KATASTROF Måhända för att blidka svensk PK-media efter dennas senaste larmrapport om omänskligheten i att “enbart” 60% får stanna av alla gömda illegala invandrare som söker uppehållstillstånd igen en andra gång efter att preskriptionstiden har gått ut för deras första avslagna asylansökan, låter insiders på Migrationsverket nu meddela (via Merit Wagers blogg) att en ny intern praxisändring på Migrationsverket härmed resulterar i att icke-skyddsbehövande utomeuropeiska invandrare med uppehållstillstånd i godtyckligt annat EU-land blir beviljade uppehållstillstånd i Sverige istället i efterhand, om de bara gömmer sig här illegalt i 18 månader först.
Varför skulle någon som redan har fått permanent uppehållstillstånd i något annat europeiskt land byta det mot ett uppehållstillstånd i Sverige frågar ni er då (eller kanske inte…)? Det uttrycks nog bäst i ett citat från en invandrare ankommen till svenska Migrationsverket, som likt så många andra inte ens längre bemödar sig med att ljuga när de väl har lyckats ta sig innanför svenska gränsen:
- Det är så dyrt i Italien och man måste jobba där och allt kostar. I Sverige behöver man inte jobba. Man får pengar av staten och man får bostad och barnen får gratis utbildning.
Detta nya beslut på Migrationsverket betyder mer eller mindre att Dublinförordningen neutraliseras helt och hållet, och att det därmed blir fritt fram att söka sig till Sverige trots att man har blivit tvungen att söka (och fått beviljat!) permanent uppehållstillstånd i godtyckligt annat EU-land först.
Detta senare är just den huvudregel som Dublinförordningen föreskriver, och som hittills har räddat Norden i allmänhet och Sverige i synnerhet från att bli berikade med precis varenda invandrare ankommen till Europa, eftersom vårt geografiska läge i kombination med faktumet att inte alla invandrare lyckas hålla sig gömda på resan från “de vanliga ingångarna” i södra Europa upp till Norden resulterar i att en viss andel trots allt blir tvungna att söka uppehållstillstånd i övriga Europeiska länder, ofta mot sin vilja.
Av någon oförklarlig anledning gäller denna nya praxis dock inte de flyktingar som faktiskt är riktiga flyktingar enligt FN:s bedömning, utan enbart alla övriga (anhöriginvandrare, ensamkommande och dylikt). D.v.s. vanlig praxis gäller uppenbarligen åtminstone fortfarande när det kommer till att fokuserat “plocka kakan runt russinen” i svensk invandringsindustri.
Samtidigt i en svensk lokaltidning kämpar Merit Wager själv vidare med att försöka sprida den nästan overkligt skrämmande sanningen om vad som egentligen försiggår på Migrationsverket och inom svensk invandringsindustri i allmänhet, med ett litet smakprov här:
En desillusionerad socialsekreterare berättar:
- Som socialsekreterare har jag ofta haft initiala samtal med så kallade “ensamkommande flyktingbarn”. Ibland, eller till och med ofta, kommer känslan över mig att jag deltar i en teaterföreställning. Jag har en roll, “barnet” en annan och tolken en tredje.
“Barnet” (oftast en ung man cirka 18-22), berättar sin rövarhistoria, jag nickar instämmande och förstående även om pjäsen ibland övergår i ren fars, och den stackars tolken sitter på sin stol och vrider sig som en mask på kroken.
Vi spelar våra roller enligt det givna manuskriptet, och jag gör allt och lite till för att “sextonåringen” skall få ett så fint och värdigt mottagande i Sverige som möjligt. Och så gör också så gott som alla andra i denna charad i massformat.”
Tystnaden och ointresset, eller ska vi kanske kalla det censuren, från etablerad media är dock lika kompakt som vanligt, och svensken fortsätter lydigt att gå upp till jobbet varje morgon för att ha råd att stå för kalaset via skattsedeln.
Inlägg på Merit Wagers blogg 1
Inlägg på Merit Wagers blogg 2
