Annonsera på Avpixlat

Det var ju det vi sa! (Del 2/2)

Björn Norström

KRÖNIKA Att få ordning på de svenska skolorna är en omöjlig uppgift med dagens migrationspolitik, som numera helt styr hur skolorna kan utformas. Migrationspolitiken fungerar i praktiken som en gigantisk bromskloss för skolförbättring. Debatten i Sverige handlar tyvärr endast om hur skolorna ska utformas för att nyanlända ska klara sig bättre. Debatten vänder samtidigt helt ryggen till de bakomliggande problemen som volymer och invandrade ursprungskulturer och hur dessa ska kunna anpassas till det svenska skolsystemet så att även infödda elever ska gynnas och skolresultaten som helhet förbättras.

Vidare kompliceras en redan heldyster situation kring skolan och mångkultur ytterligare på grund av den allt större skaran tiggarromer och deras barn, som på ett eller annat sätt ska fållas in i svenska skolor baserat på i vilken kommun de befinner sig för dagen. Svenska skolor är inte utformade för kringresande kulturer. Svenska skolor är utformade för kulturer och familjer med relativt stabil tillvaro.

Kulturer och länder med världens bästa skolor bygger just på relativt hög grad av stabilitet och förutsägbarhet, inte på oförutsägbara och kringflackande subkulturer. Ska dessa nyanlända romska barn, vilka är omöjliga att veta hur många, när och var dom anländer i Sverige, räknas in i skolresultaten, även om de endast går i svenska skolan tillfälligt och sporadiskt och byter kommun och skola titt som tätt och hux flux?

Forskningsstudier påvisar och experter hävdar att barn som lever under stabila förhållanden, med andra ord i stabila hem, har bättre chanser att göra bra ifrån sig i skolan än barn som lever under motsatta förhållanden, till exempel i hem där familjen flyttar regelbundet.

Detta är även sunt förnuft. Det ligger alltså i de romska barnens absolut bästa intresse, förutsatt att man verkligen önskar att dessa ska lyckas bättre i skolan och därav kunna skapa sig en ljusare framtid, att den romska nomadkulturen väl i Sverige drastiskt förändras i grunden och anpassar sig till mer stabila förhållanden likt den traditionellt stabila svenska kulturen. Människor som motsätter sig denna typ av förväntning om kulturanpassning för att skapa bättre förutsättningar för lyckad skolgång för romska barn är de verkliga rasisterna i sammanhanget eftersom dom medvetet och aktivt därmed vill hindra dessa från att lyckas bättre i skolan och romer som grupp från att integreras.

En av flera bidragande orsaker till att somalier i Nordamerika är mycket svåra att integrera är just den bakomliggande nomadkulturen. Kringresande kulturer, till skillnad från stabila kulturer som till exempel den västerländska, skapar inte bara uppenbara skolproblem utan även enorma polisiära utmaningar kring brottsbekämpning. USA och Kanada har mycket erfarenhet av just detta i samband med somalisk invandring och gruppens kringresande gängkriminalitet som kräver en helt annan typ av polisiärt arbete än för traditionella gäng för att bekämpa.

Vi måste även fråga oss vilken årskurs de allt fler ensamkommande fullvuxna ”barnen” ska sättas i? Eftersom Sverige inte åldersprövar dessa påstådda barn, hur vet vi ens vilken årskurs dom ska börja i? Det kan ju råka bli så att ett ensamkommande ”barn” som i verkligheten är i pensionsåldern sätts in i lekskolan samtidigt som en genuin 7-åring hamnar i gymnasiet eftersom ålderssättningen blir ett rent gissningsarbete där man hoppas på det bästa – som att kasta pil efter att ha snurrat runt några varv och med ögonen stängda.

Väljer man istället att gå efter deras tidigare skolerfarenheter, vilka kan vara lika med noll, och kunskapsnivåer baserat på västerländsk standard, vilka också kan vara lika med noll, är det realistiskt att många – oavsett faktiskt ålder – blir sittande i en svensk lågstadieskolbänk. Frågan blir då, är det verkligen ansvarigt mot riktiga lågstadieskolbarn att i princip fullt vuxna män från ociviliserade kulturer blir deras klasskamrater sittandes bredvid varandra bakom skolbänken och som sedan ska leka tillsammans på rasterna?

Alternativet är att sätta dom i specialskolor för liknande ensamkommande “barn”, men då åstadkommer man ju inte den integration som eftersträvas över allt annat men som Sverige konstant och helt misslyckas med och som nu ska lösas genom att bussa runt mångkulturella elever.

Om den lilla svenska lågstadieflickan dessutom väljer att inte ställa upp på att delta i målet om att “befrukta skolorna” genom att vägra leka med den vuxna manlige klasskamraten utan istället föredrar en flicka i samma ålder som lekkamrat på skolgården, blir hon omedelbart rasistförklarad, utpekad som främlingsfientlig och slutligen uthängd i svensk media, och vips är det unga livet förstört i den “humanitära stormaktens” namn.

Det är därmed inte så förvånande att vanliga mammor slutligen, vilket Avpixlat nyligen rapporterade om, väljer bort mångkulturen helt och hållet, på samma sätt som det grovt hycklande svenska etablissemanget väljer bort mångkulturen för sina egna familjer och barn.

Dessa frågor är några som oundvikligen måste diskuteras öppet och ärligt och sedermera även lösas, problemfrågor som inte hade existerat om Sverige hade fört en ansvarsfull migrationspolitik samt inkluderat alla riksdagspartier och bildade människor som agerar utanför åsiktskorridoren i debatten. Oavsett hur politikerna agerar i dessa frågor (troligen sopas frågorna bekvämt under mattan) så lär i alla fall inte dessa nyanlända elever, vare sig romska tiggarbarn eller ensamkommande ”barn”, bidra till skolresultat i världsklass som Sverige påstår sig sträva efter, utan snarare tvärtom.

Amanda Björkman, tillsammans med det svenska etablissemanget, är troligen helt okunnig om den informationen som faktiskt redan finns tillgänglig i ämnet som handlar om just mångkultur, invandring och skolresultat. Därför inbillar sig sådana som Björkman att om man förbättrar transportmöjligheterna och anställer arabiska tolkar så höjs skolresultaten hos de grupper som har svårt i skolan, och vips hamnar Sverige i skolresultatsvärldstoppen. Om detta faktiskt bevisligen fungerade skulle både USA och Kanada redan upptäckt det eftersom sådana typer av desperata lösningar redan provats i dessa länder med vissa grupper, utan någon större framgång.

Har Björkman även tänkt att tiggarromernas barn, som redan kajkar runt mellan olika länder och svenska kommuner som del av deras kulturbeteende, även nu ska bussas runt mellan olika svenska skolor i förhoppning att de ska integreras bättre? En sådan mindre briljant strategi lär inte bidra till mer stabilitet i deras tillvaro direkt, något dom faktiskt skulle behöva. Eller är det kanske så att svenska skolor nu även ska utformas för kringresande romsk kultur rent av, utöver somalisk och arabisk kultur?

Den svenska skolan har under kort tid omvandlats från internationellt utmärkt till katastrofal fars. Som mycket högutbildad lärare med över tio års erfarenhet i ett av världens absolut bästa skolsystem, om vi granskar skolresultat, kan jag med relativt hög säkerhet göra det konstaterandet.

Samtidigt som Björkman i desperation tror sig ha hittat lösningarna på skolproblemen där grundproblemet, alltså att ett stort antal människor som konstant anländer från kulturer som helt saknar skoltradition ska förbättra svenska skolresultat, uppenbarligen är själva skolsystemet, påvisar hon ingen form av rationell och intellektuell reflektion kring migrationsvolymer.

Inte heller reflekterar hon över det enorma kultur/utbildning/språkgapet mellan Sverige och de länder där majoriteten av migranterna kommer ifrån och hur denna massiva klyfta direkt påverkar skolkvaliteten och slutligen skolresultaten. Reflektion är inte svenska journalisters starka sida. Dom läxar bara upp oss mindre värda hjon som kritiserar galenskaperna med att det är samhällets fel men framförallt de övertoleranta svenskarnas s.k. ”rasism” som skapar problemen.

Att i panik bussa runt mångkulturella elever till olika skolor, och när dessa nya skolor försämras, i mer panik bussa runt samma mångkulturella elever till ytterligare nya skolor o.s.v. kommer troligen att mynna ut i att även alla dessa andra skolor försämras. Björkmans lösning leder alltså till att andra skolor och andra elever äventyras för att försöka lösa problemen med mångkulturen.

Björkmans nästa lösning, när hon upptäcker att denna desperata nödlösning inte fungerar, kanske blir att undervisningen för nyanlända ska ske i själva bussarna, mobila skolor typ, som åker runt kors och tvärs i Sverige med nyanlända elever bakom skolbänken, arabiska tolkar som lärare och somaliska busschaufförer. Så ”löser” det Nya Sverige både skol- och arbetslöshetsproblemen i ett och samma nafs som mångkulturen skapat.

I USA och Kanada lyckas man till viss del överkomma dessa invandrade mångkulturella skolproblem tack vare mycket begränsad invandring från just tredje världen samtidigt som invandrare ofta redan kan en del engelska när dom anländer. En stor del av invandringen till USA och Kanada kommer dessutom från Asien och västvärlden och där föräldrarna även redan är högutbildade och värderar utbildning, vilket betyder att dessa nyanlända elever har mycket lättare att anpassa sig till de nordamerikanska skolorna än elever från tredje världen.

USA och Kanada behöver därför inte utforma skolorna efter nyanlända. Nyanlända förväntas anpassa sig till de amerikanska och kanadensiska skolorna, med lite extrahjälp på traven när individuella behov uppstår.

Mångkulturella skolor i USA, där asiater inte utgör majoriteten av mångkulturen, har inte sällan liknande problem som i Sverige och har alltså därmed stora svårigheter att omvandlas från katastrof till framgång. Ett exempel, undantaget från regeln, på en mångkulturell skola i USA som lyckats omvandlas från ren katastrof till väl fungerande är Williamsburg Collegiate Charter School i Brooklyn, New York.

Den drivs dock numera i princip som en militärförläggning där disciplinen och de akademiska kraven är stenhårda, något jag har svårt att tro att det politiskt korrekta Sverige med utbildningsfientliga extremismflumrörelser som Miljöpartiet och vänstern, vilka har oproportionellt och skadligt stor påverkan på svenska skolan, skulle omfamna. Föräldrarna och eleverna i den skolan är dock mycket positiva till förändringen. Skolresultaten har dessutom förbättrats dramatiskt.

Eftersom Sverige har öppna dörrar för migration från tredje världen varifrån migranter anländer utan någon form av kunskap i svenska språket, eller ens formell skolgång i bakfickan, minskar chansen drastiskt att dessa ska lyckas i svenska skolan. Därför är den enkla och omedelbara lösningen att utforma de svenska skolorna för nyanlända, vilket i långa loppet är en ren katastrof naturligtvis.

Inget tyder på att Björkman och hennes ideologiska kollegor inom media och politiken begriper detta. Därför föreslås desperata och helt bisarra åtgärder i förhoppning att fler mångkulturella skolor inte ska behövas läggas ned, till exempel just att bussa runt elever och anställa arabiska tolkar, båda “lösningar” vilka naturligtvis kommer med ofantliga kostnader för skattebetalarna. Funkar inte pekplattor till alla mångkulturella elever som lösning kanske bussar funkar för dom istället, typ.

Att dessutom staten, genom att bussa runt mångkulturen som bevisligen redan misslyckats att klara av tidigare skolor, både i Sverige och i ursprungsländerna, påtvingar samma mångkultur på människor som av olika skäl valt att segregera sig från just mångkulturen, är en annan fråga som bör oroa många föräldrar, inte minst samma mammor som aktivt väljer bort mångkulturen.

Grundproblemet är naturligtvis egentligen inte skolsystemet, annat än att flumvänstern haft för mycket inflytande över det under en tid. Grundproblemet är heller inte migranterna själva såklart. Dom lockas av guld och gröna skogar i Sverige och tar naturligtvis chansen att migrera hit för ett bättre liv, oavsett anledning. Grundproblemet är migrationspolitiken, med journalister och politiker i spetsen som utan hämningar ivrigt slitit upp locket på Pandoras ask men som olyckligtvis samtidigt tappat bort både locket och vänster hjärnhalva.

I USA och Kanada har man redan provat precis allt för att hjälpa vissa grupper att förbättra skolresultaten, inte minst somaliska invandrare som historiskt sett haft och fortfarande har mycket svårt i nordamerikanska skolor. Inget har lyckats. Att Sverige ska klara av denna mycket tuffa uppgift ter sig relativt långsökt i bästa fall.

Det som talar för att Sverige faktiskt ska lyckas med uppgiften att nyanlända i dessa stora antal ska klara av den svenska skolan, är att svenska skolor redan håller låg standard, betydligt lägre standard än skolor i både USA och Kanada, vilket både PISA och NAEP/TIMSS bekräftar.

Att både upprätthålla dagens oansvariga massinvandringspolitik och samtidigt drastiskt förbättra skolresultaten är helt enkelt inte realistiskt. Sverige står framför en tudelad väg där valet står mellan fortsatt massinvandring från tredje världen eller internationellt konkurrenskraftiga skolor. Att både äta kakan och ha kvar den är inte möjligt. Sverige har redan bevisat att så är fallet och inget tyder på att detta håller på att förändras, trots Gustav Fridolins utopiska löfte om att fixa svenska skolan inom 100 dagar.

Svenska journalister och politiker har under flera år aktivt arbetat för att skapa en nation där “slavliknande” skuggsamhällen växer fram och skolresultaten sjunker. Både journalister och politiker har varit fanatiska och systematiska i detta arbete. Nu när väl detta mångkulturella “drömsamhälle” existerar i Sverige och den gudomliga mångkulturella frukten dagligen kan skördas verkar samma politiker och journalister, även Orrenius och Björkman, inte begripa hur detta kan ha skett i den trygga välfärdsstaten Sverige.

Att Kanada inte har samma problem som USA med ett ”slavliknande” skuggsamhälle beror på att Kanada inte har samma problem med illegal invandring. Att Kanada inte har samma problem med ett ”slavliknande” skuggsamhälle, låga skolresultat och mycket annat mindre smickrande som Sverige upplever idag i samband med mångkulturen, beror på att Kanada har betydligt bättre kontroll på sina gränser, för en överlägset sundare migrationspolitik, Kanadas starka nationalism samt att medielandskapet i Kanada är betydligt friskare än detsamma i Sverige, för att nämna några avgörande skillnader.

Utöver de nordamerikanska västländerna USA och Kanada för även resterande utomeuropeiska västländerna Australien och Nya Zeeland en migrationspolitik som är Sveriges motpol. Australien har helt stoppat inflödet av illegal invandring, ett ämne som SVT hade stora problem att rapportera om nyligen, samtidigt som Nya Zeeland endast tar emot 750 flyktingar per år (plus minus tio procent). Även dessa två länder undviker därmed samma massiva problem som snabbt växer fram i Sverige som ett direkt resultat av migrationspolitiken. Liksom USA och Kanada presterar Australien och Nya Zeeland avsevärt bättre skolresultat än Sverige, föga förvånande.

Precis som Kanada har Australien och Nya Zeeland följt samma internationella konventioner som Sverige sedan 1951 angående flyktingar men av någon anledning inte alls i praktiken behöver föra samma oansvariga flyktingpolitik som Sverige. USA valde att inte följa FN:s flyktingkonvention från 1951 men beslutade sedan att följa FN:s flyktingkonvention från 1967. Ej heller USA behöver dock föra liknande destruktiv migrationspolitik som Sverige. Sveriges numera bästa sängkompis Saudiarabien, tillsammans med flera andra muslimska länder, följer ingen FN-konvention alls i samband med flyktingmottagning, föga förvånande.

Alla dessa fyra utomeuropeiska västländer ställer dessutom betydligt högre krav på flyktingar och invandrare än Sverige trots att de anammar samma FN-konvention som Sverige om att alla människor föds med lika värdighet och rättigheter. Dessa länder har dock inte som Sverige helt perverst lyckats felöversätta och misstolka den för en normal svensk med ett svenskt-engelsk lexikon eller Google Translate tillgängligt lättbegripliga och lättöversättliga FN-konventionens artikel 1. Kanske den usla svenska skolan och dess brist på undervisning i det engelska språket och internetanvändning bidrog till denna bisarra misstolkning och felöversättning.

Samma politiker och journalister som vägrat lyssna till människor som uttryckt oro och varnat för konsekvenserna som Sveriges oansvariga massinvandringspolitik skapar, som just “slavliknande” skuggsamhällen och skolproblem och istället valt att bränna oss på samma bål som Hitler och Breivik, har jag bara en sak att säga.

Jag kommer att säga detsamma när väl ett terrrordåd som inte bara tar kål på terroristen själv utan även på oskyldiga människor i den omedelbara omgivningen inträffar i Sverige, då politiker och journalister återigen kommer att stå skelögda och med gapande munnar helt oförstående till utvecklingen och verkligheten.

Det var ju det vi sa!

Vi hörs i kommentarsfälten!

Björn Norström

Fler krönikor av Björn Norström hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson