Annonsera på Avpixlat

Från MP till SD för de politiska ödesfrågornas skull

7-sd_ny_3bINSÄNDARE – FRÅN SJUKLÖVERN TILL SD Det var ödesfrågorna som förde mig till Miljöpartiet då vi bägge var unga. Och det är ödesfrågorna som för mig till Sverigedemokraterna idag. En vandring från den politiska motpol som Åkesson gärna hänvisar till, och raka spåret till den Sverigevänliga rörelsen. Nja, om sanningen ska fram via en blankröst 2010. Nästan från tes till antites, alltså.

När jag läser kommentarsfälten på alternativa sajter är det väl inget parti som häcklas så friskt som just Miljöpartiet. Som kvinna borde jag statistiskt sett ha svårare att skilja på sak och person och därför ta illa vid mig som gammal hängiven partiarbetare och kanske rygga tillbaka ända in i den miljöpartistiska PK-värmen.

På grund av den rådande polariserade debatten är det säkert många som ser steget från MP till SD som otänkbart och instinktivt slår bort möjligheten. Själv är jag dock av annat skrot och korn och sanningen är att jag inte är ensam om att ta detta långa för många svårbegripliga ideologiska kliv. Steget kanske inte är så långt som man vid första anblicken kan tro? Jag känner redan till en handfull gamla miljöpartister som nu ämnar stödja Sverigedemokraterna i båda de förestående valen.

Så hur är det möjligt? För mig som iakttar ödesfrågor och därtill har ett öppet sinne ter sig den demografiska förändring som i galopperande fart sker i vårt land helt horribel. Genuin kärlek till vårt kulturarv, till vår skog, till vår mark och till våra sjöar springer ur anor, minnen, blod, svett och tårar. Att svenskar kommer att vara i minoritet i Sverige om 50 år om inget ändras ger mig självaste skälvan. Av väldigt många skäl.

Som miljövän förstår jag att sannolikheten är mindre att människor som inte har någon relation till vår natur sätter värde på den och jag inser att intresset att värna vår änglamark successivt kommer att försvinna. Jag vill dessutom leva i ett sekulariserat samhälle och jag fullkomligt avskyr varje tanke på islamisering. Jag kan helt enkelt omöjligt stödja något parti som bortser från farorna med massinvandring eller tillskyndar denna utveckling.

På 80-talet var det självklart i Miljöpartiet att ivra för miljöförbättrande åtgärder i hela världen för att minimera antalet klimatflyktingar. Många miljöpartister menade att folkförflyttningar över världen ofta skedde till höga både medmänskliga och miljömässiga kostnader. Det var liksom bäst att ’lära känna den kinesiske bonden genom att bruka sin egen jord’. Dessutom gjordes det ingen hemlighet av att folkvandringar utgör ett påtagligt hot mot fred.

Miljöpartiets politik vilade på fyra solidariteter. Solidariteten med djur och natur, med kommande generationer, svaga grupper i vårt eget land samt all världens folk. Cyniskt nog har solidariteten med svaga grupper i vårt eget land tagits bort, och solidariteten med djur och natur och med kommande generationer tycks ofta vara underordnad den med all världens folk. Var är de höjda miljöpartirösterna mot halalslaktat kött – för djurens rättigheter att avlivas under minsta möjliga lidande?

Var är miljöpartirösterna som med risk för att hånas för protektionism motsätter sig import av mejeriprodukter och kött från länder med undermålig djurskyddslagstiftning? Kan det vara så att nutidens miljöpartister valt att solidarisera sig med all världens folk till den grad att det är långt viktigare att de får tillgång till religiöst slaktade och billiga produkter i köttdiskarna än att värna om djuren och det öppna svenska landskapet?

Solidariteten med kommande generationer vilade på en önskan att efterlämna ett livsdugligt och fredligt samhälle. Ett av Miljöpartiets argument mot Sveriges anslutning till EU 1994 var just fredsaspekten. Så här lät det ungefär: ’Risken är påtaglig att EU blir ett nytt forna Jugoslavien genom att blanda etniska grupper som inte känner samhörighet. EU bygger in konflikter som kan ta sig ytterst våldsamma framtida uttryck.’ Numera inte bara bejakar Miljöpartiet EU-medlemskapet, utan driver även nationen Sverige mot ett mångetniskt socialt experiment.

De röstar ivrigt för varje förslag som okritiskt öppnar nationsgräns, börs och famn för människor vars höljda bakgrund ofta återfinns i ett sönderrivet pass i en papperskorg innanför vår landgräns – i den mån det inte var falskt från början förstås och borde ha makulerats. Dessa människor kommer inte sällan från utomeuropeiska länder som aldrig lyckats upprätta någon av de demokratiska fri- och rättigheter vi har instiftat här, utan där korruption, religiösa doktriner, hot och våld ligger till grund för beslutsfattande. Kan det vara så att nutidens miljöpartister valt att solidarisera sig med världens folk till den grad att de tycker att deras rätt att leva var de vill kan få ske till priset av kommande generationers rätt att leva i fred och frihet?

Jag ryser. Ja, det finns många goda skäl att häckla Miljöpartiets bristande analytiska förmåga och deras många gånger inkonsekvens och frångående av egna värderingar då målen helgar medlen. Jag ska dock beredvilligt medge att jag inte har kastat all min miljöpartipolitiska barlast överbord. Var gång kärnkraften beskrivs som en ren energikälla, rynkas min alltmer åldrade panna och jag tänker att bakom de orden står förmodligen någon som inte har konfronterats med uranbrytning och kärnkraftshaveri. Kärnkraft är, liksom massinvandring, att leka med elden. Går det åt helvete kan konsekvenserna bli fatala. Men kärnkraftens vara eller icke vara har hamnat i skymundan bland mina ödesfrågor, djupt skuggad av konsekvenserna av det folkutbyte som rasar.

Utan tvekan har Åkesson, Jomshof, Karlsson, Söder, med flera, en betydligt större intellektuell skärpa än dagens miljöpartiföreträdare. Och jag hyser beundran för det mod SD’s partiföreträdare uppvisar och håller tummarna för er som vår tids stigfinnare och visionärer. Väck de slumrande! Bryskt och skoningslöst! För allas vår skull.

Elisabeth Olofsson

Övriga insändare i vår serie “Från sjuklövern till SD” hittar du HÄR.

Vill du också dela med dig av din historia om vad som fick dig att byta från ett sjuklöverparti till Sverigedemokraterna? Skicka in din berättelse till oss så publicerar vi den.

– Avpixlatredaktionen

Print Friendly, PDF & Email
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson