Annonsera på Avpixlat

Från grön till röd till gulblå

7-sd_ny_3bINSÄNDARE – FRÅN SJUKLÖVERN TILL SD När jag var 18 år kände jag mig som en miljöpartist. Jag tyckte miljön var det viktigaste man kunde engagera sig i. Jag växte upp i ett helsvenskt litet idylliskt samhälle i Västerbotten och hade aldrig ens pratat med någon från en annan kultur. Jag avskydde allt som jag då tolkade som rasism.

Jag flyttade till utlandet och blev mer och mer socialdemokratiskt lagd, som ett naturligt arv från mina föräldrar. Jag bodde i tio år i Holland där jag pluggade journalistik och så småningom startade ett företag inom integrationsfrågor. Jag brann för en värld där “alla ska få vara med” eftersom jag trodde att vi i väst skapat ett orättvist utanförskap där alla utifrån landet var offer för rasism. Det fanns inte i min värld att folk deltog i integrationsprojekt enbart för att få en stämpel som duktiga eller för att utnyttja projekten för pengar och gåvor. Och Hollands vänsterregering strödde miljoner vitt och brett omkring sig för att öka “delaktigheten i samhället” som det hette.

Under mina tio år i Holland startades två Hollandvänliga partier. Först ut 2001 var LPF, med den karismatiske, hårdhudade ledaren Pim Fortuyn som myntade uttrycket som används än idag “Holland är fullbelagt. Och fullt betyder fullt.” De fick många fler mandat i riksdagen än vad någon kunde tro, så de fick ta in alla möjliga sorters frivilliga som ville axla rollen som heltidspolitiker. På grund av detta föll partiet gradvis i spillror. Idag är de en liten obetydlig parentes i Hollands politik. Väljarna som röstade LPF blev förföljda på exakt samma sätt som SD-sympatisörer blir idag.

Några år senare äntrade den blonde Geert Wilders scenen. Han var lika hård och skoningslös i sina krav på förändring inom integration och invandring. Alla de som röstat LPF och fler därtill röstade på honom. Men han var beredd och visade sig ha en arsenal av hårdhudade människor med sig. Han satte stopp för subventionsfontänen som spritt pengar omkring sig. De projekt jag livnärt mig på upphörde från den ena dagen till den andra. Och innerst inne var jag lättad. Jag hade sett så mycket korruption och så många som tog emot pengarna utan att bry sig om målsättningarna med projekten överhuvudtaget. Invandrarna som det faktiskt gällde, typ Hollands svar på Husby, tycktes inte bry sig heller. Alla invandrare jag pratat med i Holland skrattade åt de korkade holländarna och deras gulliga integrationsmöten där t ex muslimer och homosexuella skulle mötas för dialog.

Media och övriga politiska partier försökte in i det sista ignorera både LPF och Geert Wilders, men varje gång partierna vann stort fick alla böja på huvudena och se till att hitta ett sätt att samarbeta med dem.

Jag tyckte som utlandssvensk att vi inte behövde SD. Detta var tills för två år sedan då jag återvände till mitt hemland Sverige. Jag har under hela min tid i det här landet kämpat som ett djur för brödfödan och ändå inte byggt upp rättigheter till a-kassa eller någon form av hjälp från socialen. Jag har haft det för bra, trots att jag märkte att jag hade det mycket sämre än invandrare som inte jobbat en enda dag i Sverige. Jag upptäckte att jag i flera sammanhang var satt på en andraplats UNDER invandrare. På Arbetsförmedlingens hemsida stod det tydligt att de prioriterade invandrare. Det sade en arbetsförmedlare även till mig rakt upp i ansiktet. Vilket hån. Vilket svek. Kan ni tänka er förnedringen?

Det tar inte slut där.

Jag bestämde mig för att starta företag. Så jag närvarade vid Arbetsförmedlingens, Skatteverkets, och tullens stora företagsseminarium i Göteborg. Även lånebolag och olika coacher från lokala företag var där. Flera gånger nämnde Arbetsförmedlingen och Almi, den största lånegivaren, att de helst hjälpte människor med invandrarbakgrund, eftersom det var tuffast för dem att starta företag. Jag kokade inombords. Något kändes väldigt, väldigt fel. Mycket riktigt, jag fick inte hjälp, stöd eller lån. Känslan av förnedring och hopplöshet växte. Men än så länge ville jag inte tänka tanken på att politiken måste ändras i grunden.

Under mina första två år i Sverige bodde jag främst i andrahand i slummens Göteborg. Biskopsgården, Länsmansgården, Lundby. Jag fick tigga och fjäska inför socialfall från Nigeria och Somalia, som i hemlighet var inneboende hos kompisar medans de fick fullt socialbidrag OCH hyrpengar från stackars människor som jag. Tro mig, jag försökte allt vad jag kunde för att få ett förstahandsboende. Men mitt vikariat var ju inte en fast inkomst, såsom socialbidraget anses vara. Månad efter månad såg jag hur invandrare inom vikariepoolen fick fasta anställningar eller i alla fall sexmånaderskontrakt. Samtidigt fick jag var tredje månad flytta mitt pick och pack till nästa socialfallslägenhet, och nästa, och nästa.

Ska man som svensk kräla i stoftet i sitt eget land? Jag känner att jag blev sparkad på medan jag redan låg ned. Nej, så här ska det inte vara. Inte i mitt land. Det har tagit hela mitt vuxna liv, men nu förstår jag varför en nationalistisk vind sveper över världen. Nu förstår jag varför SD vinner nya väljare varje dag. De är verkligen vårt sista hopp. Jag vill bli aktiv inom politiken. Jag vill ta mig an boendefrågor. Det ska inte vara så att svenskar ska komma på andra plats i sitt eget land vare sig när det gäller jobb eller boende.

SD2014!

Martina

Övriga insändare i vår serie “Från sjuklövern till SD” hittar du HÄR.

Vill du också dela med dig av din historia om vad som fick dig att byta från ett sjuklöverparti till Sverigedemokraterna? Skicka in din berättelse till oss så publicerar vi den.

– Avpixlatredaktionen

Print Friendly, PDF & Email
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson