INSÄNDARE Det finns ett stort intresse för antikviteter och auktioner hos svenska folket. Det är bara att studera tittarsiffrorna för SVT:s populära program Antikrundan för att inse detta faktum. Den intresserade allmänheten kan, förutom tv-program, välja bland flera påkostade facktidskrifter i ämnet t.ex. Antik & Auktion och Antikvärlden.
Antik & Auktion framhåller sig som ”Nordens största tidning om antikviteter, konst och inredning” och ges ut i en stor upplaga, och finns representerad på de flesta bibliotek.
Undertecknad, som hyser stort intresse för antikviteter, är allmänt kulturintresserad och prenumerant på A & A, har dykt in i den antika världen en gång i månaden då tidningen landat i brevlådan.
Nu till saken. Antik & Auktion håller sig med en krönikör vid namn Po Tidholm. Denne Tidholm har fått mig att höja på ögonbrynen någon gång förut vid genomläsning av alster från hans penna. Jag har anat en motvilja mot Sverigedemokraterna och vad vi står för.
Senaste numret av tidningen, mars 2013, fick jag vatten på min kvarn. Så pass mycket att Antik & Auktion i mina ögon förvandlats från vattenhål till öken!
Redan krönikans rubrik fick mig att studsa till; ”Brun inredning”… Neej, tänkte jag, inte här också!? Men jo, så är det. En uppskattad facktidskrift förvandlas till ännu en megafon för de kulturpersoner i vårt land som hatar SD.
Tidholm börjar med att nogsamt gå igenom hur den modernistiska tyska inredningskonsten från 1920-30-talet, Bauhaus-eran, förvandlades till enkelriktad och nazistiskt styrd kulturpolitik. Att samma svulstiga kultursyn även rådde och styrde den konstnärliga utvecklingen i stalinismens Sovjet nämns inte. Naturligtvis är det så, att nazisterna styrde med järnhand och att de ströp allt vad konstnärlig utveckling innebar. Det är självklart. Det vet vi. Men sedan kommer det;
/…/ Inga likheter i övrigt, men i Sverige har vi ett riksdagsparti som är besatt av ”det svenska”, som förtvivlat vill försöka få oss att förstå att vår kultur hotas av utarmning om invandringen och internationaliseringen tillåts pågå.
Ledande Sverigedemokrater har förvisso en sansad och hårt hållen retorik (när företrädarna inte blir fulla och beväpnar sig med järnrör) men bland både företrädare och anhängare runtom i landet sjuder det av missnöje över Disneys redigering av tomtefilmen på julafton, sekulära skolavslutningar i kyrkan och mer eller mindre fria fantasier om att midsommaren kommer att dras in och midsommarstången ersättas av en moské. /…/
Tidholm avslutar sin drapa med att konstatera ”att det där partiet som vill göra om Sverige till en gillestuga i hårdlackad furu trots allt är ganska litet.” Just slutklämmen tror jag herr Tidholm kommer att få äta upp, då tendensen visar att just det lilla partiet, kan komma att överraska så stort att det finns risk att krönikören sätter kaffet i vrångstrupen under valnatten 2014!
Det som känns mest beklämmande i den här historien är att svartmålningen av ett demokratiskt invalt riksdagsparti får fortsätta att, likt en tsunamivåg, breda ut sig över allt i svensk media. Vågen av hat och generaliseringar vet inga gränser. Den bara rullar på. Man kunde ha trott att nöjestidningar som ICA-kuriren och Antik & Auktion skulle vara fredat område för spridande av den så politiskt korrekta propagandan, men icke!
Allt mer förtvivlat försöker journalister och ”etablissemang” att täppa igen de små hål i den vakuumlika hjärntvätt som svensken utsatts för så länge. Då kan även otänkbara propagandakanaler som en månadsjournal om antikviteter fungera… Man baxnar.
Tidningen Antik & Auktion bjuder faktiskt in sina läsare att tycka till om Tidholms krönika på adressen antikdebatt@aller.se
Vill man delge chefredaktören sina åsikter gäller denna adress; carin.stentorp@aller.se
Marie Stensby
Både Sverigedemokrat och antikvitetsintresserad, men allvarligt funderar på att avsäga mig prenumerationen på A & A…
