Annonsera på Avpixlat

Dimman lättar

Mats Dagerlind

KRÖNIKA Dimman lättar heter ett omtyckt musikstycke för flöjt och harpa av Danmarks nationaltonsättare Carl Nielsen. Styckets namn är sannolikt avsett att tolkas i dess mer bokstavliga, natur- och nationalromantiska betydelse. Måhända inspirerades Nielsen i likhet med så många av hans samtida skandinaviska konstnärer av det berömda nordjylländska ljuset i Skagen. Kanske var det när han såg dimbankarna lösas upp och solens strålar bryta fram precis i skarven mellan Skagerak och Kattegatt som de vackra tonerna kom för honom.

Uttrycket kan även användas som en metafor. Precis som många svenska konstnärer för drygt 100 år sedan inspirerades av de berömda danska Skagenmålarna har Sverigedemokraterna på 2000-talet inspirerats av Dansk Folkeparti. Också idag är det över Danmark som dimman – den mentala politiskt korrekta – lättat mer än i vårt eget land.

Också idag är det i det danska ljuset mer än i vårt eget som vi kunnat se allting klart. Den senaste tiden har en rad danska debattörer riktat sitt ljus mot den ansvarslösa svenska massinvandringspolitiken och med en vemodig klangbotten likt den i Carl Nielsens stycke sörjt ett Sverige som demografiskt och kulturellt alltmer tycks avlägsna sig från den nordiska gemenskapen för att i stället närma sig en gemenskap med Mellanöstern och Nordafrika. Den danske Sverigeälskaren Mikael Jalving har skrivit en hel bok, “Absolut Sverige”, med samma tema.

Men även här hemma börjar dimbankarna så sakteliga att skingras. Dessvärre är det inte något vackert politiskt landskap som läggs i dagen, inga nordiska Carl Larsson-hem eller svenska Zorn-midsomrar som möter våra ögon. I stället är det en rovdriven och skövlad natur som avtecknar sig i ett obarmhärtigt ljus, en eroderad jord som lagts naken för vädrets omilda makter i spåren av korttänkta kalhyggen.

Icke desto mindre är det en verklighet vi måste se i vitögat. Det duger inte längre att gå runt och låtsas att vi fortfarande lever i Per Albin Hanssons folkhem eller Ulf Lundells öppna landskap. Sverige är inte längre världens bästa land och har inte längre världens bästa demokratiska system eller världens bästa välfärdssystem, sjukvård och skola.

På ett fåtal decennier har ett antal socialdemokratiska och borgerliga regeringar lyckats föröda det som generationer svenskar dessförinnan byggt upp. Partifärgen må ha skilt sig åt, varit röd, grön eller blå, men alla har de fört samma exempellöst ansvarslösa, multikulturalistiska och Sverigefientliga massinvandringspolitik som underminerat vårt land socialt, ekonomiskt och kulturellt.

Det positiva är dock att medvetenheten ökar bland medborgarna om vad som håller på att ske, om vad våra folkvalda gjort och ännu gör med vårt land över våra huvuden och bakom våra ryggar. Ett ansvarstagande parlamentariskt alternativ till nyss nämnda nationsfördärvare valdes in i riksdagen 2010, har på kort tid etablerat sig som Sveriges tredje största och ser ut att nästa vecka åter kunna fördubbla sin parlamentariska representation.

Allt fler mediekonsumenter genomskådar också de etablerade mediernas mörkläggning och söker sig i stället till alternativ Sverigevänlig media med ambitionen att bli de välinformerade medborgare som är en förutsättning för en fungerande demokrati i motsats till ett kuvat och indoktrinerat folk under skendemokrati och demokratur.

En polis i Malmö som varit många år i yrket beskrev i en tidningsintervju det svenska samhällets förändring med att förr pallade ungarna äpplen, nu skjuter de ned varandra på gatan. Där buspojken i klassen tidigare kunde rycka flickan i bänken bredvid i flätorna, får hon idag finna sig i att bli kallad för svennehora. Och även om rikspolischef Bengt Svenson, när han kommenterade den skenande gängkriminaliteten i det nya Sverige, envisades med att benämna ungdomar på glid som “Kalle” så heter de numera snarare Khaled.

Ett flertal böcker har under året utkommit också i Sverige med målsättning att jaga dimridåerna på flykten, sprida ljus över den ansvarslösa massninvandringspolitikens konskevenser och belysa de myter och lögner som likt mantran upprepas för att legitimera den. Bland dessa verk kan nämnas “Låsningen” av Jan Tullberg, “Invandring och mörkläggning” (del 1 och 2) av Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin och “Inte svart eller vitt” av Merit Wager. Till mörkermännens stora förtret fick författarna till i varje fall en av dessa faktaböcker annonsera i dagspressen.

Ledande nationalekonomer som Assar Lindbeck och Tino Sanadaji har också med sina analyser bidragit till att byta okunnighetens mörker mot kunskapens upplysning. De har visat att den svenska modellen med offentligfinansierad välfärd inte går att förena med massinvandring och slagit hål på sjuklöverpartiernas myter om att Sveriges extrema invandringspolitik skulle vara en statsfinansiell vinstaffär. Fria statistiker som Affes statistikblogg har sammanställt och presenterat den statistik som SCB och Brå försökt dölja.

Nytt för i år är att även Sveriges statsminister mitt i den brinnande valrörelsen i ett tal till nationen öppet erkänt att inga nya välfärdsreformer eller skattelindringar kan ställas i utsikt inom överskådlig framtid. Alla pengar och resurser kommer att behövas för att upprätthålla Sveriges position som EU:s “humanitära stormakt” med Europas i särklass största asyl- och anhörigmottagande.

Det humanitära i denna allt annat överordnade målsättning ifrågasätts dock av alltfler. När ljuskäglan riktas bort från statsministerns leende fasad och mot de dunkla vrårna visar det sig att “öppna ditt hjärta” i realiteten innebär dyr hjälp till de få i Sverige på bekostnad av prisbillig flyktinghjälp till de många i oroshärdarnas närområden.

Som lika hjärtlöst framstår att svensk massinvandring bekostas genom att pengar tas från flyktingbiståndet. Sjuklövern tar maten ur munnen på svältande småbarn i flyktingläger för att erbjuda lyxliv åt 25-åriga “ensamkommande flyktingbarn” i Sverige. SD har som enda parti budgeterat miljardbelopp för att höja det flyktingbistånd till UNHCR som nuvarande och tidigare regeringar stjäl pengar från för att bekosta sin voluminösa invandringspolitik. Ändå är det SD som i den ohederliga valdebatten påstås inte stå upp för människovärdet.

Ett Sverigevänligt hjärta klappar inte bara för de många nödlidande ute i världen. Det klarar också att känna in situationen för de fattigpensionärer i Sverige som efter att ha byggt vårt land och slitit ett helt arbetsliv nu tvingas tigga för att ha råd att äta, som inte får plats på ett äldreboende för att detta omvandlats till ett asylboende, som med 15 timmars nattfasta svälter ihjäl på långvården pga neddragningar i personalen.

Ett Sverigevänligt hjärta känner även med svenskar som fått sparken till förmån för subventionerade invandraranställningar och öppna gränser för ohederlig konkurrens från utlandet och som dessutom fått sin a-kassa kraftigt försämrad. Ett Sverigevänligt hjärta blöder också för de cancersjuka som fått sin sjukförsäkring urholkad och tvingats till Arbetsförmedlingen trots att de har ett dödsbesked hängande över sig.

Ett Sverigevänligt hjärta klarar att frambära uppriktiga kondoleanser till alla de svenskar som mördats, misshandlats, rånats och våldtagits därför att svenska sjuklöverpolitiker urskiljningslöst och utan kontroller eller krav släppt in fel människor i vårt land och som inte ens förmår ge brottsoffren upprättelse genom att utdela påföljder och utvisningsbeslut till gärningsmännen som står i proportion till brotten och i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet.

Om bara några dagar har du ett val. Du kan välja att putsa på glorian som hycklande sjuklöverfarisé eller du kan öppna ditt hjärta – på riktigt. Du kan rösta för fortsatt mörker eller för det nordiska ljusets återkomst, för fortsatt full fart mot grund i dålig sikt eller för att ta ned farten tills dimman lättat.

Mats Dagerlind

Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson