OPINION Sanna Rayman har på SvD:s ledarblogg idag skrivit ett väldigt bra inlägg om debattklimatet officiellt och privat i Sverige. Hon konstaterar att hon i ett samtal med, en i den generella debatten icke initierad bekant, i sitt inre reagerar över dennas ordval när hon nämner begreppet “politiskt korrekt”
För en tid använde en bekant till mig uttrycket ”politiskt korrekt”. Sammanhanget var harmlöst, jag tror ämnet var frågan om man skulle låta sin tonåring smaka vin hemma eller inte och huruvida det var lite överdrivet ”PK” att ens låta dem ”lukta på glöggen”. Jag förstod ju vad hon menade, men noterade samtidigt hur mitt debattvana yrkesjag började redigera bort detta med ”PK” i samtalet.
För politiskt korrekt är ju ett begrepp vi inte använder längre – inte sant? Det är uttjatat, överanvänt och har fått en alltför bitter bismak av blind oförsonlighet. Detta är bara ett exempel på sådant som omärkligt förpassas in i samlingen av faux pas-ord och ämnen som är kontaminerade av alltför stora doser ”sunt förnuft” och ”verklighetens folk”.
Debattklimatet i Sverige är hårt och oförsonligt. Precis som en förstoppning. Medan en förstoppning mestadels kan åtgärdas med intag av medicinska preparat av olika vänlighetsgrad gentemot mag-tarm-kanalens olika delar ter sig debatten i Sverige just, oförsonlig. Sanna Rayman tar upp både negerbollar och Jantelagen:
Jag talar nu inte om uppenbara och allmänt spridda begreppsförändringar som att vi numera säger chokladboll. Det där vet alla och diskussionen om ”varför” är vältröskad och avklarad – även om en del av oklara skäl verkar lägga ett märkligt stort affektionsvärde i kampen för att få använda bakverkets tidigare namn. Nej, det jag menar är finsmakarnas krav på debatten.
Du som läser detta tror förmodligen att det är en ganska harmlös sak att i förbifarten analysera en grannes beteende eller en personalsituation på jobbet med att det har med jantelagen eller den svenska avundsjukan att göra. Det är det också – om du talar med dina vänner. Om du däremot får för dig att mer offentligt fundera över ett samhällsproblem och i detta sammanhang nämner, säg jantelagen, ja då kommer du genast avfärdas och skrattas ut.
Tal om jantelagen är nämligen en löjeväckande klyscha sedan en moderat politiker motionerade i riksdagen om jantelagens avskaffande. Inte läst motionen? Hårda bud, så är det bara. Häng med bättre nästa gång! Och det där du skrev om den svenska avundsjukan..? Ärligt – det är ju bara såå gammalt och uttjatat.
Givetvis är det i diskussioner om invandrare, flyktingar, integration med mera som förbuden mot ordanvändning är allra mest straffade av de som kallar sig goda svenskar i motsats till oss onda som ifrågasätter massinvandring och bristande integration. Detta gäller både i offentligheten och privat. En av godhetens allra största apostlar är ängeln Maria Ferm (MP) om vilken Sanna Rayman skriver:
Ofta är det i integrationsdebatten som det värsta ordmärkandet pågår. Under Timbroseminariet om arbetslöshet bland utrikesfödda häromdagen hörde jag Miljöpartiets Maria Ferm ifrågasätta ordet integration med motiveringen att många med integration menar assimilation, varför det kan bli svårt att veta vilka avsikter en integrationsdebattör har. Hon menade också att när man fokuserar på hur utrikesföddas chanser till jobb diskuteras är det problematiskt eftersom det lätt kan uppfattas som att man menar att de ska integrera sig, när integration enligt Maria Ferm hellre borde vara en ömsesidig process. Hon menade även att även om det förstås var viktigt att diskutera integration på arbetsmarknaden så fanns det andra sidor av integrationen som hon tyckte var viktigare och som hon hellre hade läst rapporter om. Integration för mig, förklarade Ferm, handlar om så mycket mer.
Hej semantik! Adjö konkret politisk debatt…
Ferm är Miljöpartiets talesperson i rättspolitiska och migrationspolitiska frågor. Givet detta är det inte underligt att hon intresserar sig främst för dylika aspekter. Hon har också uppvisat ett mycket starkt och ofta imponerande patos i dessa frågor genom åren.
Men jag kan inte låta bli att fråga mig varför man tackar ja till att delta i ett seminarium vars ämne man berör endast med en bisats (”visst är det viktigt att diskutera det här, men…”) för att sedan ägna merparten av sin taletid åt att föreslå alternativa ämnen för såväl seminarier som rapporter?
Sanna Raymans allra viktigaste påpekande är att hon konstaterar att de som är de första att kritisera val av diskussionsämnen, ord och teman är de som är sämst på att initiera debatter om för folket viktiga frågor. (Läs Stefan Torssells två artiklar på Avpixlat som sätter fingret på väsentligheter, länkar nedan!)
Det tråkiga är därtill att dessa personer – som ju verkar himla kunniga på området hur en bra och framför allt korrekt formulerad integrationsdebatt bör föras – aldrig själva initierar en diskussion om de problem som de facto finns. De tar inte upp frågorna. De hoppar bara på andra som tar upp dem.
Och utrymmet för samtal blir allt mindre. Jag tror mig själv vara relativt skicklig på att parera och åka slalom mellan fällorna, men ser i ärlighetens namn ganska få som gör det. Resultatet blir att hela debatten skys, eftersom priset för ett felsteg är högt och hårt. Och då pratar jag bara om kolleger. Tänker vi på detta i termer av en bredare samhällsdebatt blir möjligheten att delta nästintill noll.
“Nästintill noll… ” På Avpixlat finns nämnde Stefan Torssell, Mats Dagerlind och Felicia Lindell och ett antal icke namngivna skribenter av båda könen. Sedan riksdagsvalet i september 2010 tycks attackerna mot oss onda svenskar ha ökat till alarmerande proportioner emedan de numera omfattar även bland andra SSU:s medlemmar förutom stasi-expos attackstyrkor. Debatten existerar framför allt på internet.
Rädslan för potentialen i SD:s budskap från 7-klöverpartiernas ledargarnityr och fotsoldater ökar. När nu Per Schlingmann ånyo har blivit moderaternas taktikgeneral inför valet 2014 kan framför allt SD förvänta sig fräscha – och givetvis goda – budskap på invandringens område. Vi andra får anonymt hålla oss till internetsidor som baserar sig i främmande länder.
Madame du Nord
SVD Blog
Stefan Thorsell på Avpixlat
Stefan Thorsell på Avpixlat
