DDR-SVERIGE Nyligen publicerade centerpartisten Staffan Danielsson en debattartikel i Dagens Nyheter som avhandlade de så kallade ensamkommande flyktingbarnen och deras påstådda åldrar, som i internationella tester sällan visat sig stämma. Det tog blott några timmar för partikollegan Fredrick Federley att gå ut och såga Danielsson. I en ny debattartikel på Newsmill redogör Danielsson för det snäva och inskränkta svenska debattklimatet och hur man riskerar att brännmärkas ifall man vågar sig på en av de tabubelagda frågorna.
Trots ett flertal politiskt korrekta brasklappar i den ursprungliga texten har Danielsson, föga förvånande och helt enligt svensk debattkutym, anklagats för att vara rasist. En av belackarna har varit Lars Ohly, som sällan missar ett tillfälle att skrika sig hes om “rasism” och “främlingsfientlighet”. Det är en dyster bild som Danielsson målar upp. Inte förvånande på något vis, som sagt, men alltjämt tragisk.
Vad är det för ett debattklimat vi har i Sverige?
[...]
Jag har glädjande nog fått stöd för att detta är en relevant fråga att diskutera från många inlägg på min blogg och på facebook. Jag har även fått erkänsla och instämmanden från ledarsidorna på Svenska Dagbladet, Expressen, Norrköpings Tidningar och Folkbladet.
Samtidigt har jag också fått stark kritik från från några s-bloggare och från Lars Ohly och t o m någon centertidning för att vara rasist och brunfärgad (ungefär), se länkarna ovan.
Ska man verkligen behöva tåla det om man sakligt vill diskutera någon del inom vår öppna och generösa invandrings- och flyktingpolitik där det kan finnas behov av någon förändring? Nej, verkligen inte. Men så är uppenbarligen det svenska debattklimatet idag och det förklarar varför “inga” sansade debattörer diskuterar kring enstaka problem som kan finnas och kring frågetecken som kan behöva rätas ut.
Det var faktisk delvis därför jag skrev min debattartikel, trots att jag blivit bestämt avrådd från att ta upp den debatt som jag nu gjort. Det är närmast tabu i Sverige att inom ramen för en fortsatt öppen och generös invandrings- och flyktingpolitik kunna resonera om enstaka punkter i den som kan behöva granskas. Jag vill bidra till att bryta detta tabu.
Min övertygelse är att om inte relevanta frågor inom ramen för en fortsatt öppen och generös svensk invandrings- och flyktingpolitik kan diskuteras inom de etablerade partierna så riskerar på sikt endast ett parti att gagnas av detta, och t o m kan en frånvaro av debatt på sikt hota den breda uppslutningen bakom denna politik.
Men är det värt priset att sticka ut huvudet som jag gör?
Jag börjar tveka, efter att ha lyssnat på torsdagens program i Tankesmedjan i P3 med Nanna Johansson. I ett inslag på drygt 7 minuter så förlöjligas och hånas jag och min debattartikel, och det får jag väl stå ut med. Men jag blir upprörd och desperat över Nannas (antar jag) avslutning av inslaget där hon säger ordagrant så här till någon halvmiljon unga lyssnare:
“Innan vi överhuvudtaget börjar med ålderstester så finns det ett mer akut test man borde göra , nämligen att testa psyket på människor som skulle skriva debattartiklar på DN. Är Staffan Danielsson verkligen frisk nog att få påverka opinionen och borde vi döma honom som tillräknelig eller avfärda honom som en ensam galning?”
Välkommen till vår värld, Danielsson, önskar vi på Avpixlat! Så funkar det att ha betänkligheter kring den förödande massinvandringen till Sverige, och inte tycka exakt likadant som Aftonbladets oikofobiska ledarredaktion rent generellt.
Centerpartist ryter till om “ensamkommande”
Centerpiskan viner efter debattartikel
