YTTRANDEOFRIHETEN Redaktörerna Sakine Madon och Patrik Kronqvist på debattsajten Newsmill meddelar idag i ett inlägg på sajten att man stänger sina kommentarsfält helt och hållet. Tidigare har man infört inloggning och selektiva regler med förhandsmoderering för vissa typer av artiklar, men nu är det alltså slutkommenterat överhuvudtaget. Risken är stor att beslutet också är början till slutet för Newsmill.
Argumenten till varför man stänger ned kommentarsfunktionen är också en blandning av nyspråk och de bisarra hänvisningar till Breivik och terrordåden i Norge som Aftonbladet och andra gammelmedier tidigare haft som förevändning för att kringskära yttrandefriheten och tysta debatten, i synnerhet kring de ämnen där mediaetablissemanget inte vill att det ska förekomma någon debatt, exempelvis massinvandringens och islamiseringens konsekvenser, ämnen där det enligt den svenska journalistkåren bara kan finnas en åsikt.
Extra trist är det förstås att se Sakine Madon ställa sig bakom en sådan antiliberal åtgärd och sätta sitt namn under en text med en så undermålig och falsk argumentation. Madon har ju tidigare vid ett flertal tillfällen utmärkt sig som något av en förnuftets röst inom ett alltmer värdenihilistiskt vilsegånget liberalt kollektiv i Sverige. Här möts vi dock av så absurda påståenden som att möjligheten att kommentera artiklar på Newsmill skulle ha lett till att den fria debatten blivit mindre fri, vilket implicerar att den nu när man stänger kommentarsfälten kommer att bli mer fri. Att profilerade fiender till det fria ordet som Lisa Bjurwald hyllar beslutet borde ytterligare stämma Madon till självrannsakan.
Man strör sedan en rad floskler omkring sig om Internet som “det fria ordets bästa vän”, om att “öppenhet och mångfald är något att välkomna” och om Newsmill som en plats där de röster får komma till tals som inte får det i etablerade medier. Därefter faller man raskt in i den trall som vi hört från det fria ordets dödgrävare i övriga etablerade medier. Alla säger de sig stå för yttrandefrihet men har samtliga det förbehållet att det ska vara yttrandefrihet på deras villkor, i enlighet med deras tolkning av begreppet och inom de ämnesområdesgränser som de själva stakat ut.
Särskilt bisarrt har “Breivik-argumentet” för att tysta det demokratiska samtalet varit. Även Madon och Kronqvist sällar sig nu till den skara publicister som med detta svepskäl förråder pressfriheten:
Men det betyder inte att samtalsklimatet är gott överallt på internet. Efter terrordåden på Utöya har de flesta av oss som jobbar på medieredaktioner funderat över kommentarsfältens baksidor.
Det märkliga är förstås att dessa mediapersoner som “funderat” samtliga tycks ha kommit fram till samma sak – att man nu måste sätta munkavle på de svenska medborgarna och stärka sitt eget åsiktsmonopol. Ingen tycks ha funderat kring vad som händer om man hindrar personer med vissa åsikter att slåss med pennan och hänvisar dem till svärdet.
Än märkligare ter sig förstås den slutsatsen i skenet av att den norske statsministern Jens Stoltenberg i sina tal efter terrordåden slog fast att öppenhet skulle vara honnörsordet och att alla åsikter måste vara tillåtna i ett öppet samhälle. Endast våldet skulle fördömas. Svenska medier har valt att göra precis tvärtom och särskilt illa är det förstås när publicister som titulerar sig liberaler hemfaller åt samma censur och semitotalitära tankefigurer som vänstermedia.
I övrigt skyller man också på att man saknar resurser för att hantera sina kommentarsfält. Påståendet är närmast att betrakta som en förolämpning mot läsarnas intelligens. Newsmill har hela Bonnier Tidskrifter i ryggen som i sin tur ägs av Bonnierkoncernen, en av de största mediekoncernerna i Sverige. Naturligtvis finns där resurser att hålla koll på sina publicistiska alsters kommentarsfält – om man vill. Men det vill man inte.
Avpixlats och Newsmills relativa inbördes popularitet enligt Google Trends. (Statistisk för Newsmill saknas efter april i år, varför är oklart)
Newsmills beslut är dessutom kontraproduktivt. Risken är stor att man tappar många läsare och då inte bara sådana som man vill bli av med utan alla som värnar det fria ordet, oavsett var de har sin politiska hemvist. På Avpixlat borde vi kanske bara tacka och ta emot eftersom Newsmill med sitt beslut nu skickar många av sina läsare rakt i famnen på oss, där kommentarer fortfarande är tillåtna och alltid kommer att vara det. Vi har, mätt i antal läsare, varit större än Newsmill ända sedan vi startade och den övergripande trenden är att vi dessutom kontinuerligt har ökat på avståndet.
Newsmill skriver i sitt meddelande om att man stänger kommentarsfälten att man vill vara ett alternativ till etablerade medier, när man nu i själva verket gör gemensam sak med de etablerade medierna i en fråga där behovet av ett alternativ verkligen är skriande. Newsmill har också som slogan att “Våra läsare vet mer än vi”. Och visst är det så. Läsarna känner igen ett alternativ till etablerad media när de ser det. Om Newsmill någonsin har varit ett sådant så är man det i varje fall inte från och med idag.
