklapparna som de hade haft med sig under granen i vardagsrummet.

– Här är en till dig, Pelle. Men den får du inte öppna förrän du går och lägger dig, sade Göransson, blinkade med vänsterögat och höll upp ett rött paket.

Samtidigt inne i staden satt en ordentligt nervös van Knaak inne på Myggjagaren där han hade bestämt sig för att korta av väntan genom att pimpla whiskey. Han hade kommit dit redan när de öppnade kl. 12.00 och satt kvar där till kl. 15.00, då han med sin ryggsäck och en full fickplunta slutligen svankade i väg till tunnelbanan för att komma fram punktligt till Päronsvängen. Men redan på vägen dit tillstötte det komplikationer. Han tog fel tunnelbana, somnade och vaknade upp ute i en förort och var tvungen att ta tåget tillbaka igen.

När han väl kom fram till Päronsvängen var fickpluntan slut och Knaaken rejält rund under fötterna, men framför allt var han rejält försenad. Genom snöslasket utförde han en sicksackpromenad de sista 300 meterna från tunnelbanestationen till Mellins villa. Ute vid postlådan packade han upp de medhavda attiraljerna ur ryggsäcken: en röd jacka, röda byxor och en löjligt lång tomtemössa som hängde långt ned över ryggen på honom. Att vara tomte var hans straff och hans botgöring för fiaskot Operation Lucia, och det var naturligtvis ingen slump att Mellin hade köpt en så förnedrande mössa åt honom.

Han höll sig i staketet när han bytte om men lyckades ändå sätta sig på ändan i snöslasket två gånger innan han var klar. Därefter stapplade han in i garaget och hämtade säcken med julklapparna.

Han såg ut som en tvättäkta, men väldigt berusad, tomte när han till slut knackade på dörren. Mellin öppnade med irriterad blick:

– Du är sen! Och ta av skorna för tusan, det är nystädat här. Fan vad du ser risig ut, är du full? Du ser ju ut som en obäddad säng.
– Ho Ho Ho, ropade Knaaken alldeles för gällt, trängde sig in i huset där han snubblade vidare in i vardagsrummet. Det undgick ingen att han hade fått sig lite för mycket till bästa. Göransson hade svårt att hålla sig för skratt och prustade i Caroles öra:

– Han är ju full som tusen ryssar!
– Finns det några snälla barn här? slirade Knaaken fram medan han frenetiskt sökte efter en sittplats.

När Kakan fick syn på Knaaken i tomtedräkt bröstade hon upp sig där hon patrullerade omkring som en vaktsoldat på golvet. Göransson drog fram en pall till tomten och bad honom att ta plats.

– Pappa, är tomten full? frågade Holger i besviken ton med tårar i ögonen.
– Nej nej, han är bara lite trött efter den långa resan. Han kommer hela vägen från Nordpolen vet du väl, svarade Mellin förbindligt medan han satte sig på huk bredvid sin son och strök honom över ryggen.
– Det vet ju alla att det inte finns några riktiga tomtar. Han har säkert fuskskägg, sade Holger. Nu blandade Göransson sig i:

– Absolut inte, det här är verkligen ett riktigt praktexemplar till tomte. Prova att dra i skägget bara, det är garanterat äkta. Han tog Holgers högerhand, lade den i sin egen karda och knöt till om en generöst tilltagen skäggtest. Dra, nu allt vad du kan!

Holger ryckte i skägget allt vad hans tioåriga krafter förmådde, och Göransson drog med. Knaaken tappade omedelbart balansen och gav upp ett högljutt vrål, föll framstupa från pallen och slog huvudet i bordskanten. Holger fnittrade så att han höll på att kikna. Knaaken låg i ryggläge utslagen på golvet.

– Knakeliknaak, där föll han med ett brak, jublade Göransson.

Kakan fick frispel och hoppade upp på bröstet på den däckade Knaaken där hon nafsade honom i skägget och skränade ”Kaugan, Kaugan”. På grund av upphetsningen hade hon lite svårt att hålla tätt och lyckades placera ett par rejäla papegojklickar mitt i Knaakens skäggprakt.

– Du hade rätt, det är en riktig tomte. I alla fall har han riktigt skägg, flinade Holger och visade upp en rejäl skäggtuss i handen. Kan vi inte göra det en gång till, snälla.
– Ha ha, skrattade Jönsson. Det var fan i mig det jävligaste jag sett. Han böjde sig ner och kunde bara konstatera att Knaaken var avsvimmad. Fan, Mellin, var det rea på den här tomten, eller? frågade han och lade upp ett smörglänsande majskolvsleende. Vi får nog ta och återuppliva honom, sade han och började knäppa upp tomtejackan.

Just då kunde man höra en svag rossling från Knaaken.

– Han lever! jublade hela sällskapet. Jönsson tog ett stadigt tag under armarna på honom och drog in honom i ena hörnet där han placerade honom bredvid granen. Han hämtade ett glas whiskey som han långsamt trattade i Knaaken som var helt groggy och blev sittande bredvid granen resten av kvällen smuttande på sitt glas och mumlande obegripliga ramsor.

Eftersom tomten var indisponibel fick Mellin själv ta över julklappsutdelningen, som höll på tills Mellin förklarade buffén för öppnad och man kunde smörja kråset ordentligt med allehanda julspecialiteter. Bortsett från Knaaken hade alla haft en ytterst trevlig julaftonskväll tillsammans.

När gästerna hade gått pustade hela familjen ut. Barnen gick till sängs vid midnatt, och Mellin och Elna började röja upp efter middagen, eller rättare sagt: Elna tog hand om disken medan Mellin gick ut i uterummet med pipan och en whiskey. Knaaken hade kasat ner för väggen och låg nu raklång på rygg på golvet i vardagsrummet och snarkade som ett ostämt dragspel med papegojspillning runt munnen och i det toviga skägget. Han får ligga kvar där till i morgon, tänkte Mellin. Trött satte han sig ned och stoppade sin pipa. Han hade lovat sig själv att sluta röka som nyårslöfte.

För Mellin skulle 2016 nämligen innebära nya utmaningar och en vändpunkt i livet. Vad bara han själv visste var att han hade fått ett ytterst lukrativt jobberbjudande som programdirektör på landets största tv-kanal. Han hade inte tvekat länge innan han hade tackat ja. Att driva en maktgranskande journalistik på en ny Kvällskuriren var inget som skulle intressera honom i det långa loppet. Som ny chefredaktör för tidningen hade han föreslagit Göransson och på så vis skipat historisk rättvisa – i alla fall i sina egna ögon.

Efter att ha tagit de sista dragen på pipan lade han ifrån sig den på bordet. Han gick in igen och bestämde sig för att gå till sängs. Men när han passerade granen i vardagsrummet igen fick han syn på julklappen från Göransson som han fortfarande inte hade öppnat. Den var inslagen i rött papper med jultomtar på. Han tog den i handen, och det framgick ganska tydligt att den innehöll någon sorts papper. Det kanske var en bok.

Förstrött drog han sakta av omslagspapperet. Det var en bok. Titeln lydde ”En politiskt inkorrekt uppgörelse med förljugen massmedia” av Roland Durendal. Han öppnade första sidan och blev varse en dedikation i spretig skrift: ”God Jul Pelle! Här är ett exemplar av mitt första alster. God fortsättning på julledigheten önskar Roland Durendal alias Lennart Göransson”.

Under skriften hade han ritat en smiley med tomteluva.

Mellin gick långsamt uppför trappan till ovanvåningen med boken i handen. Han skakade sakta på huvudet.

– Jävla Göransson, sade han tyst för sig själv samtidigt som han sprack upp i ett godmodigt och erkännande leende. Det var bara att önska honom lycka till som ny chefredaktör för Kvällskuriren.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

PS: Författaren önskar alla trogna läsare en God Jul och ett Gott nytt år och tackar för all positiv respons på kalendern! DS

Övriga luckor kan läsas HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson