MOTREAKTION UPPDATERAD Efter att fulmedia nyligen lyckades med bedriften att göra ett rekorddrev av några SD-politikers klumpiga ord på fyllan och desammas känslomässiga reaktioner på ett rånförsök av en gängkriminell invandrare och ytterligare ett mobilstöldförsök direkt därefter (begånget av en rabiat åskådare som samtidigt ihärdigt försvarade rånaren), bestämde vi oss häromdagen för att själva göra en liten granskning av de moraliserande journalister och politiska motståndare som i huvudsak låg bakom drevet. Resultatet var minst sagt uppseendeväckande, då det framkom att den absoluta merparten av dessa personer själva antingen var dömda för grov brottslighet, och/eller kända för väsentligt värre oegentligheter än att svära åt rånare.
När Aftonbladet sedan försökte hoppa på drevet med en egen hatblogg, riktad mot alla som inte delar deras egen uppfattning om att Sverige bör ha fri invandring (en kampanj som de i sedvanlig taktfull anda kallade “Granska skiten!”), började det kännas dags för någon slags motvikt tyckte vi på Avpixlat. Tyvärr var Aftonbladet tvungna att stänga sin hatblogg efter bara någon dag, på grund av att deras egen juristexpertis snöpligt nog kom fram till att den sannolikt var olaglig (och sannolikt även påverkat av att t.o.m. delar av övrig fulmedia hoppade på dem av oro för att diktaturfasonerna denna gång blev lite väl övertydliga även för den genomsnittligt PK-indoktrinerade läsaren).
Eftersom förföljelsen och de odemokratiska metoderna mot sverigevänliga personer knappast lär upphöra bara för det, kör vi dock ändå vidare med vår motkampanj. När nu Aftonbladets olagliga hatblogg ändå inte behöver sin logotyp längre hoppas vi att de dessutom inte har något emot att vi lånar deras design lite grann.
Fulmedias agerande under de senaste veckorna har gjort det ganska tydligt vilka metoder man har för avsikt att använda för att i brist på demokratiska dito försöka stoppa Sverigedemokraternas tilltagande framgångar och sannolika dundersuccé i valet 2014. Grundidén bakom vår motkampanj är därmed att ni alla, på precis samma sätt som vi själva nyligen gjorde, uppmuntras att samla in material för att effektivt kunna visa upp hyckleriet och falskheten bakom den oärliga smutskastning som uppenbarligen är det enda medel PK-mobben nu anser sig ha kvar för att hindra den svenska demokratin från att ha sin gång.
Vi efterfrågar därför från och med idag – och ända fram till valet 2014 – alla typer av information, foton, ljud- och videomaterial som dokumenterar någon form av negativt beteende eller några kontroversiella åsikter uttryckta av sjuklöverpolitiker, journalister eller övriga medlemmar av den självutnämnda PK-eliten. Utöver att tipsa oss om allt sådant material som redan existerar eller som framöver kommer publiceras i vanlig media, vill vi även rekommendera följande insamlingsmetoder av eget högklassigt sådant material:
- Så fort ni ser en sjuklöverpolitiker, journalist eller övrig PK-förespråkare ute på stan (Södermalm i Stockholms innerstad är ett hett tips rent geografiskt), slit då fram mobilkameran och ställ er helt sonika intill dem och filma dem. Detta självklart speciellt ifall det handlar om någon slags situation som redan vid tidpunkten i fråga är kontroversiell på något sätt, t.ex. om de är påverkade av alkohol eller något annat, ifall de befinner sig i någon slags diskussion med någon annan person eller om de i övrigt bara spexar, larvar sig eller utmärker sig på något annat vis. Låt dock inte dessa optimala förutsättningar begränsa er, för när ribban för “skandal” nu av media har lagts vid en småirriterad svordom eller minsta form av fysisk kontakt (ofta då benämnt som “att knuffas”) är det inte alls osannolikt att sådant kan komma med på film efter bara en mindre stunds närgånget filmande i mer eller mindre vilken situation som helst.
. - I det fall det handlar om ett samtal som spelas in, börja gärna med att ställa er bakom eller intill personen ifråga med mobilkamerans inspelning påslagen, men inte tydligt upphållen, så att en del av samtalet kan spelas in innan personen sedan konfronteras i bild med vad de just har sagt eller gjort.
. - För att maximera sannolikheten för högklassigt inspelat material, förbered och memorera gärna i förväg en lista över intressanta frågor att ställa till personerna ifråga om ni skulle stöta på dem, och öka därmed chansen att lyckas uppgradera ett passivt dokumentärfilmande till en fullskalig överraskningsintervju, där såväl svar som övriga reaktioner på frågorna eller intervjun i sig mycket väl kan utgöra bra material för att sätta “SD-skandalerna” i ett något mer sansat perspektiv.
. - En annan metod, vid sidan av att fånga tillfället i flykten eller medverka till att skapa det genom konfrontation, är att köra “valstugetaktiken” som Janne Josefsson använde med sådan framgång inför valet 2002. Den går ut på att etablera ett informellt förtroende med objektet för att sedan på olika sätt lirka ur vederbörande sådant han eller hon tror sägs i största förtroende “oss emellan”. Att spela in sådana samtal i lönndom är fullt lagligt så länge man själv deltar i samtalet.
. - Som redan nämnts berodde ju merparten av de reaktioner vi ser i den numera berömda mobilfilmen med SD-politikerna på att en av dem fick sin mobiltelefon bryskt ryckt ur händerna av en främmande och otrevlig människa på stan (och att sedan en rabiat kvinna som försvarade rånaren i fråga även hon försökte göra samma sak strax därefter). En relevant fråga är naturligtvis om det verkligen bara är otäcka Sverigedemokrater som reagerar med att svära eller på annat sätt uttrycka sig ovårdat eller rentutav “knuffas” när de utsätts för dylik behandling. Att ta reda på detta är dock ingenting vi uttryckligen kan rekommendera.
. - För den händelse ni skulle finna det långtråkigt att vänta på att slumpmässigt snubbla över ett passande tillfälle är det ju förstås aldrig fel att vara sin egen lyckas smed. Att ligga i buskar med teleobjektiv och spionera på personer utanför deras hem eller ringa på dörren oanmälda med påslagen bandspelare/kamera är etablerade arbetsmetoder för journalister, så du är i gott sällskap om du bedriver lite försiktig uppsökande verksamhet. Bostadsadresser för de flesta politiker, journalister och andra PK-personligheter finns bara några kostnadsfria musklick bort på tjänster som t.ex. Ratsit. Det kan exempelvis se ut som i något av följande slumpmässigt valda exempel:
- Andra sätt att hjälpa jaktlyckan på traven kan vara att uppsöka de “vattenhål” på orten som det är omvittnat att politiker, journalister och andra företrädare för PK-eliten frekventerar när de vill koppla av från sitt officiella jag och vara sig själva för en stund, med allt vad det kan innebära. I sådana miljöer kan “valstugetaktiken” vara särskilt framgångsrik. Många har en tendens att vilja förbrödras när man tagit några järn tillsammans. Men konfrontation kan också fungera eftersom somliga har nära till dåligt humör med lite innanför västen. Tänk dock i sådana situationer på att att alltid uppträda korrekt men samtidigt så enerverande som möjligt. Iaktta och läs personen eller utgå ifrån vad du känner till om vederbörande och sikta in dig på hans eller hennes svaga punkter. Målet är att bringa personen ur fattning och göra bort sig utan att någon skugga faller över dig.
För tydlighets skull understryker vi att vi naturligtvis inte uppmanar till trakasserier, stalkning eller någon form av olagliga handlingar. Iaktta den gyllene regelns etiska princip: gör inget mot en journalist som inte en journalist skulle göra mot dig om de betraktade dig som en offentlig person.
Allt insamlat material kommer arkiveras och katalogiseras internt hos Avpixlat och sedan publiceras vid diverse strategiskt lämpliga tidpunkter framöver, typiskt när saker och ting av någon anledning behöver sättas i perspektiv.
Väl mött i tipslådan, och låt oss nu tillsammans ordentligt Granska PK-eliten!
UPPDATERING:
Precis som väntat har merparten av mediauppmärksamheten kring denna kampanj fokuserat på den lilla del av informationen som tipsar om att man själv kan söka upp den man vill intervjua snarare än att bara gå omkring och hoppas på att stöta på dem. Många försöker få detta till att vi uppmuntrar till att “trakassera” folk i deras hem, vilket självklart inte var tanken överhuvudtaget.
Vi hade dock en baktanke med denna punkt redan från början. Det är nämligen så att Aftonbladet på senare tid har roat sig med oannonserade besök med hela kamerateam till våra krönikörer, och till och med även till dessas släktingar(!), där de utan någon som helst förvarning ringer på dörren med kamerorna rullande för att i desperation försöka få något “skandalartat” att publicera inom ramen för sin hat- och förtalskampanj mot konkurrerande media (utöver att försöka skrämma våra krönikörer till tystnad i största allmänhet då).
Sveriges Radio ägnar sig å sin sida åt att ringa upp våra krönikörer och ställa frågor utan att berätta att de spelar in samtalen och sedan därtill lägga ut dessa i hemlighet gjorda inspelningar i sina program, exempelvis P1 Medierna, utan att berätta heller detta för vederbörande.
Både Aftonbladet och den starkt Expo-kopplade nättidningen “Nyheter24″ har dessutom samtidigt publicerat en massa irrelevanta detaljer om våra krönikörers privatekonomi och allt annat de har lyckats gräva fram som de hoppas kan vara intimiderande för dessa.
Nu när vi har fått uppmärksamhet kring denna fråga, och stora delar av mediasverige samtidigt har fördömt dessa metoder, kan vi däremot säga att vi själva inte på något sätt rekommenderar att man stör folk i deras egna hem (förutom då eventuellt personer på de redaktioner som har visat att de själva uppskattar metoderna i fråga). Vi förväntar oss därmed också att de upprörda åsikterna om dessa slags metoder nu riktas mot Aftonbladet istället.
Vi kan inte förneka att det varit mycket intressant att iaktta den samlade PK-elitens kollektiva primalskri av indignation på Twitter och annorstädes när någon antyder att samma metoder som journalistkåren använder kan komma att användas mot dem själva. Vem granskar granskarna, är en populär fråga att ställa när demokratins hälsotillstånd diskuteras. Vilka kan vara bättre skickade och ha större integritet att utföra detta uppdrag än medborgarna, är vår motfråga.
Resten av punkterna i kampanjen är vi dock fullständigt allvarliga med, och dessa är mer eller mindre identiska med vad både SVT och all annan etablerad media ägnar sig åt på daglig basis, som del av sin ordinarie verksamhet, så varför det plötsligt skulle vara kontroversiellt med vanlig grävande och undersökande journalistik av detta slag, eller att bara filma händelseförlopp som det kan finnas något nyhetsvärde i, förstår vi inte överhuvudtaget.
