Torsdagen den 20 december
Klunk och Klank – Jordens undergång
JULKALENDER Klunk och Klank satt på Gretas restaurang. Snön låg klimatchockad på gator, torg och tak. Förra årets chock var när kvarteren saknade ett skyddande vitt täcke.
Det lackade mot jul och de satt med dagens öl för trettionio kronor glaset. Billigt och bra. Vid bordet intill satt en ung man i grön lussekofta och läste i sin dator.
In genom dörren kommer tre män i herråldern. En av dem var ytterst välklädd. Av rörelser och blick kunde man se att han värderade lokalen som om han tänkte köpa hela klabbet. Något tycktes duga för herrarna slog sig ner.
Gretas blonda lockar sträcktes i fartvinden när hon kom med matsedeln. Mannen med manéren mönstrade menyn som trupper inför ett fältslag. Han slog ut med handen likt en segergest. Greta försvann och återkom med tre flaskor champagne.
Klunk och Klank följde skådespelet samtidigt som de läppjade på sin simmiga öl. Greta öppnade en flaska och serverade de tre herrarna. De skålade. Så gick hon fram till den unge mannen vid bordet intill. De pratade några sekunder och så smällde nästa kork.
Greta verkade inte vilja ge sig och var redan i kast med den tredje korken, samtidigt som hon flyktade mot Klunk och Klanks bord.
Greta: Får jag hälla upp champagne? Det är herrarna som bjuder.
Klunk och Klank såg förvånat på varandra och bort mot de andra champagneklädda borden. Sex glas möttes symboliskt i luften.
Klunk: Vi får tacka och önska God Jul. Har ni vunnit på trav?
De tre broderligt delande restaurangbesökarna introducerar sig som Kent, Jens och John. Den unge pulloverförsedde presenterar sig som Peter Pahnström.
Kent: Det blir ingen god jul.
Greta skapade nästan bromsspår i laminaten.
Greta: Va, jag som vill ha en riktigt fin svensk jul hemma i Värmland med gran och släde till julottan med facklor som kavaljererna i Gösta Berlings saga.
Pullovern sliter sin blick från datorn och läpparna från glaset.
Peter: Det finns ingenting svenskt.
Plötsligt befann sig alla bollarna i luften samtidigt. Klunk försökte fokusera. Som en undersökande journalist såg han fram mot en liten frågestund. Även Greta tycktes ha slagits av samma tanke.
Greta: Vad då inget svenskt? Värmland är det mest svenska man kan tänka sig.
Klunk: Varför skulle inte en jul kunna vara god?
Klank: Vad är det vi firar?
Luften var fylld av frågor.
Kent: För idag är sista dagen. I morgon kommer jordens undergång. Har ni inte läst om Mayakalendern?
Jo, det hade alla gjort.
Kent: Den 21 december 2012 tar kalendern slut. Jorden går under. Det har stått i tidningarna. Vet ni vad jag gjorde?
Alla tog var sin mun champagne. Det sprakade runt läpparna.
Kent: Jag var smartast av alla. Sålde lägenheten, sa upp mig från jobbet, tog ett enormt banklån och reste jorden runt. På den yttersta tiden vill jag vara hemma i dom egna kvarteren. Smart va? Har man ett par miljoner i skulder kan man leva gott på det fram till slutet.
Plötsligt var champagnen inte lika god och bubblorna syntes glåmigt innehållslösa och tomma.
Klunk: Och hur mycket är kvar av pengarna?
Kent: Knappt någonting. Jag fattar inte att inga andra kom på det här.
Peter Pahnström protesterade. Jorden skulle gå under först om ett par år. Miljöpartiet hade det i sitt valprogram för att locka väljare.
Klunk: Vad hade du för jobb?
Kent: Kyrkogårdsvaktmästare, men jag var fondkommissionär tidigare men råkade placera kaffekoppen på tangentbordet och det blev lite svaj i världsekonomin ett tag.
Hummern var på ingång och de tre undergångsfestarna flyttade tankarna från världshändelserna till tallrikar och bestick. De tre borden återföll till sitt.
Klunk: Ibland får jag en känsla av att världen bara består av dårar. Först märker man ingenting, men så efter ett tag…
Det var som minnet var för påfrestande och han slog upp ett bubbelbad till glasets kant.
Klunk: … när jag började på Aftonbladet så tyckte jag att varenda en verkade schysst och ok, men efter en tid så visade det sig att hela redaktionen var spritt språngande galen och mest liknar ett dårhus. Det är ett under att tidningen inte lades ner redan 1831.
Men den som inte låter sig distraheras av svaj på börsen, humrar eller ett Aftonblad i förfall har kvar siktet på bollarna i luften.
Greta: Vad menar du med att det inte finns något svenskt?
Peter: Såg du inte Karin Hübinette och Jimmie Åkesson i TV. Han kunde inte svara. Allt svenskt har kommit till Sverige efter inlandsisen. Allt är inflyttat.
Kent ställde försiktigt ifrån sig sitt glas. Denna gång försäkrade han sig om att det hamnade rätt.
Kent: Åjo, nog kunde han svara. Hela veckan var han i TV. Första intervjun var med Hedenmo. Hon stod och var kaxig. Det var tur för henne att programtiden tog slut. Nästa intervju var med liten Karin. Då satt hon med ryggen mot stolen som en försökspilot i 3 G. Man såg hur vinden fick kinderna att fladdra på henne. När Göran Rosenberg skulle intervjua hade dom burit in en soffa åt honom i preventivt syfte.
Han vände sig mot Greta.
Kent: Vem är du som ser så svensk ut?
Greta: Greta Gustafsson från Värmland och jag bor på Blekingegatan.
Kent: Som Garbo då?
Greta: Hon var min farfars kusin.
Såväl Klunk som Klank som Peter Pahnström som Kasper och Jesper och Jonathan vaknade till liv.
Klunk: Vem är mest svensk Garbo eller en inflyttad från Nordafrika som är svensk medborgare och bor i Södertälje och är en fundamentalistisk muslim.
Peter: Båda är lika mycket svenska.
Klunk: Varför det?
Frågan fick ett minspel till svar.
Klunk: Dina åsikter är faktiskt väldigt intressanta. Svara.
Peter: Därför att dom är svenska medborgare så klart.
Greta lika vänlig mot alla vill inte någon gäst något ont. Dom fick själva komma på hur världen fungerar.
Greta: Du som har datorn med dig. Titta på Greta Garbo.
Minspelet fick sig ett aerobiskt pass, men på några sekunder var han inne på sidan.
Peter: Hmm, hon blev amerikansk medborgare 1951 och dog 1990.
Greta: Tror du att du skulle få med dig en enda människa i Sverige om att hon inte är svensk?
Peter insisterade att den som är svensk medborgare är svensk. Greta Garbo var inte svensk.
Kent: Förra helgen var det auktion i USA på Greta Garbos saker. Hela svenska journalistkåren rapporterade som det var en svensk angelägenhet.
Och därmed återgick borden till sitt. Klunk vände sig mot Klank.
Klunk: Jag börjar få en krypande känsla att vi var samma dårar på vår tid, men varför satte ingen stopp på oss?
La Plume
Övriga avsnitt av Avpixlats julkalender hittar du HÄR.
