FEMINISM I en artikel på SVT Debatt synar matematikern och genusdebattören Tanja Bergkvist den moderna feminismen i sömmarna och hittar såväl enögdhet, som tveksamma målsättningar och – värst av allt – grundläggande inbyggda motsägelser och haltande logik, något som man kan föreställa sig är särskilt svårt att ha fördragsamhet med för en matematiker.
Bergkvist inleder med att ifrågasätta det grundläggande jämställdhetspolitiska målet, där man i förväg och enkelspårigt bundit upp sig för ett visst utfall med 50/50-fördelning för alla uppgifter i samhället, med millimeterrättvisa/-jämvikt i allt från yrkesval till antal tömningar av diskmaskinen. Bergkvist menar att detta är en vision som inte bottnar i en verklighet. I ett fritt samhälle kommer män och kvinnor troligen alltid att välja lite olika. Man behöver inte helt förneka att det finns sociala könsroller för att ställa sig skeptisk till teorin om könet som endast en social konstruktion. Bergkvist menar att målet snarare borde vara att uppvärdera traditionellt kvinnliga val i stället för som idag nedvärdera dem och underkänna dem som sprungna, inte ur den fria viljan utan ur det som de intellektuella feministerna kallar för en internalisering av patriarkatets värderingar.
Sådana formuleringar hittar Bergkvist bland annat i genusbilagan till Svensk Kärnbränslehantering AB:s årsbok 2008. Om någon undrar varför en bok om kärnbränslehantering behöver en genusbilaga så är ni inte ensamma. Bergkvist har i fördrag ställt den och många andra frågor kring genusforskningens närmast bisarra intåg i de mest osannolika sammanhang. Teorin om internalisering av värderingar är naturligtvis inte felaktig i sig. Detta är något vi människor gör hela tiden och i synnerhet under vår uppväxt och det är därför viktigt att vi får tillgång till ett så stort urval av tankeriktningar som möjligt så att vi kan göra informerade val. Att som flicka ensidigt matas med extremfeminismens könsmaktsordningsdiskurs är snudd på lika förkastligt som att växa upp som flicka i ett talibanhem i Afghanistan.
Men Bergkvist pekar också på hur den här internaliseringsteorin selektivt tillämpas av feministerna när det gagnar deras mål att nå det önskade 50/50-utfallet:
…en kvinna som väljer att bli sjuksköterska har internaliserat patriarkatets värderingar medan en kvinna som väljer att bli polis i insatsstyrkan har agerat av fri vilja, och vice versa för män. Den fria viljan definieras utifrån utfallet.
Det är naturligtvis svårt att hitta någon konsekvens och logik i detta feministiska förhållningssätt om man har en neutral utgångspunkt till olika yrkesområden. Bergkvist kan därför inte dra någon annan slutsats än att feministerna inte alls är neutrala utan tvärtom själva har internaliserat en patriarkal värdeskala:
…jag får en känsla av att många ledande genusforskare själva har det traditionellt manliga som norm. De säger att det manliga värderas högre, men vem är det som tilldelar det manliga ett högre värde, egentligen? Man kan ofta med häpnad notera att en aktivitet som när den utövas av en kvinna betraktas som en ”kvinnofälla” å andra sidan är berikande när den utövas av en man.
Bergkvist exemplifierar med feministernas reaktioner på en undersökning om fördelningen mellan män och kvinnor när det gäller sagoläsning för barnen:
Ett exempel är reaktionerna på en SIFO-undersökning från 2010 som visade att kvinnor läser lite mer för sina barn än män (ca 50% av kvinnorna läser för barnen varje dag, och ca 33% av männen) – detta var enligt genusexperter som uttalade sig ”trist” för kvinnorna som ”hamnar efter lönemässigt” medan männen missade det positiva med att läsa saga för barnen. Varför var det inte positivt för kvinnorna som läste, utan en kvinnofälla?
Bergkvist illustrerar också feminismens frånvaro av logik med ett tankeexempel:
Låt oss hypotetiskt anta att en man går ut i media med att han tänker ta ut hela (!) föräldraledigheten och vara hemma med sitt barn – då skulle han hyllas av feministerna som en jämställd man (observera att fördelningen 100/0 här betraktas som jämställd) medan en kvinna som gör detsamma anses leva i ett ojämställt förhållande.
Läs hela artikeln HÄR.
