INSÄNDARE – FRÅN SJUKLÖVERN TILL SD Jag föddes i mitten av sjuttiotalet och växte upp med först Olof Palme och sedan Ingvar Carlsson. Förstod väl inte så mycket om politik men insåg att det var dessa herrar som styrde landet och eftersom allt fungerade bra och jag inte upplevde några problem så kändes det tryggt bra. Det var och också lite roligt när Helt Apropå-gänget alltid framställde Ingvar Carlsson som en sko.
Jag har alltid varit nyfiken och det har alltid uppmuntrats att lära sig nya saker i vårt hem och hålla sig uppdaterad på vad som händer i världen. På helgerna fick jag ofta springa bort till kiosken sådär vid tre-tiden då kvällstidningarna (det var ju faktiskt det de var på den tiden…) precis hade kommit direkt från pressarna och köpa den åt min far. Det var alltid Expressen som gällde och jag passade ju själv på att läsa den jag också. Idag är det mycket längesedan jag köpte en kvällstidning men läser dem då och då när de finns att tillgå gratis. Under uppväxten var det också mycket frågesport och en och annan tipsrunda som min far anordnade som jag uppskattade mycket. När jag sedan besökte min mormor och morfar så blev det istället korsord och idag skulle jag, utan att skryta, betrakta mig som ganska allmänbildad. Ett av mina favoritprogram är På Spåret (så där har du fel, Anders Westgårdh) och jag brukar faktiskt få ihop fler rätt än de som tävlar, och så har vi avklarat första fördomen.
Under uppväxten i min hemstad, en småstad på småländska höglandet, så var det mycket idylliskt. De enda orosmomenten var väl egentligen bara jag och mina vänner i vårt villaområde som ibland pallade äpplen, sköt ärtrör, byggde kojor och grillade pinnbröd över öppen eld i skogen strax intill. Första invandraren kom till min klass i mellanstadiet och vi tyckte alla det var riktigt trevligt och vi välkomnade dem med öppna armar. Föräldrarna jobbade hårt och var samtidigt väldigt trevliga och gästvänliga, de hade heller inga invändningar om vare sig skolmaten, svenska flaggan, julavslutning i kyrkan, luciatåg eller pepparkaksgubbar, ja ni vet, listan kan göras hur lång som helst. De var helt enkelt glada för att få komma till Sverige och hade inga som helst tankar på att ifrågasätta hur vi lever.
Idag är detta enbart ett minne blott i min gamla hemstad. Mina föräldrar bor fortfarande kvar och jag är där ganska ofta men en vanlig dag på stadens gator och torg så ser man mest ett flertal löst sammansatta grupperingar av diverse olika nationaliteter. På fiken sitter de äldre muslimska herrarna och röker, runt apotek och livsmedelbutiker ser man mest somaliska kvinnor i sina karakteristiska fotlånga draperingar med slöja och alla, ja alla, går runt med en barnvagn. De som dock hörs och syns mest är de gäng av unga invandrarkillar som mest verkar dra runt och försöker se så hårda, tuffa och kaxiga ut som möjligt. Jag kanske borde bli arg (nästa fördom att slå hål på) men tycker mest det är sorgligt att se min gamla fina hemstad förfalla och alla mina gamla vänner fly från staden, idag är det endast en av alla mina barndomsvänner som bor kvar.
Så till politiken, jag började skriva om Ingvar Carlsson och det var väl i den vevan jag började bli tillräcklig gammal för att förstå och kunna sätta mig in i politiken. Jag har alltid varit mer intresserad av detta än vad mina vänner varit och trots uppväxten med Olof Palme det blev ganska naturligt att jag fick en väldigt övertygad borgerlig ideologi. Jag har alltid haft uppfattningen att man ska jobba och dra sitt strå till stacken och inte leva på andra eller staten. Första gången jag fick rösta föll rösten på KD då jag som nybliven student tilltalades extra av deras tankar och skola, etik och moral.
Idag verkar det ju dock som att ärlig etik och moral har helt försvunnit ur vårt samhälle och vi snarare sitter fast något Kafka-liknande scenario alternativt en typ av 1984-samhälle där ”Storebror” ska tala om för oss vad vi ska tänka och göra. Här vill jag även passa på att ge en känga åt Åsa Moberg, en Sverigedemokrat kan absolut gilla böcker och litteratur. Jag nämnde precis både Kafka och Orwell, listan kan göras lång men kan väl nöja mig med att nämna att jag tagit mig igenom klassiker som både ”Brott och Straff” och ”Röde Orm” med stor uppskattning och jag har alltid med en bok i väskan när jag är ute och reser, vilket är ofta, återkommer till detta.
Nästa gång det var dags för val blev det FP då jag fortfarande såg skola och utbildning som viktigt och jag tappat visst förtroende för KD. Jag lockades också av deras strävan att förbättra vårt straffväsende där kriminella faktiskt skulle få stå till svars för sina handlingar. Därefter har det varit Moderaterna för hela slanten fram till förra valet. Jag var nära att rösta på SD redan 2006 men såg det då som än viktigare att vi kom ur det socialistiska grepp som höll fast vårt land och valde till slut Moderaterna istället.
Jag kan väl inte säga att jag har ångrat det (en vänsterregering hade varit än värre…) men däremot är jag mycket besviken på hur Fredrik Reinfeldt gått från att vara hyggligt sympatisk till självgod, barnslig och totalt världsfrånvänd. Rösten jag lade på SD i riksdagsvalet 2010 kändes som en befrielse och jag har aldrig varit mer övertygad. Sedan 2006 så har även i stort sett hela min familj med mor, mors sambo, mormor, morfar, syster och systers man alla gått över till SD, det är väl bara min far som fortfarande håller fast vid sin moderata övertygelse.
Så ännu lite mer om mig själv för att totalt sänka alla fördomar om Sverigedemokrater. Jag är högskoleutbildad och har idag en chefsbefattning på ett svensk dotterbolag som ingår i en amerikansk koncern. Jag har en lön på över 800 000 SEK per år och arbetet innebär att jag reser internationellt flera gånger varje månad, i skrivandes stund sitter jag för övrigt på ett hotell i Shanghai. Jag har utöver detta även bott utomlands i flertalet år.
Det slående under mina resor är att vart jag än åker är det jag som får ta seden dit jag kommer, det är ingen som anpassar sig efter mig. I muslimska länder får jag helt enkelt acceptera att höra böneutrop fem gånger varje dag, i Asien kan jag inte räkna med att få kniv och gaffel när jag ska äta, i Indien kan jag inte kräva att få kött på alla restauranger (trots att jag gillar kött), jag får acceptera att det inte finns bilbälte bak i alla bilar i Kina och att folk fortfarande röker inne på restauranger. Det är jag som får anpassa mig och följa de olika ländernas lagar och regler vilket är helt naturligt, det är så det fungerar ute i stora världen utanför Sveriges gränser (eftersom svenska politiker och journalister verkar ha missat detta).
Trots denna inblick i alla delar av världens alla hörn är jag fortfarande övertygad Sverigedemokrat, förklara det Anders Westgårdh och Åsa Moberg…
D
Övriga insändare i vår serie “Från sjuklövern till SD” hittar du HÄR.
Vill du också dela med dig av din historia om vad som fick dig att byta från ett sjuklöverparti till Sverigedemokraterna? Skicka in din berättelse till oss så publicerar vi den.
- Avpixlatredaktionen
