Annonsera på Avpixlat

Rapport om “ensamkommande barn” – del 2

Foto: Dispatch International

Foto: Dispatch International

DISPATCH INTL Isak är en medelålders man med bakgrund inom psykologi- och medievärlden, som sedan ett antal år arbetar på ett hem för så kallat ensamkommande flyktingbarn.

– Jag riskerar mitt jobb genom att berätta hur det är. Vi har order om att inget säga, men kan jag inte längre hålla tyst, säger Isak till Dispatch.

Här fortsätter Isaks berättelse om hur arbetet med så kallat ensamkommande flyktingbarn ser ut.

Har de ensamkommande falska pass med sig eller är de “papperslösa”?

”Nästan ingen har sitt pass med sig. Det går bra att få PUT [permanent uppehållstillstånd] ändå. Reglerna ändrades 2008 eller 2009, innan dess kunde man inte få PUT utan att identifiera sig på något sätt. Man motiverade ändringen med att folk i länder som Somalia 2009 inte kunde få pass, eftersom passmyndigheten där inte utfärdade några sådana.
Det är dock så att man måste kunna identifiera sig för att få hit sin familj på anknytningsärende. Jag befarar att folk som struntar i hur det går för Sverige kommer att ändra dessa regler, precis som man gjorde med PUT-reglerna. När detta sker har man i princip nästan infört fri invandring. Men än så länge krävs att man skaffar fram id-handlingar. Många klarar av att fixa detta. Ofta är det då “tillverkade” handlingar som man mutat någon på en lokal myndighet i ursprungslandet för att få. Man använder vänner och släkt för detta. Oftast funkar det, men när det inte funkar kan man till exempel be en byäldste i ursprungsbyn att skriva ett brev som intygar att man är den man säger att man är. Vi pratar inte om intyg med foto då, utan ett brev. Detta har jag sett räcka i flera fall.”

”Du ska veta att innan jag kom fram till hur omfattande den illegala invandringen är, så använde jag näbbar och klor för att få in många till Sverige som inte skulle ha kommit hit om det inte vore för vad jag gjorde. Jag manipulerade tjänstemän på Migrationsverket etc. Jag gjorde det som medierna gör i dag, och satte press på enskilda tjänstemän så att det blev lättare för dem att göra som jag ville än att följa den fasta ordning som man kan förvänta sig att en myndighet följer.
Nu när jag slutat med dessa dumheter ser jag hur vanligt det är att gode män eller handledare på boendena gör sånt som jag tidigare gjorde. Alla verkar sträva efter att få in så många som möjligt. Ingen bryr sig om konsekvenserna eftersom man blint litar på de snyfthistorier man hör, och av genuin mänsklig medkänsla vill hjälpa den människa man har framför sig. Man tänker inte på att när man gör så tar man i praktiken ifrån någon annan människa de resurser som förbrukas.”

”De som bor på boendena är inte papperslösa. Däremot är det mer regel än undantag att de som fått avvisningsbeslut avviker. Jag känner av en slump till något enstaka fall där en sådan ungdom sökt asyl igen med ny identitet, men oftast är det ju ingen som upptäcker sånt. Däremot upptäcker vi ofta att en och samma ungdom har sökt asyl i flera EU-länder under olika identiteter. Detta upptäcks eftersom de lämnat fingeravtryck och blir så kallade “Dublin-ärenden”. Det är inte ovanligt att papperslösa ungdomar får förnödenheter ifrån ungdomar som bor på något av asyl eller PUT-boendena. Dessa förnödenheter tas då ifrån boendets ekonomi, som i sin tur påverkar priset som boendena måste lägga när kommunerna upphandlar platser. I slutänden är det svenska skattebetalare som står för notan.”

Hur många är “ankarbarn”, utsända av en släkt och hur många verkar ha flytt helt ensamma?

”Det är svårt att bedöma exakt hur många som är ankarbarn eftersom vi bara noterar det när detta blir ett psykologiskt problem för den unge. Detta händer i och för sig rätt ofta. Pressen är enorm på dem. Det är dock viktigt att komma ihåg att många som kommer gör det av helt andra skäl än dem man kan förvänta sig att ett barn har. Vad jag menar är att det hänt många gånger att det rört sig om personer som verkar vara i 30-årsåldern. Några gånger har jag träffat på “ensamkommande barn” i fyrtioårsåldern. De sistnämnda avslöjas dock oftast av miggorna, men de brukar ändå få bo kvar på boendena i månader. Jag tycker synd om de ungdomar som måste bo i samma hus som okända medelålders män. Alla undrar ju varför de låtsas vara barn.”

Hur märks det att många av dem är äldre än 18, kanske ända upp till 30?

”Som jag tidigare nämnt handlar det dels om beteende, psykologisk och social mognad, kunskaper, utbildningsnivå, livserfarenhet etc. Men vi handledare följer ju med ungdomarna på aktiviteter som innebandyträning, fotboll och simning. Vi sitter på stranden med dem på sommaren. Om en ungdom har rynkig kropp och fettvalkar som i princip ingen har före 30-årsåldern, noterar man förstås detta. Rynkor vid ögonen har cirka en tredjedel. Rejäl, heltäckande skäggväxt. Åldershåravfall. Saker som trasiga tänder kan ju bero på att man levt fattigt utan tandläkare, men man väger ju in även sånt i bilden om man sett det övriga ovan.

Ofta berättar ungdomarna om sin arbetslivserfarenhet. Jag har bra minne, så jag brukar ju till slut se ett CV framför mig med åtminstone 15 års yrkesliv. Hur kan man ha det om man är 17 på papperet? Den typen av indikatorer finns bara hos vissa eftersom de flesta är mer försiktiga med vad de berättar om sig själva för personal.”

Vad händer när de har fått PUT – lever de kvar med fel ålder eller går de till Migrationsverket och kräver att få hit fru och barn? I så fall, vad händer då? Har du varit med om att någon har fått stå till svars för lögner och till och med blivit fråntagna PUT?

”Jag har träffat på någon enstaka som fick hit sin “lillasyster” och sen vips även fått hit en fru från Iran. Han såg ut att vara runt 30, så jag gissar att han nog var gift hela tiden. Jag tror att detta händer, men att det är vanligare att man tar andra vägar för att få hit de sina. Om man ännu inte hunnit bli medborgare så blir man ju av med sitt PUT om man ljugit om grunden till att man fick PUT. Om man bara ljugit om åldern, men verket tror att man i övrigt har skyddsbehov, saknar man rätt att få hit sin familj. Detta går ju dock att kringgå genom att fixa ett äktenskapsbevis som är framdaterat. Att man har barn ihop sedan tidigare behöver inte vara något hinder, rent biologiskt kan man ju i vissa fall få barn när man är 9 år.
Jag har flera gånger varit med om att folk blivit utvisade på grund av att de ljugit. Men oftast rör det sig då om länder där det inte är krig. Däremot har jag inte varit med om att någon blivit polisanmäld för bedrägeri, vilket borde vara det normala förfarandet när någon begår urkundsförfalskning eller till och med identitetsstöld. Det är inte praxis att anmäla dessa lagbrott – jag tror inte att det skett en enda gång det senaste decenniet.”

Varför kommer de? Vad har de för bild av Sverige?

”Intressant fråga! Bilden av Sverige är att vi är snälla. Flera har sagt att deras imam sagt att Sverige är nästan som islam. När jag frågat vad detta innebär, menar de att Sverige följer islams kärleksbudskap om att hjälpa dem som är i nöd. De som säger så har uteslutande flytt från muslimska länder. En del vet att man kan göra det mesta i Sverige utan några allvarligare konsekvenser. Till exempel misstänker poliser jag talat med att marockanska ligor satt i system att skicka hit trasiga gatubarn, som inte får stanna eftersom de inte har asylskäl. Men när de är här används de till att stjäla så mycket som möjligt, och håva in bidrag. Dessa – som ibland faktiskt är barn i 15-årsåldern även om de oftast är runt 20 ­– har en riktigt utsatt situation.
Kvinnosynen är ett kapitel för sig. Jag gör mitt bästa, liksom mina kolleger, för att påverka kvinnosynen i en positiv riktning. Men de flesta ensamkommande har mycket mer respekt för män än för kvinnor. I simhallen händer det att nyanlända tafsar, men de lär sig i de flesta fall att det inte är fritt fram även om en kvinna har lite kläder på sig. Hur djupt den insikten går är dock en annan femma.”

”De vet att de har många rättigheter. Gode männen är ofta pigga på att lära dem så mycket som möjligt om deras rättigheter. De lär varandra och de lär sig förstås även av äldre vuxna kamrater som redan bor i Sverige.
Sammanfattningsvis är det enligt min uppfattning ofta ekonomiska skäl som gör att de kommer, även om det är ganska vanligt att de har genuina hotbilder i plural emot sig. Det kan till exempel röra sig om att man deserterat eller gjort grannflickan med barn. Det är en blandad kompott. De som kommer hit av ekonomiska skäl gör ofta detta i syfte att även få hit sin familj.”

Vilka länder kommer de primärt från?

”De flesta har under många år kommit från Afghanistan och Somalia. En del kommer från Mongoliet, Uganda och Eritrea. På senare år har det inte kommit särskilt många från Afghanistan. Det kommer dock många som är eller påstår sig vara afghaner, men egentligen kommer från Iran eller Pakistan. De från Iran har oftast ett liv där. Iran är mycket rasistiskt mot afghaner, så jag säger inte att de saknar skäl. De som kommer från Pakistan bor oftast där tillfälligt på grund av flykt. Att fly vidare till Sverige är bättre för dem än att stanna där.

Som alla vet kommer det en enorm ström från Syrien nu. En del av dem kommer egentligen ifrån andra arabländer, men de flyttar först till Syrien för att lära sig dialekten, och sen “flyr” de till Sverige. Detta kan vi tacka löftet om de permanenta uppehållstillstånden för, tack Reinfeldt! De som kommer från Rumänien är oftast romer, och de bor ju här som EU-medborgare och inte som asylsökande.”

Det verkar finnas mycket rasism på boendena, kan du berätta om det? Vad leder det till?

”Ja, det finns mer rasism mellan ungdomarna på asyl och PUT-boendena än det gör i samhället i stort. Inte från personalen, utan mellan ungdomarna. Iranier ser ner på alla, afghaner hatar iranier och ser ner på araber och romer. Inom den afghanska gruppen hatar pashtuner alla och ogillas av alla, i synnerhet hazarer. Araber föraktar afghaner och är öppet rasistiska mot afrikaner. Somalier ser ner på sudaneser, och eritreanerna är misstänksamma mot somalier. Ingen av dem gillar romer. Romerna i sin tur är vana vid detta och håller sig för sig själva.

Den enda rasism som förekommer hos personal är att de använder muslimska uttryck och kallar folk för “jude” på arabiska/persiska som skällsord, ibland på skämt och ibland inte. Ungdomarna som hör detta har sagt till mig att det arabiska ordet för jude även betyder något i stil med folk som saknar moralkompass och befinner sig någonstans mellan djur och människa.”
Det leder till konflikter förstås – på samma eller liknande sätt som rasism i samhället i stort. Allt från att folk mår dåligt av den förnedring det innebär att bli degraderad på grund av sitt ursprung eller sin hudfärg, till att ungdomar vill flytta ifrån boendet. Rasism mellan grupperna leder, tror jag, även till att de blir sammansvetsade i ett vi -och dom-tänk även gentemot det svenska samhället. Och sånt motverkar ju givetvis integration.

Dispatch International skrev i november 2013 om ett flyktingmottagande i kaos med dagliga hot, våld och rymningar. Kan du kommentera detta?

”Bilden din artikel ger stämmer med min erfarenhet. Alla mina kolleger, och jag själv givetvis, har utsatts för hot. När jag pratade med fackombudet sa hon att det är så i branschen i stort, och detta är ett problem som tydligen lyfts inom fackförbunden som en arbetsmiljöfråga. Du kan ju föreställa dig själv hur kul det är att jobba ensam på natten som ung kvinna när flera av de boende har uttryckt nedvärderande kvinnosyn, och de hotat att “knulla” dig. Bra boenden avhyser förstås ungdomar som framställer våldtäktshot, men återigen: Många boendeledningar tänker mest på pengarna. Det rör ju sig om 1600-2100kr/dygn i intäkt per ungdom, och huvuddelen av den summan är ren rörelsevinst.
Utöver hot rör det sig förstås även om våld. Jag har flera kolleger som utsatts för sparkar och slag, med efterföljande sjukhusvistelse. Jag har dock jobbat länge inom branschen.”

”En kollega utsattes för grovt våld men eftersom ungdomen – som utifrån vad kollegan berättat var knappt 20 år – på pappret var 14 år, ledde detta inte till någon åtgärd. Hon ville ringa till Migrationsverket för att få honom åldersuppgraderad, men fick höra att man inte får göra så. För boendena handlar detta om en frivilligt påtagen sekretess, socialtjänstlagen täcker inte in något förbud mot detta. Vi får inte berätta för polisen om en kriminell ungdom bor på boendet eller inte, men vi får rent formellt kontakta Migrationsverket. Att kontakta Migrationsverket är dock något som betraktas med icke blida ögon av de flesta företag inom denna bransch. Man är rädd om sitt rykte och sina upphandlingar, eftersom man är i socialtjänstens våld.”


Artikeln publicerad med benäget tillstånd av Dispatch International.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson