ASYLELÄNDET Rapporterna duggar nu tätt om kommuner som anser att gränsen är nådd vad gäller att ta emot nyanlända asylsökare. Man saknar bostäder, arbetstillfällen, platser i skolan och ekonomi. Man pekar på att väldigt få kommer in i samhället och att mer än hälften av kommunens socialbidragsbudget går till personer med utomnordisk bakgrund. Till dessa bidragstagare ska också läggas alla som anlänt till kommunen de senaste två åren och försörjs med det statliga etableringsstödet men som är en tickande socialbidragsbomb för kommunen.
Samtidigt ökar asyltrycket på Sverige och prognoser visar att rekordmånga asyl- och anhöriginvandrare väntas till Sverige de närmaste åren. Migrationsverket letar med ljus och lykta efter platser ute i kommunerna och förslagna entreprenörer kan ta ut vilka ersättningar som helst för att erbjuda platser eftersom det inte finns något tak för vad Migrationsverket (läs: skattebetalrna) får betala för en asylplats.
Svensk migrationspolitik närmar sig snabbt det totala sammanbrottet men på riksdags- och regeringsnivå fortsätter man rabbla verklighetsfrånvända floskler om invandringens stora fördelar, att den rentav är nödvändig för den demografiska utmaningen, för att inte Sverige ska stanna, om öppenhet, kulturberikning, nybyggande och entreprenörskap.
