Könsneutrala Janne
GENUSVANSINNET Idag kunde man på Dagens Nyheters webbplats chatta med den genusvansinniga Janne Bromseth, skattefinansierad forskare vid Stockholms universitet, om genus, kön och sexualitet i samhället och skolan. Chatten är ett utmärkt tillfälle att på nära håll studera en person med detta kliniska tillstånd. Känsliga personer varnas dock.
Du kan läsa hela chatten HÄR
Låt oss citera ett par frågor och svar så att du får en fingervisning om vad du konfronteras med:
Calle: Vad är det i vårt nutida västerländska samhälle som gör att vi får sådant fokus på dessa frågor just nu? Jag har släkt i Ryssland, och de flesta ryssar jag känner, både kvinnor och män, betraktar det svenska intresset för kön och könsroller som otroligt överdrivet. Varför är det just hos oss dessa frågor blivit så viktiga och varför just nu? Personligen funderar jag på om det är för att västerlänningar är mer individualistiska – det tas för givet att man ska “realisera sig själv”. Vad tror du?
Janne Bromseth: Hej Calle. Vad som läggs vikt vid som centrala matkrelationer i ett samhälle är situerad i tid såväl som plats. I Sverige, såväl som i många nordiska länder, har de olika villkoren för män och kvinnor varit centrala frågor som drivits fram av en stark feministisk rörelse och påverkat våra lagar och diskurser sedan 70-talet. Sen finns det många olika diskursen kring varför kön är inrtessant eller viktig- från en fråga om rättvisa- till en mer essensialiserande diskurs om män och kvinnors olikheter. Om en jämför med usa t ex, finns det ju där en mycket längre historia av rättvisefrågor kring ras/etnicitet som vi inte har haft särskild länge här, så vad som lyfts fram som centrala rättvisefrågor och vilka rörelser som driver frågorna handlar väldigt mycket om kontext. Om det på 70-talet handlade om konkreta ökade rättigheter för kvinnor som rätt till abort och daghem åt alla, handlar de politiska frågorna i dag mindre om strukturella rättigheter och mer om mer subtila former för orättvisor och normskapanden som skapar olika förutsättningar och villkor, och mer komplexa samskapanden mellan kön, klass, sexualitet och andra maktdimensioner.
Notera den könsneutrala formuleringen “Om en jämför med“.
Joakim: Vad tycker du om benämningen “hen” och dess utveckling? Hur används “hen” bäst enligt din mening?
Janne Bromseth: Hej Joakim! Jag tycker att debatten om hen är både viktig och spännande, och att den har olika funktioner. I synnerhet gillar jag att debatten synliggör tvåkönsnormen, och hur den begränsar -och även hur han ofta blir det normativa könet när något neutralt ska benämnas. I dag har hen drivits fram som ett könsneutralt pronomen framför allt bland transpersoner och queera som inte nödvändigtvis identifierar sig som varken hon eller han, och å andra sidan från aktivister som vill ersätta hon och han med hen som pronomen överlag. Detta är två lite olika agendor. Att införa ett tredje pronomen, t ex i pass och personnummer, skulle göra livet en hel del lättare för t ex transpersoner som kan ifrågasättas och möta motstånd om utseende och personnr inte stämmer överens. En annan födel som jag ser det är att det kan bryta upp han/hon-dikotomin, och eventuellt skapa större utrymme för att tona ner kön som en viktig betydningsbärande faktor i en naturaliserande mening…
Notera också den missvisande överskriften DN valt till chattsidan: “Chatta om jämställdhet”. Den patologiska diagnos som människor som Janne Bromseth kan tillskrivas har inget med jämställdhet att göra. Att ta detta vanvett på allvar innebär i själva verket att den seriösa jämställdhetsdebatten skadas genom att man med den här typen av struntprat riskerar dra ett löjets skimmer över och skapa antipatier också gentemot angelägna jämställdhetsfrågor.
Relaterat
Miljöpartiet vill ha genuspedagog i alla förskolor
Genusmaffian ifrågasätts av socionom
