INSÄNDARE – FRÅN SJUKLÖVERN TILL SD Jag har aldrig tidigare varit medlem i ett politiskt parti. Men jag har troget röstat på MP i alla år eftersom djur och natur ligger mig varmt om hjärtat och jag har även varit mycket engagerad i flera miljörörelser och humanitära organisationer. Vilket jag fortfarande är.
Men hur blev då mitt illgröna hjärta sverigedemokratiskt? Svaret är pinsamt enkelt: Kring valet 2010 reagerade jag kraftigt på den politiska vuxenmobbingen av SD. Jag har alltid haft ett starkt rättvisepatos och det berörde mig verkligen illa att det inte verkade vara likadana politiska spelregler som gällde för alla partier i en så kallad demokrati. Och när jag kort efter valet på TV såg demonstrationen på Plattan (Sergels Torg i Stockholm, reds anm) där man demonstrerade mot ett lagligt inröstat politiskt riksdagsparti (bland annat med skyltar som ”Vi ska våldta Jimmie Åkessons mamma”) blev jag riktigt arg. Var fanns respekten för alla de hundratusentals svenska väljare som hade röstat på SD?
Då började jag – för första gången i mitt vuxna liv – på allvar läsa på om politik och samhälle. Jag letade mig fram till alternativa nyhetssidor på nätet och började jämföra dessa med vad som skrevs i gammelmedia. Avgrunden mellan dessa olika informationskällor var skriande, och jämförelsen utföll definitivt inte till gammelmedias fördel!
Och jag började även se mig runt i samhället. Hur ser dagens Sverige ut egentligen? Hur lever människorna i vårt avlånga land? Jag bilade nyfiket runt i Sverige och vart jag än kom så var det första jag såg kvinnor i hucklen omgivna av horder med barn, eller hopar av somaliska eller irakiska män som stod och hängde planlöst utanför matbutikerna i små svenska gamla brukssamhällen.
Jag tog därefter försiktigt kontakt med några aktiva sverigedemokrater och kände dem lite på pulsen. Mest för att kolla om de verkligen var så gediget usla människor som gammelmedia påstod. Men hör och häpna – de var helt vanliga svenskar som ville göra något bra för sitt land! Inga horn, inget svavel, inget stöveltramp.
Samtidigt verkade MP alltmer tappa intresset för miljön och i stället tillsammans med M fokusera helt på att fylla ett Sverige med ont om bostäder och jobb med analfabeter som oftast varken vill eller kan arbeta, i stället för att satsa pengar på att hjälpa människor på plats (t.ex. genom att utbilda en del av dem här i Sverige och sedan låta dem återgå till sina hemländer för att kunna hjälpa sitt folk där med ekonomiskt stöd från I-länderna).
Jag betraktar mig själv som en utpräglad och resultatinriktad humanist. Men jag har svårt att se nyttan av att göda riskkapitalister i Sverige som tjänar grova skattepengar på flyktingförläggningar. Och jag har ännu svårare att se nyttan av att vi för dyra skattepengar här i Sverige ska ta hand om några globalt sett ytterst få människor, medan resten av världen formligen skriar efter hjälp. Jag vill hjälpa mina medmänniskor där de finns och där mina slantar kan göra en oerhört stor nytta om biståndsarbetet och administrationen sköts på rätt sätt.
Jag läste också på om den skenande kriminaliteten i Sverige, och om hur den snabbt växande skaran muslimer i Europa ställer allt fler och fullständigt orimliga krav och jag skyggade med fasa inför exempelvis kravet om tillåtelse av halal-slakt och att man i Sverige för skattepengar tillåter könsstympning av småpojkar.
Kort sagt upptäckte jag att ”nya Sverige” står för i princip för allt som jag hade varit emot som miljöpartist.
Så till slut – efter långt och fegt övervägande – tog jag steget och blev medlem i SD. Jag tänkte att jag kunde häcka lite anonymt och försiktigt i bakgrunden, men min lokala SD-förening kastade sig glatt och entusiastiskt över mig och plötsligt var jag aktiv SD-politiker och fick även chansen att syssla med bland annat miljöfrågor.
Och när jag väl hade tagit steget att gå med i SD och bli aktiv, var det som att jag plötsligt kunde andas ut och sträcka på mig. Och jag upptäckte att jag inte bara är sverigedemokrat, utan även en mycket stolt sådan. Framför allt är jag stolt över mina partikollegor, som har gjort ett hästjobb med att lotsa in SD i riksdagen. Jag har nu träffat så många kloka och kunniga och engagerade människor inom SD som verkligen vill göra något för vårt en gång så underbara land, att jag blir helt mållös.
Jag är oerhört stolt och tacksam över att få arbeta tillsammans med er alla för ett bättre och rättvisare Sverige och för en bättre och rättvisare värld.
Melan Koli
Övriga insändare i vår serie “Från sjuklövern till SD” hittar du HÄR.
Vill du också dela med dig av din historia om vad som fick dig att byta från ett sjuklöverparti till Sverigedemokraterna? Skicka in din berättelse till oss så publicerar vi den.
- Avpixlatredaktionen
