INSÄNDARE – FRÅN SJUKLÖVERN TILL SD Frihetlig socialist (antikommunist) i hjärtat, anarkist i själen, realist bakom pannan. Som kritiskt tänkande förespråkare för direkt demokrati har jag aldrig röstat på något av de gamla partierna, valt att visa min åsikt genom att lämna min röst kvar hos mig.
Jag var 20 år gammal när jag såg igenom deras polemik och propaganda. Folkomröstningar deltar jag i, då det är en del av min (utopiska) syn på hur demokrati (folkstyre) skall hanteras. Vi har demokratur i Sverige, sedan länge. Så länge en regering inte kan ställas till svars, inte kan straffas för brutna löften eller vanstyre, spelar röstsedeln ingen större roll. En av andra sammansatt elit styr oss, precis som förr i tiden, under vår historia med kungar, prästerskap, borgare och adel. Våra ledare av idag vill bara få sitt styre rättfärdigat med jämna mellanrum, vart fjärde år. Det finns inga andra alternativ. Därför röstar jag på Sverigedemokraterna.
Som förespråkare för direkt demokrati kan jag inte säga att jag är för partipolitik, genom så kallad representativ demokrati. Partier kväver demokratin och folkets vilja med sina ständiga kompromisser och floskler. Blockpolitiken tar det ännu ett steg bort, kartellbildning inom politiken borde vara lika förbjudet som det är inom näringslivet. Om vi nu skall leva i en representativ demokrati, får man allt avvakta valresultatet och därefter söka samförstånd när man skapar ett regeringsalternativ. Blockpolitiken måste dö. Därför röstar jag på Sverigedemokraterna.
Yttrandefrihet är en binär fråga, man kan vara för eller emot. Man kan inte vara för yttrandefrihet “lagom”, lite grann. Då är man emot yttrandefrihet och för yttrandebegränsning. Total yttrandefrihet är det enda samhället värt att leva i. Våra förfäder slogs och blödde för vår yttrandefrihet, även om den fortfarande är begränsad, precis som de gjorde för de andra rättigheterna vi svenskar åtnjuter. Dessa har inte givits oss, av Gud, kung eller regering. De har tagits av oss, det svenska folket, trots Gud, kung och regering.
Idag ser jag ett Sverige som rycker på axlarna när dessa dras in och begränsas. Som FRA och ändringar i grundlagen som återigen gör det lagligt för de styrande att sätta in militär mot svensk civilbefolkning. Händelserna i Ådalen är bortglömda. Arbetare och underklass rationaliseras ut som lågutbildade. Precis som förr. Genom EU och dess icke demokratiska styrelseskick har mer av allt bra gått förlorat, mer och mer förslag läggs på olika sätt att inskränka våra liv och rättigheter. Partipolitiska tidningar vräker ut sin propaganda, att upplysa folket har för länge sedan gått över till att uppfostra folket. Därför röstar jag på Sverigedemokraterna.
Våld och annan kriminalitet breder ut sig. I det multikulturella området där jag bor brinner det bilar med jämna mellanrum, inbrott sker varje månad i garage och källare. Tre skottlossningar utanför husknuten på lika många år, lik funna i området, knivskärningar, rån och våldtäkter. Allt direkt relaterat till icke skötsamma invandrare, en direkt konsekvens av ansvarslös invandrings- och integrationspolitik från de etablerade partierna. Själv ett barn av arbetskraftsinvandring har jag i trettio år undrat varför vi lägger så mycket pengar på så få, när så många världen över behöver hjälp. Har man resurser och kapacitet att ta sig över halva jordklotet behöver man föga hjälp; mitt hjärta brinner för de som inte kan ta sig ur sin by. För mig är det obegripligt att vi inte hjälper dem forma sina länder, precis som vi gjort med vårt, utan låter de förfalla och tar någon tusendels promille hit för att leva här. Därför röstar jag på Sverigedemokraterna.
När en 87-årig gammal dam blir nedslagen och misshandlad och upprepade gånger sparkad i underlivet, då var det dags för mig att frångå även mina gamla partipolitiska principer. Därför gick jag med i partiet Sverigedemokraterna.
PA
