KRÖNIKA Nyligen bevittnade vi alla ett försök till ett karaktärsmord. Ett försök att destabilisera, störa och demontera ett politiskt parti, Sverigedemokraterna, i Sverige. Det här försöket genomfördes av svenska journalister som har bevakat Sverigedemokraternas tillväxt de senaste månaderna och sett att partiet har fördubblat sina siffror i opinionsundersökningarna. Detta blev outhärdligt för större delen av den styrande klassen av journalister. Någonting måste hända. Vad som hände är historia idag. Detta är inte en engångshändelse, det är numera ett mönster i den svenska journalistiken. Negativ propaganda direkt riktad mot Sverigedemokraterna medan de andra sju partierna får positiv belysning.
Politiska oenigheter är en sak men att försöka begå karaktärsmord på ett parti baserat på ett filmklipp av enskilda personer och händelser som inträffade för 2,5 år sedan är något helt annat. Kampanjen mot SD inleddes när partiet nådde tvåsiffrigt (11,2 %) i en opinionsundersökning. Det är välkänt att majoriteten av den svenska journalistkåren sympatiserar med de röda och gröna partierna. Men jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att all nationell tidnings- och TV-rapportering skulle iscensätta en kampanj för att förstöra och bryta ned Sverigedemokraterna, ett parti som jag numera är medlem i. Att göra filmklippet till en toppnyhet följt av kommentarer och förkastelser av partiet från de så kallade politiska kommentatorerna. En väl organiserad politisk kampanj skulle jag vilja säga, eftersom kvinnorna äntligen började sympatisera och gå med i Sverigedemokraterna.
Nej, vi är inga rasister i Sverigedemokraterna. Jag har kämpat mot rasism i Indien. Jag har undervisat och riskerat mitt liv flera gånger i Indien genom att undervisa om kastsystemet som jag tycker är rasistiskt och diskriminerande. Jag har medverkat på flera möten med SD och jag har aldrig mött någon eller ens hört någon säga en rasistisk kommentar. Tvärtom, människorna har varit mycket välkomnande och väldigt trevliga och toleranta mot mig.
När de svenska journalisterna skriver och beskriver SD som ett rasistiskt parti utan att ha pratat med medlemmarna, begår de själva en diskriminerande handling. Jimmie Åkesson skrev de rätta sakerna i ett brev till alla medlemmar – att rasistiska åsikter inte är accepterade. Men Jimmie Åkesson och resten av Sverigedemokraterna kan inte ha ansvaret för en enskild gärning med ovärdiga ord i ett tillstånd av berusning.
När personer blir berusade, oberoende av tro och politiska observationer, då ökar risken för ogynnsamma incidenter. Detta är välkända fakta. De flesta personer ångrar oftast sådana handlingar. Så är också fallet med de inblandade här. Både Kent Ekeroth och Erik Almqvist har bett om utrsäkt. Men att göra generaliserande uttalanden om ett parti baserade på en enskild incident är inte bara diskriminerande utan näst intill rasistiskt. Ja, rasism existerar, och jag sa det högt och tydligt, rasism praktiseras av de svenska journalisterna genom sättet de behandlar Sverigedemokrater på i sina konversationer och sätt att beskriva partiet. Hade den svenska journalistkåren visat filmklippet om det innehållit bilder på en svensk journalist?
Kloka beslut tas sällan i ett tillstånd av berusning. Det är fakta. I Sverige är det inga konstigheter att neka en Sverigedemokrat anställning baserat på det enda faktum att han eller hon är en aktiv medlem i Sverigedemokraterna. Det är acceptabelt i Sverige att ge lägre betyg till en elev om läraren vet att eleven sympatiserar med Sverigedemokraternas värderingar. Detta är exempel på öppen diskriminering som dagligen äger rum i Sverige. Inga svenska journalister tar upp dessa problem. Men så snart en medlem av SD hamnar i blåsväder, då står snabbt en stor armé av journalister redo att kritisera dem. Varför all denna aggression mot människor vars enda brott är att de har en annan politisk åsikt än resten av journalisterna som jobbar inom svensk media?
Faktum är att de svenska journalisterna öppet går ut i TV och frågar ”Vem vill ge jobb till en Sverigedemokrat?”, dvs antyder att ingen borde anställa en Sverigedemokrat. Det är hög tid att alla i Sverige blir varse denna dåliga behandling av legitimt och demokratiskt valda partier som vågar skilja sig från det vanliga politiska tänkandet.
Nej, det är inte Sverigedemokraterna som är rasister. Det är den ständiga och konstant negativa behandling av SD från den svenska journalistiken som ger ett intryck av rasism år 2012 i Sverige. Stämmer inte det?
Mrutyuanjai Mishra
Fler krönikor av Mrutyuanjai Mishra hittar du HÄR.
