Annonsera på Avpixlat

Om att spekulera i ryska ubåtar och zigenska stöldligor

Mats Dagerlind

KRÖNIKA Den gångna veckans stora svenska nyhet har utan tvekan varit marinens jakt på förmodade påhälsande undervattensfarkoster från främmande makt i Stockholms skärgård. Jakten har omgärdats av en hel del tyckande om vårt försvars (o)förmåga att värna nationens gränser. Men det har också förts en metadebatt om medias spekulationer kring vad (om något) det är som rör sig under ytan på svenskt territorialvatten som inte borde röra sig där. Inte vid något tillfälle har jag dock i den diskussionen hört kvällstidningarna skällas för hat- och rasistsajter därför att man med liv och lust ägnat sig åt att peka ut och demonisera ryssar som de sannolikt skyldiga.

I en nyhetsnotis nyligen här på Avpixlat beskrivs hur polisen i Norrköping stoppat ett utlandsregistrerat fordon med en man och två kvinnor som gästat Sverige för att begå butiksstölder. Polisen är, som oftast, knapphändig i sin information om förövarna. Vänsterliberal media än mer så. Den initierade läsaren inser dock utifrån brottens art och ligans könssammansättning att det sannolikt rör sig om personer från Östeuropa med zigensk etnicitet som regelbundet tar sig in på svenskt territorium för att begå butiksstölder, växlingsbedrägerier och andra för gruppen karakteristiska brott.

Alla mediekonsumenter är emellertid inte initierade när det gäller att dra slutsatser om påhälsning från utlandet i brottsliga syften, vare sig det handlar om undervattensfarkoster eller vägfordon. En stor skillnad är dock att media i det första fallet anser sig ha en plikt att upplysa och utbilda den icke initierade läsaren, presentera sannolika scenarion, peka ut troliga skyldiga osv. I det andra fallet förhåller det sig precis tvärtom. Här menar sig media ha en skyldighet att undanhålla fakta och information och en än större skyldighet att avhålla sig från varje form av spekulation, oavsett sannolikhetsgrad.

Som i så många andra sammanhang håller sig vänsterliberaler här med dubbla måttstockar, legitimerade med (kultur)marxistisk maktanalys. Ryssar är generiskt onda, det är en doktrin som t o m vänstern numera kan ansluta sig till när landet inte längre är kommunistiskt. Ryssar är inte lika hbtq-liberala som vi i Sverige. Ryssar burar in Pussy Riot-huliganer när de saboterar kyrkliga förrättningar. Ryssar har synpunkter på att Västeuropa försöker införliva med EU-unionen stater som tidigare ingick i Sovjetunionen.

Med zigenare förhåller det sig tvärtom. Det är ett folk som man bara får tala gott om och beskriva som offer för antiziganistisk rasism. Det är människor som vi förväntas känna att vi har en historisk skuld till. Vi bör därför betrakta dem som oförmögna att klara sig själva och känna oss förpliktade att kompensera dem för deras tillkortakommanden i detta avseende. Att anlägga ett sådant omyndigförklarande synsätt på en folkgrupp är förstås i realiteten den verkliga rasismen, men det är en diskussion som vi kan lämna därhän i just detta sammanhang.

När ryssar tar en ubåt till Sverige i avsikt att begå brott är det fritt fram att utmåla dem som ondskefulla och som ett hot mot det svenska folket. Om man inte säkert vet att det är ryssar är det tillåtet att spekulera i detta baserat på tidigare erfarenheter. Du blir inte kallad för rasist även om du publicerar sådant som utgår ifrån föreställningar om ryssar som skulle kunna rubriceras som fördomsfulla generaliseringar eller om du låter omdömet färgas av negativa åsikter om ryssar hämtade från helt andra och irrelevanta sammanhang.

När zigenare tar en bil till Sverige i avsikt att begå brott bör du som publicist däremot inte bara avhålla dig från alla spekulationer – även om du med säkerhet vet att förövarna tillhör detta folk anses det utgöra ett brott mot de pressetiska reglerna att nämna detta. Om du i dylik krimjournalistik inte agerar förmyndare och censor gentemot läsarna blir din plattform hänförd till kategorin hatsajter och du nekas medlemskap i Publicistklubben. Det är bara ett par exempel på hur härskarteknik och repression används av mer rättrogna publicister för att förminska och förnedra den som inte rättar in sig i ledet.

Den massiva klappjakten på en förmodad ryss i en miniubåt och överbefälhavarens högtidliga tal i TV om folkrätten, nationell suveränitet, värnandet om det svenska territoriet osv, kan också framstå som snudd på parodiskt i beaktande av att Sverige varje vecka släpper in ett par tusen utlänningar utan ID-handlingar om vilkas bakgrund och avsikter vi inte vet någonting och att bortemot 50.000 utlänningar uppehåller sig olagligt i vårt land, personer som det anses fult att jaga och som vi därför i stället bjuder på gratis sjukvård och skola. Men det är en annan historia.

Inom den tjattrande klassen görs det skillnad på hat och hat, våld och våld, rasism och rasism osv utifrån ovan nämnda (kultur)marxistiska maktanalys. Klasshat och gatuvåld från vänster är exempelvis sanktionerat liksom rasism mot vita. Ibland är det lite mer oklart vilka grupper det är legitimt att hata. Som i George Orwells 1984 kan det skifta från tid till annan och då gäller det att hänga med i svängarna och inte göra fel.

När jag var ung skulle man exempelvis älska Israel, i synnerhet om man var vänster. Särskilt hög status i vänsterkretsar hade den som varit i Israel och arbetat på kibbutz. Jag är oklar över exakt när det vände men idag är det precis tvärtom – att hata Israel är obligatoriskt och särskilt hög status i vänsterkretsar har den som deltagit i en Ship to Gaza-aktion och varit i handgemäng med israelisk militär.

Med ryssar förhåller det sig lite likadant. När jag var ung skulle man fortfarande gilla Sovjet om man var vänster. Visserligen fick USSR vid den tiden finna sig i att se sig omseglat i popularitet i svenska vänsterkretsar av andra kommunistiska diktaturer som Kina, Albanien, Kambodja osv men det kalla kriget pågick fortfarande och den sovjetiska kommunismen var därför viktig stå upp för som en god motpol till USA:s onda kapitalism.

Idag är det tvärtom. Putin är visserligen gammal KGB-agent och flertalet oligarker som skapat sig företagsimperier i Ryssland har haft djupa försänkningar i det gamla kommunistpartiet. Men när diktaturen nu utövas utan att omges av kommunismens vackra röda skimmer är man som svensk vänstersympatisör förpliktad att avsky ryssen.

Den svenska vänstern har sedan muren föll, och med den också drömmen om en kommunistisk världsordning, funnit andra mål att applicera sin radikalism på, exempelvis att hjälpa palestinierna utplåna Israel och upprätta ett panmellanösterskt muslimskt kalifat. Militanta ultrafeminister och normfientliga queer- och hbtq-aktivister har på senare tid också funnit sin hemvist under den svenska vänsterns paraply. I nyvänstern hittar vi även personer med komplex för sin mörkare hudfärg som bakom en fasad av att vara “rasifierade” och utsatta för “intersektionell” diskriminering odlar ett hat mot oss andra som har en något glesare pigmentering.

Undantaget ungrare – också det ett folk tidigare underkuvat av en av den svenska vänstern hyllad kommunistregim – är ryssar för närvarande den svenska vänsterns, och i synnerhet kulturvänsterns, mest omhuldade hatobjekt. Och många av de mest högröstade rysshatarna återfinns på landets tidnings- och etermediaredaktioner.

Zigenare är ett av den svenska vänstern lika omhuldat folk, fast som skyddsobjekt. Sedan Sverigedemokraterna inför EU-valet i våras gjorde det till en av sina profilfrågor att stoppa det hitresta tiggeriet – ett värv som nästan uteslutande utförs av östeuropeiska zigenare – har det om möjligt blivit än mer omöjligt än tidigare att föra en nyanserad och allsidig diskussion om denna folkgrupp.

I mediehusen har man t o m ägnat sig åt systematisk historierevisionism – gamla artiklar har tagits bort, ändrats eller försetts med tillrättaläggande kommentarer i rött. Sjuklöverpolitiker har för att distansera sig från SD förnekat vad de tidigare sagt med ett eftertryck som inte står påskevangeliets Petrus efter.

Därför går det som publicist utmärkt att generera klick och sälja lösnummer genom att demonisera, spekulera och ägna sig åt ryktesspridning om ryssar. Därför går det som publicist inte att ens att redovisa fakta om zigenare, än mindre presentera hypoteser, oavsett hur plausibla dessa är. Det kan man av liknande orsaker inte heller göra om exempelvis muslimer, feminister och sexuella minoriteter. Däremot är det som med ryssar fritt fram att begå publicistiska lustmord på grupper som kristna, feministkritiker, heterosexuella och män. Det är t o m sanktionerat att ägna sig åt ren och skär rasbiologisk rasism om man gör det mot vita, blonda och blåögda.

Dessa dubbla måttstockar och deras bakomliggande kulturmarxistiska maktanalys genomsyrar dessvärre inte bara publicistik och politisk debatt. Den fräter även på lagstiftningen. Vad som betraktas som förtal, hatbrott och hets mot folkgrupp beror inte på hur hårt du förtalar, hatar och hetsar utan på vilken grupp och vilka värdesystem du utmanar. Om du exempelvis provocerar ”rätt” grupper och värdesystem i konstform kan lagstiftaren låta dig ställa ut dina verk i riksdagshuset. Utmana ”fel” grupper och värdesystem och rättsväsendet konfiskerar dina verk och kastar dig i fängelse.

Motsvarande hotbild är något som också en alternativ Sverigevänlig publicist som undertecknad tvingas leva med. Detta i ett land som av den ansedda tidskriften The Economist brukar tilldelas högsta demokratipoäng. Den tidningens jury har uppenbarligen inte försökt bedriva publicistisk verksamhet i det svenska medieklimatets trånga åsiktskorridor.

Mats Dagerlind

Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat

Insamlingstips

Hjälp människor som tigger
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Martina Aronsson
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson