Inslag från 27 juni 2011
GENUSMAFFIAN En av de bisarra företeelser som numera fördunklar bilden av Sverige internationellt (se videon ovan) är genusmaffians allt större inflytande, speciellt över våra barn. Nyligen gick denna gruppering ut och menade att svenska språket borde utökas med det könsneutrala “hen”, som även figurerar i diverse nya barnböcker. Detta är något som debattören och socionomen Elise Claeson träffsäkert pekar ut som en ideologi och inte en vetenskap.
– Man kan ifrågasätta om könsrollerna är förskolans uppgift och jag har en viss aktning för de förskolor som inte följer läroplanen. Pedagogerna följer forskning och läser mycket om utvecklingsfaser som vi lärt oss att acceptera och känna igen dem. Då får man lära sig leva med det. Men genusideologerna avskyr att det finns något fast och därför har de fått in det i läroplanen och ska motverka könsroller.
Claeson menar att man kan göra människor medvetna om könsskillnader, men inte i förskolan där barnen befinner sig i ett kritiskt läge i utvecklingen. Barnen kan heller inte se på genus som vuxna gör, och stör vi utvecklingen gör vi dem en otjänst.
Varför ska man då, enligt Claeson, inte använda ordet “hen”?
– Man vet att barn får sin könsuppfattning väldigt tidigt. Flickor får sin prinsessperiod i 4-6 årsåldern, och alla tycker det är hemskt, men det är en fas. Pojkar har en motsvarande fas där de upptäcker att de har ett kön. Det går över och är inget som hänger kvar hela livet.
– Psykologiskt är det här något som alla barn går igenom för att känna att man är ett kön, och inget mittemellan. Att då gå in säga att man ska vara ett neutrum, ett ”hen”, är inget bra. Det gör barn förvirrade.
Vidare pekar Claeson på att barn är flockdjur och behöver trygghet och stabilitet, och att då använda den så kallade genuspedagogiken skapar en otrygghet.
– Att upptäcka sitt kön är ett naturens steg för att bli vuxen. Men eftersom genuspedagoger anser att inte finns några biologiska skillnader förnekar de detta, det är bara något som korkade föräldrar har hittat på. Barnen pekas ut som om det är något fel på dem. Men det är viktigt att de får leva ut upptäckten av sin sexualitet. Meningen är att vi ska vara män och kvinnor. Förnekar man det är man antihumanist och på sikt gör man världen mer oromantisk.
