Annonsera på Avpixlat

Om Mauricio Rojas myter och Silicon Husby

Björn Norström

KRÖNIKA För några dagar sedan skrev Mauricio Rojas, före detta Folkpartiets talesperson i integrationsfrågor och ledare för Timbro, en debattartikel i Svenska dagbladet med rubriken SD för ett fattigare och splittrat Sverige. I artikeln presenterar Rojas två argument – eller rättare sagt två myter – för att Sveriges massinvandringshaveri kan bevisas lyckad. 1) USA, Kanada och Australien har stor invandring och att de länderna har lyckats med det mångkulturella experimentet. 2) Silicon Valley är ett paradexempel på mångfald som lett till innovation och entreprenörskap. I båda fallen uppvisar Rojas precis samma okunskap och skicklighet i mytspridning som svenska journalister, politiker och proffstyckare i allmänhet, vilket en liten ingrediens av fakta enkelt fastställer.

Inledningsvis vill jag nämna att jag faktiskt haft stor respekt för just Mauricio Rojas som en insiktsfull och principfast man. Jag förstår varför han valde att fly Sverige för några år sedan. Hans debattartikel i SvD är dock ingen höjdare tyvärr, utan precis tvärtom, ett direkt bottennapp. I sin artikel framlägger Rojas inte ett enda fakta som stöd för sina helt missledande teser där han drar paralleller mellan invandringen till Sverige och invandringen till USA, Kanada och Australien och med Silicon Valley i USA i synnerhet.

Han länkar inte till en enda källa som visar att det han skriver faktiskt kan styrkas. Allt är åsikter med förhoppning om att ingen ifrågasätter eller granskar hans missledande och faktalösa skrift. Rojas text har därmed ingen som helst trovärdighet. Tillgänglig fakta motbevisar Rojas verklighetsbild som troligen är baserad på ideologi och åsikter.

Ni som läser Avpixlat utrikesartiklar vet vid det här laget att USA, Kanada och Australien har en mycket selektiv och restriktiv arbetskraftsinvandring, Sveriges raka motsats. Dessa tre länder stramar åt, plockar russinen ur kakan och släpper endast in ”the best and the brightest” för att fylla luckor på arbetsmarknaden och för att lägga grunden för innovationen och entreprenörskapet i till exempel Silicon Valley.

USA, Kanada och Australien satsar sitt krut på högutbildade invandrare som enkelt kan smälta in i länderna samtidigt som antalet flyktingar dessa tre länder tar emot begränsas till internationella åtaganden, vilket i praktiken för alla dessa tre länder innebär färre flyktingar i både absoluta antal och per capita än Sverige. Anhöriginvandringen till dessa länder är även mycket begränsad där försörjningsansvaret ligger hos de anhöriga, inte skattebetalarna. Reglerna är stenhårda och skruvas åt än mer för att inte försätta de länderna i samma ohållbara invandringsrävsax som Sverige självförvållat sitter fast i.

Alltså, det är inte muslimska flyktingar från Mellanöstern, ensamkommande ”barn” från Afghanistan eller anhöriginvandrare från Somalia som ligger bakom många av invandringens positiva konsekvenser i USA, Kanada och Australien och gör att mångkulturen lyckats bättre i dessa länder än i Sverige. Det är framförallt inhemska amerikaner, kanadensare och australier samt invandrade européer och asiater som ligger bakom mycket av det som vi upplever som lyckat i USA, Kanada och Australien såsom entreprenörskap och innovation som är representativt för just Silicon Valley.

Även invandrare från Latinamerika fyller en viktig roll på den amerikanska arbetsmarknaden liksom filippinska kvinnor på den kanadensiska. Men då rör det sig främst om mer lågkvalificerade arbeten, inte de inom hi-tech-industrin såsom i det Silicon Valley som Rojas talar om.

I Silicon Valley är det helt enkelt två ”mångkulturella” grupper som helt ligger bakom framgångarna enligt tillgänglig och officiell statistik – vita och asiater, framförallt högutbildade och män, alltså invandrare från samma områden i världen som även presterar de högsta skolresultaten enligt PISA och precis samma två grupper – asiater och vita i den ordningen – som presterar bäst i skolan inom USA enligt officiell statistik. Är det därför förvånande att just vita och asiater helt dominerar i just Silicon Valley med tanke på vikten av utbildning i dagens hi tech-samhälle?

Hälften av de som arbetar i Silicon Valley är som Rojas korrekt påpekar just invandrare men han döljer det verkligt centrala i detta som dramatiskt skiljer Silicon Valley från Sverige – att dessa invandrare varken kommer från Afrika, Mellanöstern eller Afghanistan utan från länder såsom Indien, Korea, Kina, Ryssland, Kanada, Australien och länder i Europa.

Granskar vi demografi och statistik för Silicon Valley bekräftas detta, inte minst hos fyra av jättarna: Facebook, Google, Yahoo och LinkedIn. Vi får därmed en utmärkt bild av arbetskraftens etnicitet och kön och hur mångkulturen i Silicon Valley faktiskt ser ut i verkligheten, vilket inte är detsamma som hur Rojas önskar att den ska se ut.

Etnisk fördelning

Etnicitet Facebook Google Yahoo LinkedIn
Vita 57% 61% 50% 53%
Asiater 34% 30% 39% 38%
Latinamerikaner 4% 3% 4% 4%
Svarta  2% 2% 2% 2%
Två etniciteter 3% 4% 2% 2%
Andra 0% 1% 2% 1%

Alltså, vita och asiater står för c:a 90 procent av arbetskraften hos dessa fyra Silicon Valley-jättar, vilket är en representativ andel för Silicon Valley specifikt och USA generellt inom hi tech-industrin, vilket en mer utförlig mångfaldsstudie som involverade 20 hi tech-företag i Silicon Valley utförd av CNN bekräftar. Den som besökt Silicon Valley har naturligtvis även observerat denna demografiska verklighet med egna ögon. Alltså, studier och ren empiri motbevisar Rojas tes om mångfalden i Silicon Valley.

Rojas ger Silicon Valley betyget ”fett berömlig” i ämnet mångfald genom sin hyllning av just Silicon Valley. I amerikansk media får samma Silicon Valley betyget ”fett underkänt” och som ett resultat har samma Silicon Valley Rojas hyllar för sitt mångfald nyligen mottagit enorm kritik för bristen på just mångfald.

Rojas hyllning till mångfalden i Silicon Valley visar sig i verkligheten – den baserad på fakta – vara en ren hyllning till mansdominerad tvåfald ironiskt nog – statistiskt sett mest till vita men även till asiater. Man kan därmed undra i sammanhanget om Rojas är både kvinno- och mångfaldsfientlig eller om han endast bevisade sin totala okunskap i ämnet mångfald i Silicon Valley och sin generella brist på trovärdighet i ämnet invandring.

Den ena av dessa framgångsrika grupper i Silicon Valley – vita män – finns redan i Sverige men som vi vet förkastar landet Sverige numera dessa vita män som byggt upp just Silicon Valley tillsammans med asiater. Den andra gruppen – högutbildade och ambitiösa asiatiska män – invandrar i princip inte till Sverige eftersom de hellre vill till USA, Kanada och Australien, inte minst till Silicon Valley.

Eftersom varken mångfalden eller invandringen till Sverige överhuvudtaget liknar mångfalden och invandringen till Silicon Valley – vilket nu borde vara fastställt – ter sig därmed en svensk mångkulturell motsvarighet till just Silicon Valley relativt avlägsen, speciellt eftersom Sverige satsar sitt mångkulturella krut på områden i världen såsom Mogadishu, Kabul och Damaskus som helt saknar erfarenheter och expertis att bygga upp ett Silicon Valley.

Dessutom är dessa områden konstant fullt upptagna med etniska, religiösa och kulturella väpnade konflikter, vilket inte gynnar den typen av utbildning, kunskaper, entreprenörskap och innovation som eftersökes i civiliserade västländer i fredstider, speciellt inte i USA, Kanada, Australien och i synnerhet inte i Silicon Valley. De vill troligen i alla fall inte till Husby.

Silicon Valleys mångkultur, vilken Rojas höjer upp i sin krönika, är alltså i princip helt begränsad till vita och asiatiska män. Andelen andra etniciteter än vita och asiater är minimal. Ett stort antal av dessa vita och asiatiska män har dessutom studerat på flera av USA:s och därmed världens allra bästa och mest prestigefyllda universitet – inte minst Stanford och Berkeley som ligger runt Silicon Valleys husknut.

Men även ett antal andra av världens absolut bästa universitet ligger inom kort avstånd från just Silicon Valley. Närhet till flera universitet av världsklass som lockar de ”best and the brightest” till området från hela världen står alltså även bakom Silicon Valleys framgångar där stor och stadig tillgång till intellekt, kreativitet, innovation och kunskap krävs.

Om invandringen till Sverige och landets mångkultur besitter ovan nämnda egenskaper hade ett Silicon Husby redan existerat. Faktum är att Sveriges invandring och mångfald är världsberömda för helt andra saker än hi-tech, exempelvis upplopp, integrationsproblem, antisemitism och andra samhällskatastrofer.

Alltså, andelen invandrade Silicon Valley-arbetstagare från länder som Sverige har öppna dörrar för, även de som som påstås (med eller utan formell dokumentation) ha studerat på universitet i Bagdad, Aleppo eller Addis Abeba är försumbar i Silicon Valley. Det handlar heller inte om att analfabetiska anhöriginvandrare från Somalia, ensamkommande ”barn” från Afghanistan eller jihadister från mellanöstern byggt upp Silicon Valley.

Tillgänglig data påvisar att vita och asiatiska män, c:a hälften inhemska och hälften invandrade, står för arbetskraften i Silicon Valley, med andelen kvinnor kraftigt underrepresenterad i förhållande till befolkningsdemografin. Statistik om demografi inom företagen bevisar detta oavsett vad Rojas drömmar och åsikter är.

Den mångfald som invandrar till Sverige i stort antal kan därmed inte jämföras med Silicon Valley utan måste snarare jämföras med städer och stadsdelar i USA som Dearborn, Michigan, Cedar-Riverside i Minneapolis eller Dixon i staden Toronto i Kanada. Dessa områden är Nordamerikas motsvarigheter till Husby, Rosengård, Rinkeby och liknande svenska områden där invandringen från liknande länder – Afrika och Mellanöstern – direkt lett till utanförskap, arbetslöshet, låga skolresultat och utbredd kriminalitet.

Rojas glömmer påpassligt även att nämna kriterierna för att få invandra till USA, t ex för att jobba i Silicon Valley. Hi tech-företag i Silicon Valley handplockar selektivt och restriktivt framstående utländska kandidater för jobb som sedan företaget, via det amerikanska migrationsverket, USCIS, måste ansöka om arbetsvisum för, oftast s.k. H1-B. USCIS bedömer sedan om kandidaten uppfyller de strikta och mycket specifika kraven där utbildningsnivå och yrkesområde är de helt helt avgörande faktorerna. Det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet måste även ge sitt skriftliga godkännande till att utländsk arbetskraft får anställas. Endast vissa yrkeskategorier godkänns.

Konkurrensen om dessa visum är stenhård och antalet ansökningar är betydligt högre än antalet tillgängliga visum varje år. Lågutbildade och outbildade sållas således omedelbart bort av såväl hi tech-företagen i Silicon Valley och arbetsmarknadsdepartementet som USCIS eftersom de inte kvalificerar sig till varken hi tech-jobben i Silicon Valley, godkänns av arbetsmarknadsdepartementet eller av USCIS i visumavseende.

Vad jag förstår är Kista en svensk motsvarighet till Silicon Valley så det skulle därmed vara av stort intresse i sammanhanget att veta den demografiska uppdelningen bland innovatörer och entreprenörer i Kista, men även bland ingenjörer och andra högutbildade. Min gissning är att den består till stor del av Sveriges största problem enligt Mona Sahlin och numera även Åsa Romson – vita män – men jag har ingen statistik eller information som styrker det påståendet. Kanske någon läsare här som är insatt i Kista kan ge en klarare bild genom en insändare till Avpixlat vilken grupp som byggt upp just Kista och hur dess nuvarande demografi ser ut som jämförelse med demografin i Silicon Valley (vit/asiatisk) och den underbara och berikande mångkulturen i Husby (Mellanöstern/Afrika)?

Av någon underlig anledning grundades till exempel de svenska hi tech-företagen Spotify, Minecraft och Skype med hjälp av just dessa vita svenska manliga skattebetalande ”problembarn” som numera skuldbeläggs för alla svenska samhällsproblem och följaktligen måste hetsas mot och hatas. Hur förklarar Mona och Åsa dessa framgångar i sammanhanget?

Rojas inbillar sig, och försöker även övertyga det svenska folket med sin debattartikel i Svenska Dagbladet, att samma typ av invandring som Sverige satsar på – analfabeter från Somalia, bekännande muslimer från Mellanöstern, ensamkommande ”barn” från Afghanistan och flyktingar från Syrien – skulle ha byggt upp USA, Kanada och Australien och även skapat självaste Silicon Valley. Det är inte bara okunnigt utan även oansvarigt, rent av skamligt av Rojas att mer eller mindre påstå.

Antingen saknar Rojas generella kunskaper om invandringen till USA, Kanada och Australien och i synnerhet då om vilka grupper det är som har byggt upp Silicon Valley. Eller så vet Rojas detta men väljer att öppet ljuga om detta för det svenska folket. Oavsett om Rojas et med sig att han saknar kunskaper eller om han medvetet ljuger, så borde det signalera till honom att undvika att beröra detta ämne i en debattartikel eftersom det endast utmynnar i myter som i slutänden krossas av fakta och verklighet, Rojas värsta fiender i ämnet.

Tyvärr vet vi att okunskap och fallenhet för lögn och mytbildning inte utgör något hinder i dagens Sverige för att tilldelas en mediemegafon. Snarare är det tvärtom – man kan bli belönad med anställning som chefredaktör om man visar sig synnerligt skicklig på att ljuga i media. Den alltmer desperata traditionella svenska mediaeliten hoppas kunna lura det svenska folket att Sveriges mångkulturella experiment är precis samma mångkulturella väg som USA, Kanada och Australien går och att Husby, Rosengård och Rinkeby är Sveriges framtida Silicon Valley. I verkligheten är Sveriges massinvandringsexpriment egentligen jämförbart med Dearborn, Cedar-Riverside och Dixon – med andra ord samhällskatastrofer och Silicon Valleys raka motsats

Att Folkpartiet och Timbro är plantskolor för mytomaner inom invandringspolitiken framstår numera som faktum. Det som verkar lägga grunden för Rojas tänkande har uppenbarligen hans efterträdare Erik Ullenhag respektive Markus Uvell finslipat till en vetenskap – nämligen okunskap, lögner och mytbildning. Tyvärr för Mauricio Rojas, är det så att om vi granskar verkligheten och fakta kring invandringen till USA, Kanada och Australien – och framförallt invandringen till det Silicon Valley som Rojas specifikt nämner – så är ett Silicon Husby oerhört långsökt att tänka sig och kommer sannolikt att förbli Mauricio Rojas myt.

Vi hörs i kommentarsfälten!

Björn Norström

Fler krönikor av Björn Norström hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson